Och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där?
En dussinfigur!
Titta på Kalle, titta på Kalle, han fick hål i sin skalle. Närmare bestämt på dagen för 302 år sedan dymedelst pickadoll. Den därpå följande, förödmjukande freden utgjorde slutet på stormaktstiden för ärans och hjältarnas välde. Än i dag är som bekant skjutvapen en mäkta populär, avdagatagande manick som rönt en exploderande renässans på senare år. Kalle Kula är ingalunda heller ensam bland potentater att genom historien möta samma öde. Exempelvis har flera kungar av nordligaste Amerika blivit skjutna mitt itu, såsom den USamerikanska seden för övrigt bjuder.
Se den avmätta minen, se den pompösa posen, åh vilket majestät! Visst är det ruggigt lik dagens megalomana och ytterst motvilligt abdikerande hövding över där? Fast dynastin Trump härstammar nu inte från en nordamerikansk indianstam utan invandrade från Rheinland-Pfalz, Tyskland, ehuru under det betydligt sexigare namnet Drumpf, vilket alltså farfadern begåvades med när han slog upp sina ljusblå under sent 1800-tal. Ännu halvannat sekel tillbaka, nådens år 1714, bröt Kalle upp från sin sexåriga spavistelse i norra Osmanien för att till häst bege sig hem till Svedala. I full karriär styrdes kosan mot Stralsund via Wien och genom bland annat just Rheinland-Pfalz. Hmm, minsann … månne ligger här en hund begraven (nudge-nudge)?
Jo alltså trots det vilda tempot tog ritten hela två veckor, så för en viril herre i sina bästa år hann det förstås rinna till x antal gånger. Jaha, så Kalle Kula trånade efter ynglingar? Tja, det må väl vara hänt, fast det ena utesluter ju inte det andra, eller hur? Såsom anstår en kung tog han väl helt enkelt vad han behagade, givet det förhandenvarande utbudet. Lite ac-dc så där (nudge-nudge).
Betänk också att patriark Drumpf inte kom från vilken gemen pfalzisk ort som helst utan Kallstadt, som givetvis har fått sitt namn till hyllning av vår hjältekonung. Nu pratar vi hel hundkyrkogård. Min hypotes försvagas på intet vis, snarare tvärtom, av att lille Donalds pappa Fred istället envetet hävdade att släkten kom från Sverige, närmare bestämt Karlstad av alla ställen. Därav går också att konstatera att lögnen, kvittrad eller inte, går i arv.
Runan finns också publicerad i dagens nummer av Arbetarbladet.
Jernis 
🙂
Giör Swärige stiort ighen äro än af dhina bhästha – hitthills. Reina riama histiorielekthionen. Äntlighen försthår jagh huru dät kanh vahra så bedröivligth i västh och wärfhör vårth ärhma landh sher uth som dhet giör.
Tiusen thack! Enligt en på alvarsamt2 kolossalt centralt placerad källa (för övrigt den enda, fyra bokstäver, börjar på S slutar på E) är Sune i full färd med en översättning för Shimla News. ”När Sune skriver stoppas pressarna.” (Upanisaderna)
Översättningen är klar för länge sen och den sprids nu av beridna vise män i Shimlas gatuvimel. Åtgången lär vara ”ögonblicklig”. Nu väntar vi bara på recensionen i morgondagens Shimla News. Hela staden håller andan.
Du är som alltid välinformerad. Men detta känner du nog inte till: Att nämnde Flisa redan har skrivit ett tiotal upanishader, samtliga inspirerade av Chandogya-upanishad och Aitareya-upanishad. Den i Shimla mest lästa heter på svenska ”Välkommen till mysteriet” (रहस्य में आपका स्वागत है) och börjar med frasen ”Far är rar, mor ror, Sonja gör hor”. En bestseller om 1 240 sidor som du bör läsa omgående. Beställ på Centrumbiblioteket/Shimla (शिमला केंद्र पुस्तकालय).
Storslagen lyrik. Dessvärre innebär nog Sunes enorma popularitet och kändisskap att han aldrig kan komma ifråga för Nobelpriset i litteratur. Som väl är är sånt inte alls lika belastade vad gäller de övriga inriktningarna. Fredspriset är väl det som ligger närmast till hands för Sune.