Äktsvenska kulturyttringar ur butikshyllornas gytter

Bland kritiker brukar Sverige betecknas som ”mellanmjölkens land”. För att utröna relevansen beslöt jag mig för att genomföra en fältstudie, som med dagens digitala teknik bekvämt nog kan hanteras från skrivbordet. På webbsidan för en stor, lokal livsmedelslada kunde jag sålunda räkna till 15 mellanmjölksartiklar, ett besvärande blygsamt resultat för ett lands påstådda galjonsprodukt kan jag tycka.

På de virtuella yoghurthyllorna fanns däremot hela 165 artiklar att välja mellan, varav cirka 140 av mild typ och resten av åtminstone någorlunda omild, huvudsakligen naturell typ. Härmed utropar jag Sverige till ”mildyoghurtens land” eller mer specifikt till ”fruktmildyoghurtens land” eftersom en förkrossande majoritet av de milda var smaksatta med socker, frukt, bär, aptitretande E-nummer etc.

Jag klickar vidare till en på sätt och vis snarlik typ av produkt med en uppsjö av smakvarianter, fabrikat och storlekar. Vi snackar bubbelvatten, historiskt tillsammans med mildyoghurt en marknadsledare i antalet varianter. Resultatet är rena dråpslaget för bubbelvattnet, endast 83 artiklar, varav 65 smaksatta. När mildyoghurtbranschen, trots mjölksyra upp över öronen, satte in stöten hade bubbelvattenbranschen uppenbarligen inget att svara med, jisses vilken utskåpning!

I bubbelvattensortiment upptäcker jag tre artiklar benämnda ”funktionsvatten”. Hmm … månne det ska antyda någon funktion utöver de för vatten gängse användningsområdena, såsom att släcka törsten, att vattna blommorna, att kyla kärnreaktorer eller för all del att bada i för den som är begiven? Ja, så tycks faktiskt vara fallet kan jag konstatera efter granskning av de exceptionellt exklusiva tillsatserna för invärtes påverkan som driver upp literpriset trefaldigt (från 200 gånger kranvattenpriset för standardbubbel till 640 gånger).

Men inget nytt under solen. Även om begreppet ”funktionsvatten” är nytt så lanserades redan för dussinet år sen en läskande trio innehållande tillsatser som gav väl så kraftiga kroppsliga effekter. Med den nostalgiska blinkningen åt folkhemmets hulkande campingsemestrar var dundersuccén given, det vill säga ända tills Socialstyrelsen via ett regeringsdekret resolut satte p för sommarpimplandet.

Funktionsvatten med vintagestuk. Bildmontage från nödens år 2010.

(Inlägget år även publicerat i Arbetarbladet kultur 220805)

Uncle Ron

Hamburgare eller ”hamburger” som det heter i USA, vad är det annat än typ pannbiff med lite geggamoja mellan två brödstycken, men ack så populärt. Ursprunget är lite osäkert men beteckningen antas anspela på till USA utvandrade tyskar från Hamburg som förde med sig anrättningen (snarare än att vara huvudingrediens i densamma, vilket annars kan vara lätt att förledas tro). Förmodligen var språkförbistringen stor i början då ”ham-” inte alls syftade på skinka. Och all cred åt den store engelske filosofen och statsmannen sir Francis Bacon som kom på att det går alldeles utmärkt att kallröka sidfläsk. Annars hade ju inte funnits hamburgare med bacon, ”bacon burger” och vi hade fått hålla till godo med en skiva rökt skinka som grädde på köttmoset, alltså ”ham burger”, ej att förväxla med ”hamburger”. Därtill finns ”hamburgerkött” som är varmrökt hästkött. Förvirringen hade kunnat vara total.

Den svenska konsumtionen per person av kött (från däggdjur och fjäderfä) har på 60 år nästan fördubblats med snabbväxande snabbmatskedjor som überentusiastiska hejarklacksledare. Kraftigt höjd levnadsstandard för människan och dito sänkt för köttdjuren med ty följande prissänkning har här varit och är starkt drivande för det ökade köttsliga begäret, vilket åtminstone i städer låter sig tillfredsställas runt närmsta hörn. Med sänkt levnadsstandard tänker jag mig att det inte kan vara så jättelajbans att födas, leva och dö i en köttfabrik. Den tidigare traditionella djuruppfödningen på landet hade trots allt en viss inneboende anständighet.

Uncle Ron.

Ett annat stort problem förutom djurhållningen är som bekant klimatpåverkan, kanske inte så mycket genom boskapens idoga pruttande som skövlingen av skog för sojaproteinsproduktion, åtminstone långsiktigt. Inte sällan framförs i debatten att vad den lilla människan gör inte spelar någon som helst roll för den stora vida världen. Tja, människans samlade vikt utgör i dag 36 procent av alla däggdjurs vikt sammantaget, en groteskt stor andel för en enda art. Bara som exempel. Än mer skrämmande blir jämförelsen om alla tamdjur, varav de allra flesta individer är att betrakta som kortlivade köttproduktionsenheter, räknas in i människans domän. Kvar blir ynka 4 viktprocent att fördela mellan de vilda däggdjuren som består av cirka 4500 arter. För fåglarna är motsvarande siffror 70 viktprocent köttproduktionsenheter i fjäderfäfabriker bestående av ett fåtal arter och 30 viktprocent vilda fåglar bestående av cirka 10 000 arter. Näst på tur står insekterna. Nu snackar vi jätten Glufsglufs, vi pratar planetärt ”Lebensraum”. Antropocen är bara förnamnet.

Årets rötmånad snart över

Tag sista chansen: kila in på ditt favoritnätkasino och pytsa in den ynka skärva som måhända är kvar av semesterkassan eller köp en lott.

Om plånboken mot all förmodan tillåter är ett väl så gott alternativ att sätta dina sista potatisar på en bunt köp- eller säljoptioner, låt magkänslan avgöra, urk. Vad du än väljer gör du det i trygg förvissning om att du deltar i det vidunderliga marknadsspelet om mer eller mindre slumpmässig förmögenhetsomfördelning.

Är oturen – rötmånad och Guds försyn till trots – lik förbannat framme återstår ändå chansen att hamna i tidningen:


Anmärkning: Ja-ja, rötmånaden är över, jag vet det, men när artikel publicerades på Arbetarbladets kultursida kunde vi ännu njuta av den. Innehållet har till stora delar publicerats tidigare i bloggen, men inte samlat som här,

Egna egennamn

Skollärare John Chronschoughs memoarer är en satirisk roman av August Bondeson som utkom i två delar kring förra sekelskiftet. Huvudpersonen växte upp under enkla förhållanden och förargligast av dem alla var förmodligen efternamnet Persson, ett predikament som turligt nog var fullt möjligt att ta sig ur. Inför folkskollärarexamen byter han helt sonika efternamn till avgjort mer mondäna om än inte helt snarlika Chronschough i akt och mening att skapa sig en social plattform från vilken han bekvämt kan sparka nedåt och slicka uppåt. Så har skett långliga tider och sker än i dag, även om märkvärdiseringen av den egna personen numera snarare tar sig uttryck i fräsigt entreprenöriellt pladder, gärna späckat med haranger på engelska, så kallat corporate bullshit.

Oförtäckt högfärd är dock bara en av många källor till humoristiska namn. Enkla ljudmässiga effekter såsom allitteration, rim och andra upprepningar kan få ett namn att svänga störtskönt. Vi återkommer strax till det med ett glimrande exempel. Associationer genom ljud- och/eller stavningslikhet är en annan källa till munterhet; utan prut får den franske skidskytten Fillon Maillet vackert finna sig i att i vårt hem döpas om till Filet Mignon, bara som exempel. Ordagrann tolkning är ytterligare en, om än ofta sorgligt förbisedd, källa; svenska efternamn bildas som bekant gärna av sammansättning av två som det förefaller fullständigt slumpmässigt valda naturfenomen. Är oturen (eller turen) framme kan det bli ett par av raka motsatser, såsom Bergdal eller Dalberg. Stenkul.

Fiktiva nonsensnamn, alltså namn som ligger i munnen som namn men vilka av skäl som är uppenbara, eller som åtminstone framstår blott vid en flyktig granskning, rimligen inte är det, kan skapa en stark humoristisk effekt. Fast det måste det göras med finess och med tanke på målgruppen. I kulturtidskriften Svenska Mad som med sin sjuka humor präglade min generation förekom dussintalet återkommande nonsensnamn, till exempel Stig-Errol Töntbock som jag i min ungdom tyckte var vansinnigt kul. I dag ställer jag högre krav. Då är Bängroth ur min egen fatabur bättre. Det lider visserligen av samma övertydlighet men uppvisar ändå ett mått av finess och elegans som gör att det kan funka fint i vissa sammanhang. Ett namn som emellertid håller än, med extra allt godkänt, är Göteborgspoeten Gais-Åke Feskeböxa. Denne fine och viktige kulturarbetare uppträdde på 70-talet i varje avsnitt av radioprogrammet Plattetyder som hade mycket gemensamt dna med Svenska Mad, inte bara bildligt utan också via upphovspersonerna.

En annan ständigt återkommande figur i Mad var Ezra Svärd. Det är nu inget riktigt nonsensnamn då någon faktiskt skulle kunna heta så. Hursomhelst tyckte jag då och tycker fortfarande att det är sanslöst roligt, högst oklart varför. Humor kan ibland vara så subtil att den helt enkelt inte låter sig analyseras och kategoriseras. Ursprunget till mitt eget bildskapande går också att finna i Svenska Mad, närmare bestämt i de otaliga fejkannonser som roade mig omåttligt. Förlagorna var och är ju i sig redan till övermåttan sjuka, vilket är himla praktiskt då endast lika del humor återstår att försiktigt vända ner i smeten. Understundom kryddar jag med en referens till Mad, gärna i form av en antydan av Alfred E. Neumans nuna men även Ezra Svärd har vid tillfälle fått låna ut sitt namn.

Ezra Svärds rullande pörte.

Detalj på Ezras rullande pörte.

Ännu ett roande inslag i namnfloran är aptonymer, alltså personnamn som kan förknippas med personernas egenskaper eller yrke. Här finns otaliga exempel i dagens offentlighet med meteorologen Lisa Frost som ett av de mest kända. Det som roar i verkligheten gör det också fiktionen, såsom den i Grönköping verkande hr managementkonsulten Åke Schwung.

En riklig källa till hårt skruvade namn är förstås adelskalendern. Ett exempel är Natt och Dag, adelns svar på bonniga Bergdal. Där finns till och med nonsensnamn, alltså namn som inte finns, egentligen, ja förutom då i adelskalendern, vilket får anses minst sagt häpnadsväckande … hmm … eller ändå inte. Månntro de för ofrälset glasklara skälen till namns olämplighet plötsligt fördunklades i samband med inträdet i den mörka riddarsalen. Eller kan förklaringen vara så enkel som att adelslivet betraktades som en upphöjd sagovärld där de bland pöbeln rådande normativa traditionerna inte gällde? Så här lät det måhända vid frukostbordet hos den medeltida familjen Eriksson som just fått besked om sitt kommande avancemang i samhällshierarkin till lågadel (typ superettan, reds. anm.):

– Hmm, vad ska vi hitta på för ballt namn som absolut ingen annan har?

– Tja, vad sägs om Akterspeghel?

– Men för fan Gurra, tyckte precis att jag sa ballt, rätta mig om jag har fel. Det skulle ju nästan vilken random svenne som helst kunna heta.

– Asså coola ner farsan … … JAA!, nu vet jag, vi ska heta Svinhufvud! Det blir vi helt ensamma om.

– Mmm, garanterat.

Här skulle nyblivna maffiabossar och gängledare kunna låta sig inspireras och ta sig namnet Hesthufvud, både ledigt och sant fosterländskt übersvenskt. Eller Fårskalle, vad det anbelangar. Bland andra lediga ättnamn med det rätta adelsstuket noterar jag överraskande såväl Fågel, Fisk eller Mittemellan som Sten, Sax och Påse. Ett annat, märkligt nog ännu ej upptaget är af Träde, ett veritabelt fynd!

Det hände sig vid den tiden då hemmets tv var av modell tjock och alltjämt i dagligt bruk. Antikrundan stod på tablån, föremålet var en konstvävnad av en högt aktad textilkonstnär. Det fullkomligt glittrade om expertens ögon medans ja’ba’: ”Vilket asläckert namn: Märta Måås-Fjetterström!” Vi pratar kärlek vid första öronfladdret. (Jodå, jag tyckte om vävnaden också men den här kulturkrönikan handlar faktiskt om namn så konstföremålet får stå tillbaka.)

Hur står det till nu för tiden med den fina traditionen humoristiska namn? Jo vars, nationellt skapligt, lokalt över Gävlebukten lysande. Stadens stoltheter, jämte julbocken och Det stora snöfallet, Jan och Maria Berglin håller jag för landets allra främsta nutida kulturbärare i genren. De är förvisso några år yngre än vad jag är, men jag gissar att Berglins fann liknande inspiration i den sjuka humor som i vår ungdom kretsade kring Svenska Mad. Jag tog mig frankt friheten att göra min egen Berglinare som en hommage till konstnärsparet.

Till Berglins.

Avslutningsvis och för att återknyta till rubriken: humor går att finna inte bara i personnamn utan i alla egennamn, inte minst geografiska namn, i synnerhet ortnamn. Mellan Falun och Borlänge ligger Hinsnoret och utanför Kungsör hittar vi Aspesten. Med en smula nyskapande avstavning/betoning erhålls helt andra uttydelser än de förmodat avsedda. Rena magin! Dessutom blir, märk väl, båda namnen tillbörligt pandemianpassade, enkannerligen det senare. Omkastning av stavelser kan ge liknande dråpliga resultat. Från Mads syskontidning Hjälp minns jag särskilt Inälvsdalen, urrk.

Megaloman Twitterpundare startar eget

Ett bedrägligt lugn har vilat över gård och stuva alltsedan hr forne USamerikanske presidenten tillika Twitterpundaren D. Trump drog sig tillbaka. Såsom torde vara allom bekant avstängdes denne från sitt Twitterkonto i början av året. Uppgifter från en centralt placerad källa (skvallerbytta) göra gällande att hr Trump därefter har befunnit sig å behandlingshem. Efter tvenne vita månader blevo emellertid abstinenssymptomen alltför besvärande, varå han å eget bevåg avbröt chockterapin dymedelst elektroniska spänningar (av hart när samma styrka såsom de vid åska alstrade väderfenomenala spänningarna, reds anm.). Från samma välunderrättade källa erfars att hr Trump därefter startat sin egen mediekanal Tjatter för meddelandeöverföring och åter hemfallit åt sitt grava missbruk. Mängder av sympatisörer och likasinnade som jämväl har gått ner sig i Twitterträsket uppges allaredan hava öppnat konton i den nya mediekanalen.

För den begivne kan sålunda svadan från hr kilolomane (småpåvlige) riksdagsman L. Beckman (M) härstädes (Gävle) numera avnjutas å Tjatter snarare än Twitter. Likaså har i kungliga huvudstaden ett flertal byten till Tjatter förevarit, företrädesvis av herrar, manligt k-nskodad såsom kommunikations- och umgängesformen i fråga ju ändock till övervägande del synes vara. Häribland märks icke minst hr riksdagsman H. Bali (M) ur vilkens småpåvliga skägg olustiga grodor av varierande storlek hoppar i en aldrig sinande ström.

Hrr riksdagsmän Lars Beckman (M) och Hanif Bali (M).
Foto: Riksdagen.

På grön kvist

Min nya, synnerligen lukrativa karriär som barrista, en sorts florist, är härmed inledd. Premiärkreationen, en ståtlig julgrupp, har gjort en enastående succé, inte minst i England:

God jul!

And on the market of the invincible British Empire:

Ett karaktärsmord i all vällust

Resultatet av humorskapande bildmanipulering kan i den ena änden sägas vara satir, i den andra hommage som är en hyllning till förebilden eller objektet på den. Däremellan finns parodi, pastisch och parafras, där parodin visserligen är en drift men utan den vassa, kritiska udden som finns i satiren medan pastischen och parafrasen är mer neutrala efterbildningar. Samma skala från elak till snäll gäller också vid framställningen av den komiska poängen; i satiren ger den ofta sig själv medan hommagen är svårast och kanske inte ens har till syfte att roa. Var någonstans på skalan en manipulering hamnar ligger i betraktarens öga, om än samstämmigheten betraktare emellan i de allra flesta fall lär vara god.

För genomslaget av den manipulerade bilden hos publiken är förstås förlagans spridning av stor betydelse, oavsett var den manipulerade bildens karaktär befinner sig på skalan. Säkraste korten är därför förlagor av närmast ikoniskt slag, exempelvis den i ett omskrivet rättsfall högaktuella En svensk tiger. En annan ikon som jag länge har kastat lystna blickar på är den inom landets gränser världsberömda Fiskargubben som nog fortfarande hänger många i svenska hem, vi pratar helt enkelt väggprofil av sällan skådat slag. Sagt och gjort. Något otalt har jag varken med tavlan eller gubben, utan tvärtom gillar jag verket högt i all sin paranta kitschighet. Men en parodi blev det, tycker jag – döm själv:

Bilden tillägnas Fredrik Björkman. Fredrik är inte bara pappa, scoutledare och kulturredaktör på Arbetarbladet utan också intendent vid Sveriges största fiskargubbemuseum. Det är ett litet fiskargubbemuseum, 5,75 kvadratmeter, men ändock landets största. Har du vägarna förbi Söderhamn så kontakta gärna Fredrik för att avtala om ett besök.