Realpolitik?

Tidningarna har börjat med rörlig bild och ljud, radion med artiklar – ur led är tiden. Den här från Ekot 19/3 fastnade för mina ögon:

Längre ner står att läsa:

Ett annat exempel är tuffare avgaskrav på lastbilar där Moderaterna och Sverigedemokraterna röstade nej. Christofer Fjellner, som sitter i miljöutskottet för Moderaterna, menar att de som driver på för tuffare krav är naiva.

– Den politik som mina svenska kollegor huvudsakligen verkar ägna sig åt, det är politik som bara fokuserar på att minska utsläppen, och inte bryr sig det minsta om hur det påverkar jobb och tillväxt. Därför kommer den heller inte att inspirera de länder som måste göra mer för att följa vårt exempel, säger han.

För att försöka förstå hur Fjellner resonerar sökte jag upp honom för att ställa några enkla kontrollfrågor.

– Nå Christofer, är du beredd?

– Shoot man!

– Bra, då kör vi: Anta att du står på rälsen och hör tåget komma dånande. Vad gör du då, Christofer?

– Öhhh … står kvar.

– Jaha-ja, det säger du. Då tar vi den här: Anta att det bara finns en enda gris och du blir något alldeles kolossalt sugen på kotletter, sylta, skinka, grisfötter och blodkorv. Vad gör du då, Christofer?

– Slaktar och äter upp den.

– Och exakt hur många grisar finns det sen?

– Öhhh … en.

– Mmmm. Jag kanske ska vara lite mer konkret: När människans rovdrift lagt världen i ruiner, vad gör vi då?

– Lätt som en plätt, undersidan finns ju kvar, bara att segla runt kanten.

– Smart, tänkte inte på det. Men den här då: Pengarna är slut men inte suget efter Thailand, vad gör du då?

– HAHA!, skitkul – vadå slut? Lyfter minst 100 papp i månaden som EU-parlamentariker.

– Minsann, pilutta mig. Men försök föreställa dig, även om det kan vara svårt, att du hade en vanlig svennelön. Hur tar du dig ur den knipan?

– Öhhh … ja det var ju jävligt knepigt … … AHA!, lånar väl på huset.

– Kunde funka. Men säg att huset redan är belånat till nocken efter de senaste 30 resorna. Hur löser du det, Christofer?

– No problems, ungarnas besparingar skulle säkert räcka för några till. Och dom får ju ändå följa med, eller hur?

– Jag förstår. Men anta att planet riskerar att störta en resa av fem, om det inte råkar finnas någon fiffig mekaniker ombord. Vad gör ni då?

– Flyger.

– Jaha, så det gör ni. Nåväl. Men när ni är över Uzbekistan ropar kaptenen desperat i högtalaren undrande om det finns någon fiffig mekaniker ombord, och det är du. Vad gör du då, Christofer?

– Öhhh … blundar och håller för öronen och hoppas att det finns nån annan.

… …

– Du kan öppna ögonen och ta ner händerna nu, Christofer. Jo jag säger det att DU KAN ÖPPNA ÖGONEN OCH TA NER HÄNDERNA NU, CHRISTOFER! … … och tack för samtalet.

Nä, naivitet är verkligen inget som ligger för Christofer Fjellner; så mogen, det är sannerligen grabben som står med båda fötterna på jorden (utom när han emellanåt flyger förstås), så du kan lugnt rösta på Moderaterna i EU-valet. Det går också fint med SD, att döma av ett uttalande i samma artikel:

Sverigedemokraten Peter Lundgren menar att industrin måste få tid att ställa om, och ta fram nya tekniska lösningar. Det sker inte på en dag, säger han.

– Alla står upp i den här frågan eftersom vi har ett val snart. Vi kämpar minsann för miljön och nu var vi med och drev igenom det här förslaget. Finns det då tekniska förutsättningar för att kunna uppfylla det? Nej inte idag. Det kommer förmodligen men att då sätta en gräns för när det ska vara uppnått, det blir ett spel för galleriet.

Visst känns det så himla tryggt och onaivt att lita på att framtida teknik ska hejda klimatförändringarna? Visserligen har klimatproblem varit på tapeten länge (åtminstone sen Jimmie Åkesson föddes och långt innan SD såg dagens ljus i spillrorna av nyfascistiska och nazistiska organisationer som Nysvenska rörelsen, Bevara Sverige Svenskt och Nordiska rikspartiet) och det utan att ny teknik har lyckats hejda problemen, snarare ökat dem. Fast i framtiden kommer det förstås att ordna sig, i alla fall nån gång. Om det nu alls finns några klimatproblem, eller någon framtid. Hur som helst dumt att chansa, och när allt kommer omkring måste vår livsstil prioriteras framför hänsyn till naturlagar och naturens begränsningar.

Apropå grisen har ju sverigedemokrater dessutom religionen att finna förtröstan i, om det mot all förmodan skulle se ut att barka åt Ragnarök. Jag menar, med Tors och Odens goda vilja skulle Särimner-tricket säkert kunna gå att tillämpa på en rad områden, typ hela världen.

4 reaktioner till “Realpolitik?

  1. Kul inlägg om en hopplöst svår fråga.Hur gärna jag än vill kan jag inte se nån lösning. Jag tror det är bättre att ha denna inställning är att tro på lättsamma marginella korrigeringar av perifera detaljer, åtminstone så länge ”dåren i väster” yrar om ”clean coal” och alla länder strävar mot ständigt ökande BNP. Jag befarar att om vi ska klara biffen måste alla genast ömsa skinn och börja ett helt annat – enklare – liv. Hittills har jag inte sett en enda kompis, en enda avlägsen vän, en enda släkting eller en enda politiker göra det. Kolla exempelvis upp miljöpartisternas bilparker.

    Min pessimism emanerar ut en enda fråga:

    Hur ska ”någon” lyckas få de många miljarder fattiga människor som långsamt börjar få det bättre att finna sig i att även fortsättningsvis leva under mycket sämre förhållanden än vi i de så kallade rika länderna?

    Dessa miljarder människor ska alltså ge sig villkorslöst, sluta att sträva efter den materiella lycka som vi snart måste begränsa till ”att bara få ha två eller tre bilar per familj”, ”att bara få sommarförlusta sig i en enda motoryacht per familj”, ”att bara få äga två ynka sommarfastigheter och en enda fjällsstuga”, ”att endast göra två eller tre årliga långresor till andra sidan jordkulan” och ”att bara kunna skryta på Facebook om futtiga en enda liten jordenruntkryssning per år”?

    Kan någon berätta för mig hur det ska gå till? Jag är idel öra…

    1. Jo, nog är den svår alltid, frågan. Vi måste ändå hoppas, men svaret är varken enkelt eller ett. En ny inställning till livskvalitet går hur som helst inte att komma runt om det här ska ordna sig; girigheten och frosseriet måste få ett slut. En betydande global omfördelning av resurser och välfärd är helt nödvändig för en hållbar värld. Vår narcissistiska självbild som skapelsens krona måste rannsakas och makuleras i dokumentförstöraren för att därefter för evigt begravas i strimlad form i kopparkapslar inbäddade i bentonitlera djupt nere i berggrunden. Osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s