Kategori Kulturarv

Några beflugna ord

jernis 4 kommentarer

Boken Bevingat av Hellsing, Hellquist och Hallengren är en rik källa till allmängiltig visdom och ett fint och viktigt referensverk över vårt språkliga kulturarv. Rekommenderas. Ett smakprov:

Mitt exemplar är ur första upplagan från 2000 och kommer säkert att bli lika värdefull som första upplagan av Kajsa Vargs Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber – om 300 år. Det finns också en utökad andra upplaga från 2005.

Jämfört med Pelle Holms klassiker med den numera bevingade titeln Bevingade ord är Bevingat av modernare snitt. Den innehåller en hel del färskare material och betydligt mer influenser från engelskan och rena engelska uttryck. Det stör inte, tvärtom.

Under dream kan man läsa om och en del av Martin Luther Kings berömda ”I have a dream”-tal, medan under dröm bland annat den amerikanska drömmen behandlas med originalcitat av Richard Nixon. Här saknar jag referens till Frank Zappas förnämligt politiskt inkorrekta satir Bobby Brown om det heteronormativa USamerikanska medelklassidealet:

…
Oh God I am the american dream
But now I smell like vaseline
An Im a miserable sonofabitch
Am I a boy or a lady…i don’t know which
…

Med zappianska mått mätt är själva musiken ett lågvattenmärke och kan väl ses som en del av satiren. Det hindrade inte, eller var kanske snarare en förutsättning för att Bobby Brown skulle segla upp på listorna och spelas på framför allt alla nordiska diskotek när det begav sig 1979. I USA blev den mer eller mindre dödskallemärkt, förstås.

Invandringssägner

jernis 2 kommentarer

Invandring är en urgammal, fin svensk paradgren som vi måste slå vakt om. Tro’t om du vill, men den är äldre än självaste midsommarfirandet, faktiskt den allra äldsta traditionen! Redan för 12 000 år sen vandrade nämligen det första jägarfolket upp längs västkusten.

Sedan dess har allehanda folkslag immigrerat för att skaffa sig en utkomst och ett bättre liv, vanligtvis utan att i det närmaste utrota eller förslava urbefolkningen som vi sant kristna européer annars tagit för god vana i till exempel Amerika, Afrika och Australien.

I olika perioder har exempelvis samer, goter, finnar, valloner, tyskar, skottar, italienare, turkar och somalier kommit hit. Så tidigt som 1848 immigrerade den första araben till Sverige och bosatte sig i trakterna av Sölvesborg:

Yimmir ibn Ake, den förste svenske sandtramparen

—

OBS: Fler kändisporträtt från bloggen finns samlade i galleriet Satirporträtt. I blogghuvudet finns länkar till ytterligare gallerier med egna humorbilder, satirklipp och språkkrumelurer.

Dalaskrönor 2

jernis 5 kommentarer

Just nu mycket att stå i i firman så bloggen får stå fast åt sidan. Jag passar på att bjuda på ett uppslag ur Dalahistorier:

Se även tidigare inlägg Interiör från Jernkontoret 1, Dalahistorier,  Dalaskrönor 1 samt Brottstycken 14 och 19.

Skära, skära havre, vem ska havren binda?

jernis 9 kommentarer

Inte många av dagens ungdomar som är ännu yngre än Jernis har hört talas om självbindare och ännu färre har en susning om vad det är. Vad tippar du? Gardering ej tillåten, ej heller att tjuvtitta på rubriken igen:

1. Bokfantast som inte nöjer sig med förlagens band

X. Intern beteckning för deltagare i TV3:s stora talangjakt i singelbondage

2. Skördemaskin som formar kärvar

—

En luris – rätt svar är inte X som man skulle kunna förledas tro utan 2!

I tidernas begynnelse fanns hör och häpna inga skördetröskor. Istället använde man sig av självbindare, en maskin som slår säden och binder ihop stråna till kärvar, eller nekar som man sa på Öland. Nekarna bands ihop automatiskt med bindgarn, dvs impregnerade snören av papper eller hampa. På den riktigt gamla goda forntiden, när knappt ens den äldre delen av läsekretsen vara född, drogs bindaren av hästar:

Gammalt fint vykort på havreskörd med hästdragen självbindare av märket Herkules, troligen sydöstra Öland, möjligen Skärlöv

Maskineriet drevs av ett markdrivet hjul. Sen kom traktorerna och tog över hästjobbet. Gamla hästdragna självbindare byggdes om för traktorframdrift. Nya konstruerades så att maskineriet istället drevs via traktorns kraftuttag. Vid gården där jag rände fanns en ombyggd Deering hästbindare och en Mc Cormick traktorbindare, fem respektive sex fots skärbredd.

När bindarna togs fram för säsongen och ytterligare ett par gånger under skörden eller bärsla smordes alla lager och glidytor genom att spruta in konsistensfett i ett stort antal smörjkoppar. Att leta smörjkoppar var lajbans – lite roar den enfaldige.

Jag fick både prova på att köra traktorn och sitta på bindaren för att reglera avkastningen av nekar och knivens funktion. Rader med parvisa, mot varandra lutande nekar, skylar, sattes upp på åkern för hand för torkning. Efter några dagar lassades nekarna och kördes hem till gården för tröskning:

Tröskverk av märket Munktells. I förgrunden Jernis med säckkärra. Ca 1960.

Bilden finns även i det tidigare inlägget Den lilla traktorn.

OBS: Fler Ölandskort från bloggen finns samlade i galleriet Bilder från södra Öland.

Hönsmormor

jernis 7 kommentarer

Min morfar och mormor, Erik och Anny Nygård, bodde i Stockholm. Mormor drev från mitten av 20-talet till 1962 en liten rörelse, A. Nygårds Fågel och Vilt, i Centralsaluhallen som låg på Norrmalmssidan (Blekholmen) av Kungsbron. I saluhallen såldes främst kött och fågel av varjehanda slag.

Kungsbron och Centralsaluhallen för partihandel, 1923. På dagens adress, Kungsbron 23, finns kontors- och affärshus.

Saluhallen öppnades 1912, samma år som Slakthusområdet invigdes. År 1933 tillkom Klarahallen för frukt, grönt och blommor och 1939 Partifiskhallen för fisk och skaldjur. Hela komplexet kom att kallas Klara partihallsområde.

Annys lilla affär bestod av två bodar, i den ena tamfjäderfä och i den andra delikatesser som tjäder, orre, ripa, nykokta kräftor och renkött. Producenter – då pratar vi inte Kronfågel – främst kring huvudstaden levererade slaktkroppar som plockades och togs ur. Endera besökte kunderna affären eller så ringde man in en beställning som effektuerades per paketcykel med vederbörlig firmaskylt, under dom sista åren av Erik som pensionerat sig som timmerman. Kundkretsen var stor, inkluderande såväl restauranger som Östermalmskärringar.

Myndig momor Anny frestar med dom läckraste av ankor, höns och gäss. 1958.

Baksidan av kortet bär både Dagens Nyheters och Expressens stämplar: ”Reprod.rätt förbehålles”. Korkat nog anges inte vem rätten förbehålles, men man får väl tryggt anta att dom menar Jernis.

Jag minns väl att jag vid flera tillfällen tvingades tillbringa många timmar i saluhallen. Jäv-v-vlar vad det luktade. Oftast satt jag och min äldre bror Olof och delade upp äldre, synnerligen fjäder- och blodsbesudlade mynt som mormor sorterat ut ur växelkassan åt oss. Med tiden växte dom till en hel myntsamling som jag fortfarande har i behåll, dessvärre inte i autentiskt skick utan tvättad. Dessutom frekventerade vi gärna med mormors goda minne en grannbod som faktiskt sålde både choklad och läsk, bland annat min favorit Grappo på magnumbutelj (66 cl)

Lagom till Annys pension lades Klara Partihallsområde ner 1962 och verksamheten flyttades till Årsta Partihallar.

En sommarmorgon 1962 i Klara Partihallsområde med stadshuset i bakgrunden

Här slåss detaljister, transporter av alla de slag, personal och grossister om utrymmet. Kolla in Citraskåppaddan(?) med ”BJUD PÅ RÄKOR” i förgrunden till vänster och skåpbilen till höger med reklam för Fyffes bananer, vilka enligt KTH-teknologernas skämttidning Blandaren ”äro så lättsmälta att de smakar skit redan i munnen” – tryckt efter att Banan-Kompaniet i ett högst obetänksamt ögonblick beslutat sig för att upphöra med annonseringen i tidningen och därmed det ekonomiska bidraget till teknologföreningen.

 

Knäppa brännvin …

jernis Lämna en kommentar

… är ju populärt så här i kräft- och surströmmingstider. För den som önskar sig en liten knapp eller två har jag rotat fram följande ur receptsamlingen:

Jernis beska droppar

Det här behöver du:

1 hela Renat (varunr 1), två månar1

1 kvist strandmalört

Gör så här:

1 Stoppa i kvisten i brännvinet

2 Låt dra i fyra dygn

3 Dra ur kvisten

KLART!

Kvisten går att spara och använda till flera flaskor. Det går också bra att göra en essens genom att låta kvisten vara i betydligt längre.

Kort från en kortis, 1

jernis 6 kommentarer

Hemma igen efter halvannan vecka vid stugan i Skärlöv på Öland. Ja, jag vet att semesterbilder är det i särklass effektivaste bekämpningsmedlet mot publik, men tills vidare får du likafullt nöja dig med några foton som jag tog kring stugan. Fast jag återkommer endera dan med den gamla vanliga svadan.

Mormors barndomshem, östra sidan, och syrrans bil, främre sidan

Leden (som man kallar grinden på Öland)

Utsidan av bon

Södra murens norrsida (luftfuktigheten var nästan 100 % under hela vår vistelse)

Jernis egen utsiktsplats mot …

… Östersjön (montage av tre kort)

OBS: Fler Ölandskort från bloggen finns samlade i galleriet Bilder från södra Öland.

Hövding Vildhavre

jernis 5 kommentarer

Otaliga äro berättelserna och vittnesbörderna om svenska kungars och prinsars svassande land och rike kring, degeneration efter degeneration, för att lägra av den majestätiska spiran mäkta imponerade eriksgatflickor och följderna därav. Allt behöver för all del inte vara sant, men å andra sidan finns antagligen ett än större mörkertal av nedtystade historier och okända avkommor. Med tanke på att bara en påsättning av säg 20 torde ha resulterat i en äkta kunglig oäkting kan man ju fundera på hur deras högheter, förutom att knulla runt, också hann med att avla arvfurstar, smida ränker, dräpa danskar, kosacker och annat löst folk, bygga flytande likkistor, åka Vasalopp m m.

Jomenvisst, också vår käre Cege var ute i svängen då det begav sig.

Bara elakt förtal, hävdar medlemmarna i Monarkklubben. För att visa att dom som vanligt är ute och cyklar har filmaren Oscar Hedin i sin film Blått Blod enrollerat Jan Bernadotte och låtit ta modern teknik i anspråk för att spåra bernadotteskt DNA i den djupa folkmyllan:

Som av en händelse råkar filmen sändas nu i dagarna i statstelevisionen med påpasslig början på nationaldagen:

Filmen gick dessutom upp på biograferna i förra veckan. För ytterligare info, kolla mer än gärna på Blått Blods hemsida:

Den politiska hemvisten för blå blodkroppar med såväl adliga som kungliga anor har som bekant traditionellt varit Högerpartiet, sedemera Moderata Samlingspartiet. I sin strävan mot det förment folkliga har däremot dom Nya Moderaterna, partifärgen till trots, försökt klippa alla navelsträngar till Riddarhuset och framför allt Knugliga slottet. Inte utan framgång ska sägas, men här sket det sig totalt:

Graverande indicium