Ett semantiskt problem:

Först är man liten, leker och går i skola, växer och växer. Så till slut en dag är man vuxen, de flesta börjar jobba. Så fortsätter det under många, många år tills en dag då man blir pensionär och träder in i ett nytt stadium. Man blir övervuxen. Min far har varit det ett par decennier vid det här laget. Det kan man minst av allt ana när man ser honom:

Visserligen kan livskraftiga vegetativa zoner noteras i form av ögon- och huvudbryn och långa, fylliga öronfransar, men i övrigt liknar han väl mest Nordkalotten – under senaste istiden. Faktiskt.