”Lyxflykting”

Triggervarning: ”Vänsterliberal smörja.”

Knappt fem år har gått sedan treårige kurden Alan Kurdi hittades drunknad på en strand vid Medelhavet. Bilden spreds över världen, flyktingopinionen svängde, insamlingar slog rekord. Inte desto mindre upprördes vissa istället av upprördheten, däribland signaturen David som på den SD närstående sajten Avpixlat kommenterade: ”Ändå verkar en stor del av folket reagera precis lika hysteriskt känslomässigt som PK-nomenklaturan vill: Ett barn! Oj, vi måste ta hand om det!”

Brunsmetning.

Stora strömmar av flyktingar från krigets Syrien tog sig under samma höst bland annat till Sverige. ”Lyxflyktingar” enligt järnrörspikadoren Kent Ekeroth, vid den tiden sverigedemokratisk riksdagsman. Sverige fick en ”flyktingkris” och pendeln svängde snabbt tillbaka, hårt och brutalt. Lille Alan, vår strandade Osverigevän, var snabbt glömd och begraven, gränsen bommades igen. Så bedarrade ”Flyktingkrisen” – men vad skönt!

Fast flyktingkrisen bestod förstås, och består än i dag, kanske värre än någonsin, medan brunsipporna frodas i den svenska, enkannerligen den skånska, myllan. I Turkiet delar Jimmie Åkesson ut flygblad, i hela svenska folkets namn: ”Sverige är fullt!” På hans rygg står att läsa ”Förändring på riktigt!” Inga tomma ord minsann. I Sölvesborg, SD:s egen tomteverkstad, styr nämligen Louise Erixon – den goda smakens riddarinna, menskonstens vedersakare och sambo med Åkesson – med järnhand för att steg för steg implementera den ultranationalistiska repressionen.

Efter ett medborgarförslag har i Gävle beslut fattats om att staden ska få sitt eget ”Walk of Fame” med bilder på välkända lokala profiler. Bland drygt tusen nomineringar ska 17 celebriteter väljas ut för att ramas in och ställas ut på ett av stadens torg. Louise Erixon, som är uppvuxen i Gävle och Sandviken, kan förmodas vara en av de nominerade; svansen här är gudbevars lika stor och högljudd som på de flesta andra ställen. Givetvis har hon ingen chans, utan den eventuella nomineringen ska fastmera uppfattas som en markering av vad som komma skall, efter maktövertagandet. Vem som då får stå tillbaka av de sjudderton kräver precis ingen konsultation hos Einstein för att förespå: Joe Hill, Gävles store son, protestsångare, vänsteraktivist och en legend bland socialister, anarkister och fackföreningsfolk i USA. Under tiden kan vi gott låta Louise Erixon få dväljas på Avan, stadens gamla soptipp, i en ”Walk of Shame.” Jernis står välvilligt till tjänst med passande bild, såsom den här:

Plastkossor söker ”plastföräldrar”

Efter lång tid av ekonomiska problem köptes för ett par år sen det fristående Gefleortens mejeri upp av den kreatursälskande mejerijätten Glufs-Glufs i syfte att utveckla verksamheten. I maj kommer verksamheten sålunda att läggas ner. Skillnaden mellan att ”utveckla” och ”avveckla” är trots allt ändå hårfin, blott ett par ynka bokstäver.

Utanför entrén till Gefleortens står en liten, i uppland och gästrike kring känd flock plastkor i naturlig storlek. Nu ska dessa ”adopteras” bort, inte till lägstbjudande som på forna, tjusiga tiders barnauktioner utan till den som bäst motiverar varför just den är mest lämpad att få ta hand om en kossa.

Sverigedemokraterna Gävle uppges vara eld och lågor, enligt en läcka vid deras lokala kansli. Minst en ko hoppas man på att få överta, gärna hela besättningen. Tanken är att när, inte om, SD kommer till makten i Gävle i första hand ersätta det i nationalkonservativa kretsar så förhatliga konstverket Priapos Trädgård, som är placerat i cirkulationsplatsen vid Gävles västra infart. För den i Gävles offentliga kulturliv oinvigde kan sägas att konstverket i fråga kännetecknas av en erigerad (alltså på högkant ställd) rosalackerad bil av jeepmodell, vilken såväl bokstavligt som bildligt står som symbol för mäns näst käraste ägodel till förlängning av den allra käraste. Det nya konstverket ska enligt läckan avtäckas under namnet Rondellkossan Muuhammed.

Priapos Trädgård (Gefle Dagblad 170719).

Skulle fler än ett exemplar tillfalla SD finns fler konstverk i stadens cirkulationsplatser som kanske inte kan anses vara fullt lika ”utmanande” (läs urartade) men väl fullständigt obegripliga och därför med fördel skulle kunna bytas ut mot en praktfull, nationalromantisk plastkossa i naturlig storlek.

Mona Louisa

Sölvesborgs politiska styre med SD, M, KD och lokala Sölvesborg- och Listerpartiet fick alltså som de ville. Fullmäktige röstade häromdagen igenom det kontroversiella handlingsprogram som bland annat innebär att kommunen kommer att prioritera klassisk, tidlös konst istället för utmanande samtidskonst, allt enligt Blekinge Läns Tidning enligt TT enligt SvD.

Utgången var förstås given på förhand. Redan i våras fick jag sålunda en beställning från SD:s kommunförening därstädes. Uppdraget var ett ”urtjusigt, klassiskt porträtt av kommunstyrelsens ordförande tillika kommunalråd”, vilket helst skulle utföras i form av en hällristning, alternativt med traditionell vikingatida ritteknik dymedelst slidkniv och hästblod. När jag förklarade att porträttlikheten i sådant fall torde komma att bli lidande och föreslog en förvisso flerhundraårig men likväl något modernare teknik med efterföljande snabbåldring lät de efter mycken vånda sig nöjas.

När avtäckningen i Sölvesborgs kommunhus är planerad att ske vet jag inte, men redan nu kan jag bjuda bloggens trogna läs- och tittare på en exklusiv förhandsvisning:

Pennes from heaven

En replik tillägnad de nyliberala räknenissarna som lagt landsbygden för fäfot och utarmat vår natur, den som ger oss och andra arter livsrum och livsmedel.

En replik tillägnad det högindustrialiserade jordbruket.

En replik tillägnad den urbana människan för sin naiva syn på matens ursprung.

En påminnelse om människans ständiga behov av påminnelse om att de himmelska pengarna inte går att äta och att den tar ingenting med sig dit den går.

Brottstycken 33

I går var det ”den shoppingfria dagen”. Hur det gick? Uselt, i alla fall att döma av antalet visningar på bloggen, mindre än hälften jämfört med en snittlördag. Nu kanske det fanns fler sprattspelande faktorer för den modesta aktiviteten, exempelvis en del konkurrens på burken. Endast en dylik dag är för övrigt rena skämtet. I alla fall en ”vit vecka” mot shopholism vore önskvärd, ehuru moder Jord egentligen skulle behöva få pusta ut ett antal vita månader, eller år.

Måste erkänna att vi också syndade. Kylskåpet och frysen vara tomma, på det mesta. Jag fick bland annat juice, pilsner och mörk choklad. Och så jogghurt förstås, för att slippa all trist träning. Kompenserar perfekt, väldigt bra för magen dessutom. För oss elitmotionärer är det givetvis inte den milda varianten som gäller.

***

Visst är samhällets framåtskridande fantastiskt? När jag var ung fick landets alla självutnämnda travexperter nöja sig med V5. Nu är det V86 som gäller. En minst sagt imponerande utveckling, även med hänsyn tagen till inflationen.

DN rapporterar att nytt rekord – åtminstone finländskt – i nätbaserad, slumpmässig förmögenhetsomfördelning sattes i går:

Stjälpt på traven

Spela på V75 med Jernis som har lång erfarenhet av sin unika metod – utan någon som helst framgång. Men handen på hjärnan: hur bra är Harry då? Ett par, tre femmor någon gång om året med i bästa fall åtta spänn i utdelning, hur kul är det på en skala?

Nej, om man ändå ska spela bort slantarna är det snyggare att, som Jernis, göra det i stor stil och förena förlust med förlustelse. Och om det skulle slå är det nästan garanterat frågan om miljoner i utdelning – redan på fem rätt.

Tipset vilar på en solid grund, nämligen hästnamnen. Det finns nästan undantagslöst, i varje lopp, minst ett bisarrt namn att spela på.

Veckans system, Färjestad 25/9:

Avd 1. 6 Göstaville Håleryd, 8 Zambrottanewport

Avd 2. 3 Tryffel, 8 Tjacke Gold

Avd 3. 2 Device

Avd 4. 2 Fabulous Ås, 3 Carl da Nostra, 4 Marjons Kiss

Avd 5. 2 Vålsvarten, 4 Egon, 5 Bongsbofax

Avd 6. 4 Sundsvik Saigon, 7 Nelle Pelle, 8 Pop My Cork

Avd 7. 15 Frillan Filiokus

Kommentarer:

De två strecken i avd 1 är odiskutabla. Svårtippat i avd 2, 3 och 4 men spiken på Device känns ändå helt rät. I avd 5 får Egon bära favoritskapet knappt före Bongsbofax med Vålsvarten som dark horse. Tre givna streck i avd 6 och så i avd 7 en sista gjuten spik i systemkistan. Totalt 108 rader. Lycka till!

***

Jag plockade lite i kortsamlingen. Året är 1988, semester på den grekiska ön Karpathos med exhustru och våra två döttrar. Signe, den yngre, var inne i sin ponnyperiod. Någon häst syntes inte till, men en åsna fick duga:

Vi passerade den varje dag ner till stranden. Undrar vad åsnan heter, undrade Signe. Donkey Shot, svarade pappa Jernis raskt och förberedde sig på familjens jubel, vågen och stående ovationer. Jo hej du! Flickorna skakade oförstående på huvudet medan exhustru rutinerat tog sig för pannan:

Så utomordentligt fånigt

Förresten, finns det åsnetrav?

Lottori?

Sugen på lättförtjänta pengar? Trodde väl det. Jernis ska berätta hur du går tillväga, helt gratis. Vad anser du om Lottospel? Varje nummer har ju samma sannolikhet att dras och därför har alla tippade rader exakt samma sannolikhet att bli en vinstrad. Rent turspel alltså? Spelar det således ingen roll vilka nummer du fyller i?

På 80-talet funderade jag varför utdelningen varierade så markant mellan de olika dragningarna. Vore valet av förkryssade nummer helt slumpvist borde variationen vara betydligt mindre. Jag undersökte fenomenet genom att matcha utdelningen mot de dragna numren för dragningar två år tillbaka.

Resultatet var slående trots det ganska begränsade statistiska underlaget. Så gott som alla ramnummer måste ha varit underrepresenterade hos de inlämnade raderna. Tyvärr hittar jag inte den gamla datautskriften, men som jag minns förkryssades enligt min uppskattning ramnumren i genomsnitt 0,80–0,85 gånger så ofta som de skulle göra om valet vore slumpvist, medan dom andra numren, centralnumren kryssades för ca 1,2 gånger så ofta.

lottokupong

Lottokupong med 19 stycken ramnummer 1–6, 7, 12, 13, 18, 19, 24, 25, 30–35 och 16 stycken innanförliggande centralnummer.

Förklaringen måste vara att spelare som fyller i en rad på måfå har en psykologiskt betingad tendens att hellre välja centralnummer än ramnummer. Visserligen har datorgenererade rader tillkommit efter min undersökning. Eftersom man kan förmoda att sådana rader är helt slumpvist fördelade så minskar effekten.

Men svaret är alltså att Lotto inte är ett rent turspel och att det faktiskt spelar roll vilka nummer du fyller i. Kryssa bara eller nästan bara i ramnummer, vilket ger dig lika stor chans att vinna som med någon annan strategi, men ger en bättre utdelning OM du vinner. Vinner du blir det helt enkelt färre spelare som du måste dela vinstkakan med.

Många år efter min undersökning fick jag slutsatsen bekräftad i en artikel i Aftonbladet som refererade till en liknande undersökning som gjorts av nationalekonomer på Lunds universitet.