Pres size

Fenomenet aptonym (dvs. ett personnamn som kan förknippas med personens egenskaper eller yrke) har jag avhandlat förut på bloggen. Alla tidigare skådade aptonymer förbleknar dock i ett töcken jämfört med det jag ramlade över här om dagen, nämligen självaste Trump.

Att trumpery som adjektiv betyder kass, usel, värdelös är väl kanske inte mer än småroligt. Men som substantiv blir det genast bättre, mycket bättre. Här finner vi betydelser som fåfänglighet, floskler och svulstigheter. Det kan omöjligt vara ett rent sammanträffande, utan inblandning av högre makter; nästan som en blir religiös på kuppen:

– Tjabba mannen!, och vem är du?

– Jag är icke bara din väldiga borg utan också pr-konsult och inte minst din pt, min son.

– Asså det var som fan, farsan Baloo i egen hög. AB eller enskild firma?

– Farsan Gud om jag får be, din förlaga. AB, för byggande av personliga varumärken.

– Fan va’ coolt! Kan du hjälpa mig upp i smöret? Vita huset vore asnajs.

Ett bildspel från familjen Trumps vindslya i Trump Tower:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter behandlingshemmet väntar 12-stegsprogrammet hos PMNCA (Power Maniacs, Narcissists and Capitalists Anonymous).

Grönköpingsdemokraterna lugnar kreti och pleti

– Äro icke blott de allt mer frekvent dryftade farhågorna beträffande Moder Jords så smått begynnande klimateriebesvär i form av smärre svettningar kraftigt överdrivna, utan kunna desamma därjämte avfärdas såsom högst naturliga med tanke å hennes mogna ålder, fastslår Grönköpingsdemokraternas förare, hr. Wotan von Peiland (GD) i en exklusiv freelance-interview med Jernis för Grönköpings Veckoblad.

– Att vi människors omättliga behov av att stilla vårt nötköttsliga begär skulle vara till förfång för någon annan än möjligtvis Ferdinand och hans lika korkade vänner är naturligtvis rent nys. Bara såsom exempel. Sedan hart när tidernas begynnelse, i alla händelser flera miljoner år innan Grönköpingsbygdens första köttindustriella komplex slog upp fabriksgrindarna har väldiga horder av elefanter gått och pr-tt-t å savannen utan nämnvärda men för varken det lokala eller globala (världsliga) klimatet. Bara såsom exempel, fortfar GD:s starke förare.

Hr. stadsrådstranspirant W. von Peiland (GD).

– Nej, skola vi sannerligen icke övertraumatisera förloppet, uppmanar hr. stadsrådstranspiranten (GD). Är det värsta som skulle kunna vederfaras en uppvärmning av de tvenne polära världsändarna med ty följande omvändelse av Golfströmmen, varvid arktisk luft komme att svepa ned över vårt djupt omhuldade fosterland och -vatten.

– Men icke förty, såsom konstaterat av den GD närstående elittankesmedjan IQ Blåsippa, så förväntas i dylikt fall temperaturen vid polerna komma att förökas så till den milda grad att det snarare bleve frågan om nedsvepande arktisk värme än dito kyla. Enligt det mest plausibla sceneriet komme v-n att kunna odlas på friland så långt upp som till Inälvsdalen, förmäler en skälmskt leende hr. von Peiland avslutningsvis med sin förföriska, medietränade basunstämma.

Tanken vindlar 14

Rapgruppen Skäggen, anno 1963, långt före sin tid. Dock inga avlagda brakare vad jag kan minnas. Måhända en å annan smygare, men det framgick liksom inte i sändningen när det begav sig.

BRA PRIS VID SNABB AFFÄR! Se där en Blocketrubrik att akta sig väldigt noga för. På intet vis så att jag misstror sanningshalten, nej-nej, tvärtom är priset med en till visshet gränsande sannolikhet nåt alldeles grönjävligt förmånligt … för säljaren.

Artikel är en artikel utan artikel – förunderliga äro herrens vägar.

Så vem var smartast av de tre vise männen, Caspar, Melchior eller Balthazar? Förmodligen den sistnämnde, han var ju ändå enligt högst vederhäftiga urkunder professor, medan de andra två lärda herrarna fick kvacka i den akademiska ankdammen om posten som förste respektive andre vice vise man.

På ett halvår när – en bildordgåta

Höstdagjämning på söndag, halvvägs in i mörkret. Men hav förtröstan, allt är inte ågren. Till exempel når tredjederivatan av solståndet sitt maximum just då! Bara en sån sak! Om det mot all förmodan inte skulle hjälpa kan en se framåt, eller bakåt, alltefter tycke och smak. Det ska vi göra nu, närmare bestämt bakåt till sistlidna vårdagjämning, halvvägs in i ljuset. Med bilden följer en ordgåta. Klicka på rutslingan för facit.

Skärlövs hamn, mars 2018. Foto: Lars Jernberg.

Ledtråd: dubbel-v.

Maskulistiskt initiativ valet 2018

Årligt återkommande event, typ jul, är journalistens bästa vänner. Bara att gräva fram förra årets artikel och om, mot all förmodan, det visar sig nödvändigt göra smärre uppdateringar. Svenskens tio-i-topplista med pizzor på nyårsdagen brukar när allt kommer omkring inte vara föremål för särskilt omvälvande omkastningar. Likaså är tipsen hur en ska klara oxveckorna fram till januarilönen precis lika gångbara år efter år. Och så håller det på, med gängse deklarationsråd i mars-april, i augusti hur en tacklar slut-på-semester-ångesten, i september stort julmusttest, i oktober reportage om den traditionsenliga semmelpremiären och i november rapport om att julhandeln väntas slå nytt rekord. Bara som exempel.

Även valet erbjuder motsvarande förmånliga återbruk, om än bara vart fjärde år. Inlägget nedan kunde sålunda mina trogna bloggläsare låta sig skärras av redan 2014. Icke förty har jag bemödat mig om en viss statusuppdatering och dessutom är bilderna något uppiffade.


Vid förra valet kunde bloggen rapportera om att en grupp partifysiker vid Uppsala universitet under ledning av professor Stina Stursk hade funnit ett nytt antiparti. Hur är då läget inför årets val? Faktiskt än jävligare, menar en av forskargruppens medarbetare, tek. spinndr. Wolfram Tungsten:

– Vi har dessvärre kunnat konstatera att det höggraviterande, skitstora bruna hål som redan vid förra valet hade skapats av antipartiet nu har vuxit sig än skitstörre. Hotet om slukande av hela landet om väljarna inte reagerar har uppgraderats till en klass 2-varning.

Exklusivt i bloggen, antipartiets kampanjbilder:

Samlade i ett bildspel:


Förlagorna är kampanjmaterial från 2014 för Feministiskt initiativ:

 

Om en bildmekanikers vedermödor

Den primära tanken med det nyligen publicerade bildspelet Fyllkatt – the movie är att, med utgångspunkt från en av mina stillbilder, lyfta fram den särskilda humoristiska eller parodierande effekten som kan uppnås med rörliga bilder. Bildspelet kan också ses som ett exempel på vad som skulle kunna benämnas ”från ax till limpa” (inte att förväxla med ”från tax till limpa”), där de manipulativa ingreppen tydliggörs. Här är en ny, liknande ”filmatisering” fast av än tydligare instruktiv karaktär:

#haschtagg – the movie
(Filen är skapligt stor, så hav tålamod om linan är slö.)

Häromdagen kom en oroväckande nyhet om att Europaparlamentets rättsliga utskott har röstat ja till förslaget om en upphovsrättsreform som riskerar att strypa friheten på internet.

Om förslaget blir verklighet skulle det innebära avgifter för att länka till andra hemsidor och, inte minst, att plattformar som exempelvis WordPress och Facebook skulle tvingas installera filter som sorterar bort upphovsrättskyddat material som delas av användare.

Hur filtreringen skulle gå till är dock osäkert. Var går gränsen för upphovsrätten? För att inte riskera dryga böter kan det leda till att plattformarna hellre fäller än friar, dvs. filtrerar bort material som egentligen omfattas av upphovsrätten för skaparen av just det materialet, inte för skaparen av förlagan. Med ett automatiserat förfarande är risken för vad som skulle innebära ren censur än större.

I ett uppmärksammat fall i Högsta domstolen från så sent som 2017 friades en konstnär som använt en fotografs verk som förlaga. Det korta utslaget berör i högsta grad mitt bildbloggande. I all synnerhet gäller det punkt 13 i domskälet:

Parodier och travestier nämns i motiven som speciella former av efterbildningar av verk som brukar vara självständiga verk och inte bearbetningar (se NJA II 1961 s. 81). Travestin har ett helt annat syfte än bearbetningen. Den vill inte använda förebilden för att nå en effekt av liknande slag utan fullföljer ett för förebilden främmande syfte. I nära men fri anslutning till det äldre verket skapas därmed ett verk till vilket det äldre verket helt träder i bakgrunden, ett verk som då i regel är att anse som nytt och självständigt.

Vad jag förstår skulle alltså en sådan EU-reform, i vart fall de praktiska effekterna därav, stå i strid med andemeningen i svensk lag. I teorin skulle jag troligen kunna stämma WordPress om mitt material filtrerades bort, men i praktiken kommer det naturligtvis inte ske, om inte annat än av ekonomiska skäl. Den starkes rätt.

Tanken vindlar 13

På sjätte dagen skapade Gud människan. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!” (1 Mos 1:27–28). Med andra ord carte blanche för människan att våldföra sig på allt annat levande. Så fett smart. Numera föreligger facit:
– Metoo, ylade vargen, metoo, surrade biet och myggan, metoo, brummade isbjörnen, metoo, susade urskogen … … … … …

Men va’ fan, alla kan väl ha en dålig dag. Nåväl, nästa dag, första söndagen efter big bang, låg Gud som sig bör på sofflocket och bara degade. Och det vart afton, och det vart morgon, den åttonde dagen. Och Gud sade: ”Varde hushållsost”; och det vart hushållsost. Och Gud tyckte att hushållsosten var god; och Gud skilde hushållsosten från västerbottenosten. Den dagen skapade Gud ock girighet, högmod, krig, machokulturen, migrän och danskan liksom pandemier, portvinstå, sötpotatis, engelsk fruktkaka, missväxt, Coca Cola och béarnaisesås. Puh! Och så fortfor den ohejdade skaparglädjen, dag ut och dag in (utom på söndagar förstås som Gud helt ägnade åt att helga sig själv).

En Guds gåva.

Aldrig någonsin att plastmackor hos SJ, på mackar och konferenser är pålagda vällagrad ost. Majoritetens diktatur! Nio av tio serveringar för bara schampote, ofta i den obegripliga villfarelsen att Earl Grey skulle vara neutralt. Majoritetens diktatur! I butiken finns 56 sorters mild yoghurt och i bästa fall 1 sorts omild (som tur är för min del utan fruktsmak men dessvärre oekologisk). Majoritetens diktatur! Bara som exempel.

Det går utför för ungdomen. På den tiden jag tittade på ishockey behövdes verkligen inget extra spelavbrott för att återhämta sig mitt under perioderna. Eller vad nu det skitnödigt engelska ”powerbreak” syftar på. Kan också föreställa mig en kort paus för tv-publiken för att åter hämta en iskall sju-komma-tvåa från kylen.

Apropå pilsner. Efter vinter kommer sommar tycks vara fallet i år. Efter insnöandet på IPA kändes det plötsligt som att, märk väl som omväxling, en helt vanlig bärs skulle sitta fint. Det gjorde sannerligen den här:

En bubblare på sommartoppen: Göteborgs Nya Starkpilsner.

Äntligen! Tänk ändå att Annie Lööf tycks ha insett att
(a) det krävs minst tio gånger högre flygskatt än den på den symboliska nivå som nu införts för att få den verkan som är helt nödvändig,
(b) naturens begränsningar inte är förhandlingsbara, och
(c) det inte är en mänsklig rättighet att flyga till Thailand två gånger om året.
Inte för att jag kommer att rösta på C ändå, men en silverstjärna i femte storleken får ni för ett minimum av den hederlighet som anstår ett parti som påstår sig vara grönt. För säkerhets skull avvaktar jag med stjärnutdelningen tills jag ser att motionen verkligen är lagd.

En bladvändare

Så kallade årsböcker är en glödhet trend, både i Sverige och utomlands. I genren finner vi exempelvis Århundradets sommar. 1913 av Florian Illies, 1918. Året då Sverige blev Sverige av Per T Ohlsson, Ian Burumas År noll om 1945 och 1947 av Elisabeth Åsbrink.

Månad för månad målar författarna i ord sitt personliga urval av händelser av särskilt stor historisk betydelse, vissa kanske redan för den dåtida samtiden medan andra först i retrospektiv. Senast i raden är, enligt förlaget, en episk skildring om allt av vikt som inträffade 1946 av ingen mindre än USA:s store efterkrigsförfattare (f. 1946) och tillika president Donald Trump.

För att vara ett epos är verket föredömligt kort, endast tolv sidor varav elva dessutom lyckligtvis är helt tomma sånär som på rubrikerna med månadernas namn. Ett beklagligt undantag är sidan 6:

Juni

Notis ur New York Post: ”Den 14:e juni nedkom hos Mr. Fred och Mrs. Mary Anne Trump, Queens, New York (NY) ett välskapt gossebarn.” UTSÖKT välskapat skulle det självklart ha stått, och synnerligen för att inte säga EXCEPTIONELLT välartat! Hade knappt hunnit utstöta mitt första vrål förrän det knackade på dörren. Ha! Där stod tre så kallade vise män från Princeton University, Harvard University och Massachusetts Institute of Technology. Påstod att dom ”till firande av lille Donalds födelse önskade överlämna en bägare, ett öskar och en karta till kunskapens källa”. MYCKET, MYCKET oförskämt! Som om min briljans inte redan då vida översteg de ”lärda” männens! Gav plattnackarna fingret. Pappa Fred gav dom Remingtonen. Visade sig ALDRIG igen. Dagen till slut ändå helt okej, fick av pappa i födelsegåva ett presentkort på ett FANTASTISKT högavkastande fastighetsbestånd.

I eftertexten på baksidan avslöjar president Trump att anledningen till att eposet inte kort och gott fick heta År 1 var för att slippa tjafset från sin VÄLDIGT, VÄLDIGT stora och trogna väljarskara inom den superkristna ultrahögern. Vidare berättar presidenten att hans kära hustru Melania varje kväll vid läggdags läser boken för honom. Han kan höra den precis hur många gånger som helst! Även om Melania brukar tröttna redan efter fem-sex gånger går hon oftast att övertala till jättemånga omläsningar genom det väl inövade sängkammartricket att sparka häftigt med benen och skrika IGEN!-IGEN!-IGEN!