Kalle har under sisådär det senaste halvåret mått allt risigare och i synnerhet om mornarna varit något kopiöst senfärdig, surat och surrat. Stackar’n har rent ut sagt haft ett dito helvete att komma igång, och samtidigt tvingas ta emot något alldeles orimligt mycket ovett från en kinkig husse. En allt sämre minneskapacitet har också kunnat noteras, antagligen smygande hårddiskbråck. Så i måndags förmiddag hände det ofattbara, Kalle blev okontaktbar efter ett försök till omstart, ja förutom att han sen yrade lite i felsäkert läge. Akut transport till farbror datordoktorn som kunde konstatera en allvarlig stroke, ehuruväl inte värre än att Kalle skulle kunna bootas. Husse hade dock att välja mellan en kostsam disktransplantation och att sända Kalle till de för elektronikskrot disponerade sälla schaktmassorna, vilka numera i stor utsträckning lär vara outsourcade till Nigeria. Jag hoppas verkligen att Kalles jordafärd inte går till Afrika.

En ny telning är redan på plats. Otroligt rapp och potent i jämförelse. Snabb grovdisk. Jag har tidigare berättat om den, alltså inte om grovdisken utan den som då och fram till häromdagen var den senaste tillökningen, Leif, och att Hustru och jag ger våra datorer namn i alfabetisk ordning. Således dags för något på M. Under vad som, det måste jag dessvärre tillstå, får betecknas såsom föga högtidliga former döpte jag häromannandagen nykomligen.

Manselm

Så stiligt och tidlöst – man inbillar sig gärna att det ska vara ett mäkta populärt namn. Icke så, icke alls. Snarlika Anselm, som förstås bara är en kortform, har i alla fall 368 svenska bärare, alla morske män. Det är exakt 368 fler morske män än i den försvinnande lilla skara som har den stora förmånen att få bära det fulla namnet Manselm. Fast utanför Sverige finns minsann, enligt Google, en och annan som faktiskt heter Manselm. För all del, så särdeles stor andel av åtta miljarder är det nog inte frågan om, men den är inte desto mindre skild från noll. Flera personer tycks till och med heta just så i förnamn.

Men säg den lycka som varar. Det som alltså så sent som häromdagen utgjorde den senaste tillökningen, alltså min Manselm, är emellertid från och med i förrgår, då Hustru nedkom med en liten padda, blott den näst senaste tillökningen – vilket sålunda också fick till följd att Leif snabbt undanskuffades till att utgöra blott den näst-näst senaste tillökningen. Vad den lille ska heta är ännu inte bestämt. Något på N såsom traditionen bjuder? Här är jag klart ängslig att Hustru fullt och fast ämnar skita i densamma och döpa paddan till Prinsen. Om än inte ett evigt pussande så i alla fall ett jävla gullande är vad det är, dagarna i ända.