Den 23:e januari inbjöd Riksdagsnätverket Minnet av Förintelsen till en minnesstund i riksdagen, detta i anslutning till förintelsens minnesdag den 27:e januari. Till den sedan 1999 traditionsenliga minnesstunden brukar överlevande och representanter från de olika partierna inbjudas. Bland dessa fanns i år Björn Söder, SD [sic!]. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Jag har särskilt följt debatten i DN.

Adolf razor

Hédi Fried (psykolog, författare, föreläsare, mottagare av Olof Palmepriset 2017 och en av dem som överlevt Förintelsen) skriver:

Hitintills har inga bärare av samma ideologier som låg bakom Auschwitz medverkat, och ingen har ifrågasatt detta. I år händer något nytt. De överlevande som förbereder sig för en dag då de i vänners krets kan minnas sina mördade nära och kära, måste också förbereda sig för att möta representanter avlade av samma ideologier som deras föräldrars mördare. Det som aldrig tidigare hade kunnat hända, händer nu. SD är rentvättat, dags för kramar.

Björn Söder replikerar:

 – Jag tycker att det är tråkigt att hon gör partipolitik av det här.

Per Svensson kommenterar:

Björn Söder knäppte genast sin offerkofta: ”Jag tycker det är tråkigt att hon gör partipolitik av detta”. Det säger alltså en man som i över tjugo år ägnat sitt liv åt att ”göra partipolitik” av människosortering, en man som med olycksbådande framgång har gjort ”partipolitik” av den i europeisk historia ständigt återkommande frestelsen att skapa en fiktiv ”gemenskap” genom främmandegöring och exkludering av individer och grupper, en före detta talman som har gjort ”partipolitik” av de gamla bellmanhistoriernas barnsligheter: Det var en jude, en same och en svensk. Och nu ska han stå som värd för en minnesstund över offren för en sådan ”partipolitik” driven till sin yttersta konsekvens. Perverst.

Offerkoftor

Björn Wiman följer upp:

För tjugo år sedan poserade Sverigedemokraten Björn Söder på bild med en organiserad nazist. I dag medverkar han vid en minnesstund för Förintelsen. ”Man får gnugga sig i ögonen. Men vad har ett över 20 år gammalt foto på Björn Söder med allt detta att göra? kanske någon undrar. Har inte folk rätt att utvecklas och gå vidare? Söder förklarar själv i Expressen: ”Vi visar utåt att det är alla åtta partier som står bakom den här minnesstunden. Det tycker jag är viktigt med tanke på den ökande antisemitismen, inte bara i Sverige utan i hela Europa och världen.” Återigen får man gnugga sig i ögonen. Hyckleriet är uppenbarligen gränslöst. Björn Söder är själv en av dem som har bidragit till denna ökande antisemitism – och det så sent som förra året. I april 2019 prisade han Ungerns ledare Viktor Orbán och gick till attack mot den judiskättade finansmannen George Soros, som han hävdade ”drar i trådarna” i europeisk politik. Enligt forskaren Henrik Bachner är detta en av de klassiska retoriska figurer som legitimerar den antisemitiska mytbildningen om en judisk världskonspiration.

Jag kan inte annat än att hålla med Fried, Svensson och Wiman. Fast i artikeln med Söders replik står också att läsa:

Kristdemokraten Mikael Oscarsson har varit ordförande i nätverket sen det startade och säger att Sverigedemokraterna för första gången har bett om att få vara med.
– De har inte hört av sig tidigare. Vi har inte aktivt bett något parti om att de ska vara med. Detta är en generell hållning som talmannen har, att om man har ett parlamentariskt nätverk så kan man inte utesluta något parti, säger Mikael Oscarsson och tillägger att hållningen också delades av de två tidigare talmännen: Urban Ahlin (S) och Per Westerberg (M). Den aktuella talmannen Andreras Norlén (M) hälsar via sin presskommunikatör att ”alla riksdagens partier är välkomna att ingå i nätverk som benämns ”Riksdagens nätverk…”.

Återigen instämmer jag: att börja tumma på demokratiska principer gynnar bara extremhögern. Hur går då det ihop med mitt ovanstående ställningstagande? Tja, förklaringen är helt enkelt det faktum att SD är representerade i riksdagen. Det är det som utgör den egentliga perversionen. Att SD dessutom är det parti med störst stöd i de senaste opinionsundersökningarna är inte bara helt perverst, det är fullkomligt hårresande, till trots den sjukt gulliga blåsippan i SD:s logga och den förment demokratiska partibeteckningen, båda blott och bart ägnade åt ”bluewashing”. Det är hög tid att upphöra med den överslätande attityden mot valmanskåren, alltså den del, betecknande nog företrädesvis män, som stöder SD. För att stödja SD måste en vara uttalad rasist eller, vilket är nästan lika motbjudande, så blundar en för den öppna rasism, intolerans och hatkultur som frodas hos partiets företrädare och svans till förmån för egenintresset. Punkt. Alternativ för den nationalkonservativt lagde finns faktiskt i form av M och KD, även om dessa, i synnerhet det förra, på ett högst beklämmande sätt redan kladdat ner fingrarna i brunbärssyltburken.