Mekaniskt eller elektroniskt? Analogt eller digitalt? Oro eller kvartskristall? Se där frågor som ständigt gnager dagens medvetne klockkonsument. Att slanta närmare en kvarts mille för en mekanisk Apple-kopia får inte desto mindre ses som ett närmast medvetslöst nedköp …

… åtminstone så här i början av januari. Ty precis nu, med samma överraskningsmoment som det nyss lidna vintersolståndet och med samma spirituella och nydanande innehåll som i Jimmie Åkessons traditionella tal vid sydöstra Skånes hemvärnsförbunds nyårssoaré, dyker tidningsarkivens lätt avdammade julbaksmälleartiklar åter upp:

Och för den som längtar nåt alldeles kolossalt efter ett kvalitetsur från H. Moser & Cie. men som inte kan bärga sig ett par, tre veckor ända till löningen? Räddningen är faktiskt inte längre bort än några få sms-lån-knappningar tack vare följande, ännu stekheta tips (ur Urkundsförfalskning):

”Vadå urverk? Klockan kollar man numera på mobilen. Tomma boetter fungerar precis lika bra som smycke eller accessoar. Eventuella öppningar i urtavlan som visar balanshjulets gång simuleras billigt och bekvämt med en högupplösande entums LCD- eller LED-skärm bakom urtavlan.

Jernis har därför inlett ett lukrativt samarbete med de skickliga thailändska och kinesiska hantverkare som tillverkar boetterna till alla schweiziska statusur:”

Ur(kunds)förfalskning

***

Apropå Apple slog jag efter ett halvårs övermoget övervägande och med generösa bidrag ur min 60-årsfond till med en Macbook. Så tunn, i så tjock ask, tänk julens bleknande Aladdin-minnen:

Till Hustrus stora besvikelse fanns inget andra lager.