Bristande vandel, det vill säga omoraliskt leverne som inte nödvändigtvis är otillåtet i lagens mening ska likafullt enligt Tidölagets* mening kunna leda till utvisning för individer av urartat, icke-svenskt ursprung som beslagits med dylikt leverne. Inte tvåminuters, ej heller matchstraff, utan livstids avstängning lär påföljden bli. Till bristande vandel räknas bland annat ”association” med kriminell organisation; hur många mellanliggande släktled som krävs för att bryta associationen framgår inte. Annan asocialitet som är att betrakta som bristande vandel är till exempel prostitution och missbruk. Näthat och Twittertrakasserier tycks däremot inte räknas som asociala beteenden, alltså inte ens de som är utförda av icke-etniska svenskar, utan anses väl tvärtom vara fullt normala umgängesformer meningsmotståndare emellan.

De näthatande SD-sympatisörer, vars med resårband under hakan fästa topplock rök när Moderaterna i Sölvesborg i god demokratisk ordning valde att bryta sig ur koalitionen med SD, riskerar sålunda inga repressalier oavsett hudfärg. Inte heller verkar de omfattas av den munkavle som stipuleras i Tidöavtalet vilken påbjuder partimedlemmar att prata ”respektfullt” om partiernas centrala företrädare. Om så ändå vore fallet finns naturligtvis bland dessa nättroll inga SD-medlemmar och absolut inga tillhörande SD:s avlönade trollarmé. Självklart finns inte heller något som helst samband mellan näthatet och den partikultur som SD är marinerad i. Varje antydan om motsatsen skulle Tidölagets stjärncenter Jimmie Åkesson betrakta som synnerligen respektlös. Av detta lär vi oss att Ulf Kristersson och hans expeditionsministär har lagt en brun bamsekabel i det blå skåpet till förfång för sig själva och framförallt för demokratin.

* Det fyndiga begreppet Tidölaget har myntats av Fredrik Björkman, kulturredaktör på Arbetarbladet.