Mitt varmt omhuldade husorgan kvalar därmed in i den exklusiva skaran av gammelgammelmedier. Detta till trots en mycket vital yngling. Jernis bugar och gratulerar! För att vara exakt är det nationalupplagan som jubilerar, medan lokalupplagan enligt legenden är något äldre. Under åren har satirtidningen gett mig många goda skratt och inte så litet inspirerat till bloggskrivandet.
Varje nummer av Grönköpings Veckoblad brukar numera avslutas med en minst halvsekelgammal artikel ur det svällande arkivet. Att titta i backspegeln hur man då drev med allt från den tidens småborgerlighet och provinsiella trångsynthet till etablissemangets syn på världshändelser både roar och ger perspektiv. Förvånansvärt mycket är dock helt apptodejt … eller kanske inte förresten, alltså förvånansvärt.
En alldeles speciell, tjusig karaktär åt tidningen ges av det ålderdomliga, högtravande språket vad gäller ordval, meningsbyggnad med mera. Förnumstigheten sitter verkligen i högsätet. Särskilt framträdande är vissa stilelement. Här hittar vi överdriven användning av mer eller mindre påhittade förkortningar och avstavningar, krystade förklaringar av ”fina” ord, sammanblandning av ”fina” ord med liknande stavning, försvenskad stavning (typ ”apptodejt” ovan) och konsekvent användning av ”å” i ställer för ”på”, både som eget ord och som förled. Och, det höll jag på att glömma, buss stavas alltid med ett s, alltså bus, precis som det gjorde när veckobladet var ungt och busen eller omnibusen var en nymodighet från den stora världen att kunna stajla med. Sist men inte minst har vi streckkodningen av vokaler i anstötliga ord eller delar därav, exempelvis n-k-nchock och -lk-h-lhandläggare.
Det är givet att man blir åverkad av det man läser. Ganska flitigt målar jag med toner från GV:s språkpaljett, sällan dock med alla samtidigt eller genomgående. I mitt eget förhållandevis ringa arkiv hittar jag från 2012 följande försök till en mer renodlad Grönköpingspastisch:
Två nyare inlägg från så sent som hösten 2015 bär också tydlig GV-prägel fast scenen för dramatiken här är utbytt mot den med den västgötska metropolen snarlika Mörbylånga kommun:
På sidan Satirnytt finns mycket annat av mitt material av nyhetskaraktär sammanställt.
Alla är förresten inte fullt så vitala och spänstiga som GV:
Foto: Hustru, idé: måg Johan
Jernis 
Man kände sig verkligen aptodejt efter läsning av både dina och GV:s texter. Aptodejtad, på nåt vänster.
Åh tackar! Stort att bli uppmärksammad av en skjutstjärnreporter som du Sune!