Språket är statt i ständig förändring och utveckling, komparationen inte undantagen. Säg vilken språkpolis som inte har suttit i husets bästa fåtölj och ryst över dubbel komparation såsom ”mer allvarligare”. Icke förty finns i det här fallet ett starkt vetenskapligt stöd. En dag såg nämligen den tyske lingvisten Herr Professor Dr. Dr. Dr. Holger Mehr-Bestwisser ljuset och kom till den underbara insikten att emedan komparativ och superlativ inte bara kan stå som substantiv utan också som adjektiv är dessa som sådana komparerbara: komparativare och komparativast respektive superlativare och superlativast.

Vidare, klurade professorn ut, måste förstås dessa adjektiv vara fullt möjliga att substantivera med motsvarande innebörd som deras grundformer. Sålunda är ”mer allvarligare” (alternativt ”allvarligareare”) ett exempel på formen komparativare, ”mest allvarligare” komparativast, ”mer allvarligast” superlativare och ”mest allvarligast” superlativast. Faktum är att denna ordbildningsprocess kan snurras varv efter varv i all oändlighet. Exempelvis erhålls vid nästa varv superlativastare med typexemplet ”mer mest allvarligast” (alternativt ”allvarligastastare”).

• 

Dummastastaststastastast …………

---

Kommentar: Ännu en text som jag har skickat till Arbetarbladet. – Gränsfall, tyckte redaktörn, låt mig fundera. Det gör han än.