”Av barn och dårar får man höra sanningen”

Jag gingo till samfällighetens återvinningscentral för att tömma glas. Tre grabbar spelade asfaltshockey, eller hade just gjort, för grabb 1 ropade på mig och frågade om jag ville hjälpa till att knäppa av målisskydden på nödställd grabb 3, tillika lillebror till grabb 2.

Nu har inte detta nära släktskap mellan grabb 2 och 3, lika lite som mitt ifrågavarande ärende till samfällighetens återvinningscentral för att tömma glas, någon egentlig relevans för själva handlingen, utan tjänar bara till att skapa en ram och bygga upp den täta, socialrealistiska stämningen i berättelsen. Samma sak kan i ärlighetens namn sägas om blotta existensen av grabb 2, vars deltagande i händelseförloppet begränsar sig till att vara just en numerisk utfyllnad mellan grabb 1 och grabb 3. Man bör inte förvirra läsarna i onödan och ett visst mått av stringens kan man faktiskt kräva av en god berättelse. Dessutom förlänas en skildring med tre grabbar givetvis en extra trovärdighet av det faktum att antalet i verkligheten var exakt detsamma!

Visst! Klart man ställer upp som tillförordnad materialare. Efter väl förrättad undsättningsinsats undrar grabb 1: Hur gammal är du – tretti? Okej, nu var det rent formellt en fråga, inget påstående, men ändå så nära ett påstående som det över huvud taget är möjligt utan att vara ett påstående. Å andra sidan var inte 30 heller helt sant, bara väldigt, väldigt nära sanningen, så jag tror absolut att det ligger nåt i talesättet.