Slitna språk- och nattdräkter

Den politiska floskeltoppen har under flera år ohotat toppats av ”Jag känner mig trygg med …”, vilket översatt i vardagstal vanligen betyder ”Jag har inte jävla susning om vad som gått snett men har ingen som helst avsikt att gräva i skiten.” Under senare tid har emellertid en annan klyscha seglat upp som en stark konkurrent. Jag tänker på det i politikerbranschen i dag mäkta populära uttrycket ”Den/det har tjänat oss väl”, inte sällan med en rågad skopa illa inlindat självberöm.

Det ospecifika, undflyende ”oss” gör dessutom påståendet så gott som omöjligt att kritisera i sak och kan därmed sägas tjäna i vart fall politikerna synnerligen väl. Ta till exempel den förda skogspolitiken som också den givetvis påstås ”ha tjänat oss väl”. Det frambringar ett försåtligt sken av att omfamna hela svenska folket, men där ”oss” i själva verket främst omfattar stora skogsägare och alla politiker som stöder det kortsiktigt lukrativa men ohyggliga hyggesbruket i utbyte mot röster och framtida reträttposter. Se där ett om än inte moraliskt så likväl semantiskt oantastligt mumbojumbo.

Pensionerade pyjamasbyxor som under dussintalet år tjänat mig väl.

Val 2022 – i sista minuten

Saxat ur debattartikel i Gefle Dagblad signerad Gästriklands egen riksdagsman och tillika Tjattermaestro Lars Beckman och John Widegren, landsbygdspolitisk talesperson, båda M:
Vi vet att de (skogsägarna) kombinerar produktion och naturhänsyn på ett sätt som gjort svenskt skogsbruk till en förebild i omvärlden.
Tja, president Bolsonaro, den brasilianska regnskogens självutnämnda bödel, utgör onekligen en delmängd av omvärlden, så alldeles tokigt är det väl inte.

Min profetia om uppståndelsen av Det Blågula Blocket under valrörelsen kom på skam emedan vi istället hemsöktes av Den Blåbruna Sörjan. Ehuru inte långt ifrån, mörkgult som brunt trots allt kan betraktas vara.

Medan sju av åtta riksdagspartier med varierande hastighet bränner på i fel körriktning varav fyra med ”Få´nt ja´ en körv så huppe´ ja´ i älva” på högsta volym så kör i alla fall Miljöpartiet åt rätt håll, dessvärre med inte mycket mer än styrfart. Då är draget fan så mycket bättre hos både Klimatalliansen och FI. Men med tanke på det prekära läget med risk för fascistiskt regeringsinflytande lägger jag i det här valet som fjortondegångsröstare ändå min röst på MP.

Äktsvenska kulturyttringar ur butikshyllornas gytter

Bland kritiker brukar Sverige betecknas som ”mellanmjölkens land”. För att utröna relevansen beslöt jag mig för att genomföra en fältstudie, som med dagens digitala teknik bekvämt nog kan hanteras från skrivbordet. På webbsidan för en stor, lokal livsmedelslada kunde jag sålunda räkna till 15 mellanmjölksartiklar, ett besvärande blygsamt resultat för ett lands påstådda galjonsprodukt kan jag tycka.

På de virtuella yoghurthyllorna fanns däremot hela 165 artiklar att välja mellan, varav cirka 140 av mild typ och resten av åtminstone någorlunda omild, huvudsakligen naturell typ. Härmed utropar jag Sverige till ”mildyoghurtens land” eller mer specifikt till ”fruktmildyoghurtens land” eftersom en förkrossande majoritet av de milda var smaksatta med socker, frukt, bär, aptitretande E-nummer etc.

Jag klickar vidare till en på sätt och vis snarlik typ av produkt med en uppsjö av smakvarianter, fabrikat och storlekar. Vi snackar bubbelvatten, historiskt tillsammans med mildyoghurt en marknadsledare i antalet varianter. Resultatet är rena dråpslaget för bubbelvattnet, endast 83 artiklar, varav 65 smaksatta. När mildyoghurtbranschen, trots mjölksyra upp över öronen, satte in stöten hade bubbelvattenbranschen uppenbarligen inget att svara med, jisses vilken utskåpning!

I bubbelvattensortiment upptäcker jag tre artiklar benämnda ”funktionsvatten”. Hmm … månne det ska antyda någon funktion utöver de för vatten gängse användningsområdena, såsom att släcka törsten, att vattna blommorna, att kyla kärnreaktorer eller för all del att bada i för den som är begiven? Ja, så tycks faktiskt vara fallet kan jag konstatera efter granskning av de exceptionellt exklusiva tillsatserna för invärtes påverkan som driver upp literpriset trefaldigt (från 200 gånger kranvattenpriset för standardbubbel till 640 gånger).

Men inget nytt under solen. Även om begreppet ”funktionsvatten” är nytt så lanserades redan för dussinet år sen en läskande trio innehållande tillsatser som gav väl så kraftiga kroppsliga effekter. Med den nostalgiska blinkningen åt folkhemmets hulkande campingsemestrar var dundersuccén given, det vill säga ända tills Socialstyrelsen via ett regeringsdekret resolut satte p för sommarpimplandet.

Funktionsvatten med vintagestuk. Bildmontage från nödens år 2010.

(Inlägget år även publicerat i Arbetarbladet kultur 220805)

Promenader med guldstänk

Ur en outsinlig, nättopp särimnersk källa tycks de springa, de som ”går för guldet”. Tänk friidrottens supermegafinal 100 meter, alltså för män, män som sedan koltåldern ammats med ryssfemmor, män i startblocken spelande med groteskt överdimensionerade muskelmassor. Plötsligt smäller det, startskottet. Fältet reser sig för att artigt konverserande med eller utan käpp spatsera mot det hägrande målsnöret. Tänk Monty Python.

Eller tänk simningens motsvarighet. Är det frisim så är det, alla stilar tillåtna, men i god sportmannamässig anda nöjer sig givetvis alle man i bassängen med att trampa vatten för guldet.

Näe, så kan vi verkligen inte ha det, ja förutom i den ädla gångsporten då, där hängivna elitflanörer gör upp om promenadsegern.

Avslutningsvis, apropå sportfloskler: vad har kommentatorerna i tankarna, egentligen, när de svänger sig med klyschor som ”ligga i vinnarhålet”, ”sätta in stöten” och ”komma på upploppet”?

(Även publicerad som ”Krumelurika” på Arbetarbladet kultur 220629)

Tanken vindlar 15

Det hände sig då seklet var ungt att jag råkade snubbla över en tomflaska i vilken det hade varit olja för båtmotor. På etiketten uppgavs stolt: ”Oljan för yrkesproffsen!” Ett oslagbart svenskt rekord i tautologi förstås. Faktum är att ingen har varit ens i närheten förrän igår då rekordet överraskande tangerades enligt vad som framgår i en DN-artikel: ”… så vi ser fortfarande att det är de fattigaste som kommer att drabbas av de här limitbegränsningarna, säger Marie Ottosson, överdirektör på Sida.” Jernis gratulerar.

Från den afrikanska djungeln meddelas att Cheeta i protest mot indragna bananransoner lämnat Tarzan för att starta eget på Youtube som influenser:

Den svarta tuppen

“Los Gallos” är en frihetssång skriven av José Antonio Sanchez Ferlosio 1963 mitt under den fascistoide diktatorn general Francos spanska lågkultur. I den svenska översättningen ”Den svarta tuppen” från 1968 av Jacob Branting lyder den ikoniska första versen:

Svarta tupp, när du hörs gala,
blir det mörkt, natten är inne.
Men när den röda tuppen gal,
då gryr morgonens timme.

(Notera att för 50 år sedan när livet var mindre hektiskt togs det för givet att läsarna alltjämt iddes ägna uppmärksamhet åt titlar och rubriker innehållande bestämda artiklar.)

Franco är sedan länge död. Den svarta tuppen har sträckt nordostvart till hönsgården Kreml där han gal och sprätter och vid minsta kritik eller motgång drar kärnvapenkortet ur bröstfickan.

Begreppet salamitaktik sägs ha myntats 1945 av Ungerns kommunistiske diktator in spe Mátyás Rákosi som beteckning på sin egen strategi att inifrån splittra eller ”skära sönder” sina politiska motståndare i majoritet i ”tunna skivor” genom intriger, mutor, misskreditering, utrensning och spionerianklagelser – exakt den spetskompetens den svarta tuppen besitter. Javisst, på likartat vis har den svarta tuppens ständiga kackel om förtryck av ryska minoriteter i Ukraina syftat att skapa inre splittring som sedan utgjort en av flera förevändningar för den ryska ”specialoperationen”. Låt oss storsint upphöja denna uppdaterade variant till supersalamitaktik, i god samklang med hans förmenta fysiska företräden (med anspelning på den genomosympatiske, genomkorrumperade och grovt kriminelle kriminalkommissarie Evert Bäckström, känd från Leif GW Perssons romaner, som ogenerat skryter över sin pillemoj såsom ”supersalamin”).

Den svarta tuppens ”specialoperation” går icke förty snorsegt. En mig närstående släkting hade som levnadsprincip att övervinna fysikens lagar med våld. Om det mot förmodan inte fungerade tillgrep han (ja, det var också en man) mera våld. Fast det var alltså mot maskiner, inte människor. ”Specialoperationens” syfte uppges ”endast” vara att demilitarisera Ukraina och lämna en ”stark rekommendation” till en förändring av landets konstitution där det slås fast att det är neutralt. Givetvis är den svarta tuppen en virtuos på att uttrycka sig i pluralis majestatis. Exempelvis ska ”vi tvingades till operationen av väst” tolkas som ”jag tvingades beordra invasionen för att tillfredsställa mitt enastående ego med total likgiltighet för andras liv”.

Men huru kommer det sig att du o Svarta tupp ser grandet i ditt broderlands öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? Varför inte föregå med gott exempel och demilitarisera Ryssland och förklara landet neutralt så löses problemet säkert till allas båtnad (alternativt ge fan i förhållanden du inte har ett dyft med att göra)? Fast det förstås (1), i den rysk-ortodoxa versionen av det nya testamentet är måhända just ovanstående passage om grandet och bjälken vederbörligen censurerad.

Fast det förstås (2), religiösa urkunder, andra moraliska rättesnören, folkvett och normal empati gäller ändå inte i det cyniska spelet för att tillskansa sig makt och rikedom och framför allt då inte för den starke – han roffar eller tvingar åt sig vad han kan. I vetenskaplig skrud benämns detta spelteori, vilken ursprungligen, med hjälp av matematiska modeller, avhandlade strategiska interaktioner inom ekonomi mellan rationella beslutstagare. Spelteorin är numera tvärvetenskaplig och används inom en mängd områden, till exempel för att studera militära konflikter där våld eller hot om våld utgör valutan.

En av teorins upphovspersoner var ungraren (ständigt dessa ungrare) John von Neumann, ansedd som en av 1900-talets främsta matematiker, konstruktör av den alltjämt allenarådande datorarkitekturen och medarbetare i Manhattanprojektet (ständigt dessa kärnvapen). (von Neumann var för övrigt en av de första som insåg den omvälvning inom teoretisk filosofi, logik och aritmetik som Gödels ofullständighetsteorem kom att utgöra. Se inlägget Jernis alter ego på gammelmedia.)

Den svarta tuppen är en ivrig spelare på flera planer. Geopolitiskt lattjar han med trasan både på den ekonomiska och militära arenan, ehuru på ingen av dem som en storspelare men ändå långt ifrån ofarlig i kraft av innehav av strategiska råvaror och kärnvapen. Rationaliteten kan dock ifrågasättas, den svarta tuppen kastade ju på eget bevåg skiten i fläkten. Det gör honom tyvärr inte mindre farlig, tvärtom. På sikt är han ändå dömd att förlora, aggressivt uppbröstande med erigerad tuppkam till trots. Frågan är hur många han ska dra med sig i fördärvet.

I den privatekonomiska disciplinen är, eller var, den svarta tuppens ställning betydligt ljusare. När han förskansade sig i Kreml hade den oförblommerade huggsexan av det ryska folkets tillgångar visserligen pågått ganska länge, men än fanns tack och lov jättejättemycket kvar till honom också. Numera anses den svarta tuppen tillhöra den yppersta världseliten i grenen kleptokrati, ja kanske rentav vara nummer ett och därmed den förmögnaste personen i världen, om än via bulvanägande.

Inledningsvis tycktes nationalismen med fascistisk dramaturgi och narcissistiska förtecken mest ha varit en avdragsgill hobbyverksamhet till förmån för plundringen, för att med tiden bli alltmer central, vilket också förde det för den svarta tuppen goda med sig att rikta bort folkets blickar från korruptionen. Den allt hårdförare repressionen mot Rysslands oppositionella, radikala kulturutövare och fria medier har därmed fyllt dubbla syften.

Föremål för uteslutning ur tävlingen Årets glasstrut 2022.

Trots alla tecken på den svarta tuppens diktatoriska ambitioner närdes i väst möjligen en fåvitsk förhoppning om att den interna repressionen och den externa aggressionen – inte minst mot grannländer – istället för vägen mot ett fascistiskt Storryssland utgjorde en bisarr variant av en potemkinkuliss à la Kalle Ankas husvagnssemester i syfte att rikta bort blickarna från hans och oligarkkumpanernas fortsatta plundring av det egna landet. All sådan förhoppning pulveriserades dock i och med invasionen av Ukraina.

Att försöka skyla ett av historiens största ekonomiska brott med ett folkrättsbrott av närmast hitlersk kaliber vore förstås inte bara monumentalt cyniskt utan också direkt korkat. Som megarik superskurk kunde den svarta tuppen ju lätt ha dragit sig tillbaka, på tronpinnen installerat en vodkamarinerad målvakt från plattan på Röda torget och sträckt vidare till ”Londongrad” med ett diamantkantat platinakort på fickan. Windsor Castle som representativ datja, Queen Elizabeth 2 som dito lyxjakt, Big Vlad praktfullt tornande mot Londonhimmeln och så hela premiärligan förstås, rubbet hade kunnat varit hans. Men se nu har det tåget gått.


Kommentar: Även publicerad i något kortare version i Arbetarbladet kultur 31 mars.

Det blågula blocket – ett olustspel


För övrigt ”uppmuntrar” jag dig Jimmie Åkesson att återvandra till Skåne. Bidrag till rejäla kängor kan du söka hos Återvandringsverket. Undvik E4:an, det är strängeligen förbjudet att promenera på motorväg. På landsvägarna söderut kan du gnola glatt på Edvard Perssons gamla dänga. Väl hemma är det fritt fram att öppet bejaka den skånska kulturen. Men var inte blygsam, satsa stort med detsamma. En replika i skala 1:1 av Lars Vilks konstverk Nimis i form av en spettekaka borde få dig sysselsatt gott och väl till pensionen, till fromma för vårt kära fosterland.

Tankar kring en vägskylt mellan Storvik och Hofors

Vår mentala färd kan sägas starta vid Gävle slott och Per Bill. Bill är nu inte bara efternamnet på Gävleborgs utmärkta och sympatiska landshövding utan betecknar också den del av en plog som skär igenom åkerstubben. Jag minns från min barndoms somrar på 60-talet, då jag ”hängde” på en bondgård dagarna i ända, att billen och i synnerhet dess spets ofta blev sliten och behövde bytas till en sprillans. Av någon outgrundlig anledning var den nya delen alltid tjusigt lackerad i klara färger, grönt eller blått; efter några få varvs plöjning var lacken förstås ett minne blott. Som vän av ordning och rationalitet har jag förutsatt att ofoget med det bisarra, avslutande lackeringssteget av billar sen länge måste har upphört, en villfarelse som jag brutalt blev tagen ur vid en nyligen företagen resa till Dalarna. Precis här träder nämligen ovan rubricerade vägskylt, informerande om ”Billackering”, in i historien.

Foto: Google Maps.

Jerngympa

Två tärningskast. Du vinner om första kastet ger 6 OCH andra kastet ger 6. I alla andra fall vinner jag, vilket kan uttryckas som: Jag vinner om första kastet ger 6 ICKE-OCH andra kastet ger 6. ICKE-OCH är alltså motsatsen till välbekanta OCH men ändå inte något som vi svennar svänger oss med, men väl logikerna. OCH och ICKE-OCH plus en handfull liknande begrepp kallas logiska operatorer. Av dessa är ICKE-OCH (liksom ICKE-ELLER) särskilt intressant.

Sär här skrev (nästan) Bengt Söderhäll i en tidigare Krumelurika:

ANTINGEN A ELLER B, ropar den självsäkra logikern 1 med stor kraft och övertygelse.
– Då blir följden förmodligen VARKEN A ELLER B, viskar den försiktiga och därmed osäkra logikern 2 och tillägger möjligheteten till A OCH B.

Märkligt nog kan alla tre påståendena i versaler uttryckas enbart med hjälp av operatorn ICKE-OCH:

[ A ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ) ] ICKE-OCH [ B ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ) ], ropar den självsäkra logikern 1 med stor kraft och övertygelse.
– Då blir följden förmodligen [ ( A ICKE-OCH A ) ICKE-OCH ( B ICKE-OCH B ) ] ICKE-OCH [ ( A ICKE-OCH A ) ICKE-OCH ( B ICKE-OCH B ) ], viskar den försiktiga och därmed osäkra logikern 2 och tillägger möjligheteten till ( A ICKE-OCH B ) ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ).

Betydelsen är alltså exakt densamma. Så vackert att jag blir tårögd. Faktum är att alla klassiska operatorer kan definieras med enbart ICKE-OCH alternativt med enbart ICKE-ELLER (se https://sv.wikipedia.org/wiki/Logisk_operator).


Kommentar: Den här texten tänkt som en Krumelurika i Arbetarbladet refuserade vist nog tidningens omdömesgilla kulturredaktör.