Sölvesborgs politiska styre med SD, M, KD och lokala Sölvesborg- och Listerpartiet fick alltså som de ville. Fullmäktige röstade häromdagen igenom det kontroversiella handlingsprogram som bland annat innebär att kommunen kommer att prioritera klassisk, tidlös konst istället för utmanande samtidskonst, allt enligt Blekinge Läns Tidning enligt TT enligt SvD.
Utgången var förstås given på förhand. Redan i våras fick jag sålunda en beställning från SD:s kommunförening därstädes. Uppdraget var ett ”urtjusigt, klassiskt porträtt av kommunstyrelsens ordförande tillika kommunalråd”, vilket helst skulle utföras i form av en hällristning, alternativt med traditionell vikingatida ritteknik dymedelst slidkniv och hästblod. När jag förklarade att porträttlikheten i sådant fall torde komma att bli lidande och föreslog en förvisso flerhundraårig men likväl något modernare teknik med efterföljande snabbåldring lät de efter mycken vånda sig nöjas.
När avtäckningen i Sölvesborgs kommunhus är planerad att ske vet jag inte, men redan nu kan jag bjuda bloggens trogna läs- och tittare på en exklusiv förhandsvisning:
Jernis 
🙂
Tänk vad klassisk tidlös konst känns bra för själen. En så vacker målning. Jag är övertygad om att det knappt märkbara leendet kommer att ge upphov till många intressanta politiska diskussioner framgent. Har månne konstnären själv redan i dag något svar på frågorna angående det hulda leendets gåta?
Nja, inget svar men vissa aningar gestaltade sig under arbetets gång. Min huvudhypotes är att hon tänker på hur härligt naiva folk måste vara för att låta sig förblindas av lite blå lasyr och fernissa över den bruna grundfärgen. Jag garderar emellertid med att hon drar sig till minnes hur jävla lattjo (hon skulle bara veta att ”lattjo” härrör från romani) det var när hon la en pruttkudde under Jimmys stolsdyna på hans 40-årsfest.
Jaså, hon har så djup och originell humor? Vad ska hon lägga på sin kärestas stolsdyna när han fyller 50? Världen håller andan…
Tadam-tadam-tadam, och den nominerade är … … … … … EN PRUTTKUDDE! Mona Louisa tycker nämligen att det är lika roligt varje gång.
Hon är som Perikles med sitt hvergang!
Vilket väcker gamla minnen, förmodligen från sommaren -71, då vi pedalveckopendlade till Hulterstadboden och köpte ut tre mellis Tuborg var. Lika fulla hvergang.
😉