Så är den här igen, vår käre gamle vän, Black Friday. den stora dagen för nedsippringen av skulorna från de rikas bord. Inte jättegammal kanske, men nästa år fyller den faktiskt tio, i Sverige vill säga. Inga problem med integrationen där inte. Fast i ärlighetens namn är det vi svenskar som med fröjd och gamman har anpassat oss, vi som formligen avgudar USamerikanska påfund.

För att uppnå full högtidsstatus och upptagande i svensk kulturkanon med egen dag i den officiella almanackan krävs emellertid vissa attribut såsom passande musik och tillhörande must. Black Friday-musten skulle med fördel kunna lanseras på sensommaren. När vi kräsna konsumenter tröttnat på etiketten i mitten av oktober släpps så äntligen julmusten för fortsatt god kommers.

Nyskrivna käcka visor, pampiga körverk och annan musik som hör storhelger till behövs förstås, men återvinning av äldre material är ju inte fel. Jag tänker främst på den gamla slagdängan ”Gamle Svarten” som spelades in i mitten av 50-talet av en man med det fantastiska artistnamnet Cacka Israelsson (Cacka var för övrigt landslagsman i både längdhopp och 110 meter häck). Så sent som långt in på 70-talet plågade låten radiolyssnarna närmast dagligen. Som Black Fridays svar på julens O helga natt med Jussi Björling skulle Gamle Svarten framförd av Marknadskören sitta som en galosch. Tänker mig att konsumentsektionen inleder smäktande med:

Gamle Svarten, kamrat på vida färden,
Gamle Svarten, den bäste här i världen,

varpå sektionen med handlare och producenter mäktigt klämmer i med:

när din vandringsfärd är över,
väntar gröna ängars klöver.

Ja, jag har läst att vissa handlare går på knäna i lågpristräsket men viktigt ändå är att upprätthålla illusionen av guld och dollargröna skogar, eller hur?

Precis som julen har Black Friday en benägenhet att breda ut sig; Black Week har redan blivit en institution. Snart lär vi kunna fira Black November innan vi tar steget fullt ut till Black Year, år ut och år in. Förresten är vi väl redan där, egentligen, med ett ständigt pågående rea, förlåt sale menar jag förstås. Mellanskillnaden faktureras istället den gren vi alla sitter på, ”vår” planet Tellus, planet A. Skönt då för barnbarnen att veta att Musk med flera piggelina entreprenörer är på språng efter planet B.

Skynda att fynda, snart bara bottenskrapet kvar!

—

(Inlägget är även publicerat i Arbetarbladet kultur 221125)