Fenomenet aptonym (dvs. ett personnamn som kan förknippas med personens egenskaper eller yrke) har jag avhandlat förut på bloggen. Alla tidigare skådade aptonymer förbleknar dock i ett töcken jämfört med det jag ramlade över här om dagen, nämligen självaste Trump.
Att trumpery som adjektiv betyder kass, usel, värdelös är väl kanske inte mer än småroligt. Men som substantiv blir det genast bättre, mycket bättre. Här finner vi betydelser som fåfänglighet, floskler och svulstigheter. Det kan omöjligt vara ett rent sammanträffande, utan inblandning av högre makter; nästan som en blir religiös på kuppen:
– Tjabba mannen!, och vem är du?
– Jag är icke bara dig en väldig borg utan också din pr-konsult och icke minst din pt, min son.
– Asså det var som fan, farsan Baloo i egen hög. AB eller enskild firma?
– Farsan Gud om jag får be, din förlaga. AB, för byggande av personliga varumärken.
– Fan va’ coolt! Kan du hjälpa mig upp i smöret? Vita huset vore asnajs.
Ett bildspel från familjen Trumps vindslya i Trump Tower:
Efter behandlingshemmet väntar 12-stegsprogrammet hos PMNCA (Power Maniacs, Narcissists and Capitalists Anonymous).
Jernis 
Askul! 🙂
Så oerhört smakfullt om något så oerhört smaklöst.
Ja tänk om vi ändå kunnat avfärda honom som blott en synnerligen löjeväckande och osmaklig operettfigur, men karlfan sitter faktiskt på armlängds avstånd från domedagsknappen.
Tyvärr blir nog fanskapet kvar. Mullerutredningen blev inte den dödsstöt jag hoppats på, och amerikansk ekonomi blomstrar – ett skäl som räcker för omval för många amrisar. Har svårt att tänka mig Biden eller nån annan ”småblek” figur ta över. Men hoppet finns… Måla på!, Jernis.
Ja, det ser mörkt ut på avbytarbänken. Saunders är heller inte precis lastung, född -41, året före Biden. Jag har en till trumpare på lager som ligger och mognar och eventuellt en annan helpuckovariant om jag får till den.