Hamburgare eller ”hamburger” som det heter i USA, vad är det annat än typ pannbiff med lite geggamoja mellan två brödstycken, men ack så populärt. Ursprunget är lite osäkert men beteckningen antas anspela på till USA utvandrade tyskar från Hamburg som förde med sig anrättningen (snarare än att vara huvudingrediens i densamma, vilket annars kan vara lätt att förledas tro). Förmodligen var språkförbistringen stor i början då ”ham-” inte alls syftade på skinka. Och all cred åt den store engelske filosofen och statsmannen sir Francis Bacon som kom på att det går alldeles utmärkt att kallröka sidfläsk. Annars hade ju inte funnits hamburgare med bacon, ”bacon burger” och vi hade fått hålla till godo med en skiva rökt skinka som grädde på köttmoset, alltså ”ham burger”, ej att förväxla med ”hamburger”. Därtill finns ”hamburgerkött” som är varmrökt hästkött. Förvirringen hade kunnat vara total.
Den svenska konsumtionen per person av kött (från däggdjur och fjäderfä) har på 60 år nästan fördubblats med snabbväxande snabbmatskedjor som überentusiastiska hejarklacksledare. Kraftigt höjd levnadsstandard för människan och dito sänkt för köttdjuren med ty följande prissänkning har här varit och är starkt drivande för det ökade köttsliga begäret, vilket åtminstone i städer låter sig tillfredsställas runt närmsta hörn. Med sänkt levnadsstandard tänker jag mig att det inte kan vara så jättelajbans att födas, leva och dö i en köttfabrik. Den tidigare traditionella djuruppfödningen på landet hade trots allt en viss inneboende anständighet.
Uncle Ron.
Ett annat stort problem förutom djurhållningen är som bekant klimatpåverkan, kanske inte så mycket genom boskapens idoga pruttande som skövlingen av skog för sojaproteinsproduktion, åtminstone långsiktigt. Inte sällan framförs i debatten att vad den lilla människan gör inte spelar någon som helst roll för den stora vida världen. Tja, människans samlade vikt utgör i dag 36 procent av alla däggdjurs vikt sammantaget, en groteskt stor andel för en enda art. Bara som exempel. Än mer skrämmande blir jämförelsen om alla tamdjur, varav de allra flesta individer är att betrakta som kortlivade köttproduktionsenheter, räknas in i människans domän. Kvar blir ynka 4 viktprocent att fördela mellan de vilda däggdjuren som består av cirka 4500 arter. För fåglarna är motsvarande siffror 70 viktprocent köttproduktionsenheter i fjäderfäfabriker bestående av ett fåtal arter och 30 viktprocent vilda fåglar bestående av cirka 10 000 arter. Näst på tur står insekterna. Nu snackar vi jätten Glufsglufs, vi pratar planetärt ”Lebensraum”. Antropocen är bara förnamnet.
Jernis 