Jerngympa

Två tärningskast. Du vinner om första kastet ger 6 OCH andra kastet ger 6. I alla andra fall vinner jag, vilket kan uttryckas som: Jag vinner om första kastet ger 6 ICKE-OCH andra kastet ger 6. ICKE-OCH är alltså motsatsen till välbekanta OCH men ändå inte något som vi svennar svänger oss med, men väl logikerna. OCH och ICKE-OCH plus en handfull liknande begrepp kallas logiska operatorer. Av dessa är ICKE-OCH (liksom ICKE-ELLER) särskilt intressant.

Sär här skrev (nästan) Bengt Söderhäll i en tidigare Krumelurika:

ANTINGEN A ELLER B, ropar den självsäkra logikern 1 med stor kraft och övertygelse.
– Då blir följden förmodligen VARKEN A ELLER B, viskar den försiktiga och därmed osäkra logikern 2 och tillägger möjligheteten till A OCH B.

Märkligt nog kan alla tre påståendena i versaler uttryckas enbart med hjälp av operatorn ICKE-OCH:

[ A ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ) ] ICKE-OCH [ B ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ) ], ropar den självsäkra logikern 1 med stor kraft och övertygelse.
– Då blir följden förmodligen [ ( A ICKE-OCH A ) ICKE-OCH ( B ICKE-OCH B ) ] ICKE-OCH [ ( A ICKE-OCH A ) ICKE-OCH ( B ICKE-OCH B ) ], viskar den försiktiga och därmed osäkra logikern 2 och tillägger möjligheteten till ( A ICKE-OCH B ) ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ).

Betydelsen är alltså exakt densamma. Så vackert att jag blir tårögd. Faktum är att alla klassiska operatorer kan definieras med enbart ICKE-OCH alternativt med enbart ICKE-ELLER (se https://sv.wikipedia.org/wiki/Logisk_operator).


Kommentar: Den här texten tänkt som en Krumelurika i Arbetarbladet refuserade vist nog tidningens omdömesgilla kulturredaktör.

Brynäs, bärs och brölande bockar – plus annat smått och gott

Ansvariga inom Brynäs IF har fått högst välförtjänt kritik för att de lät en spelare anmäld för grovt brott mot sin exsambo spela i kvalet om en plats i SHL (sic!). Någon reaktion har ännu inte kommit från klubben. I DN i dag, med anledning av att spelaren i går blev häktad, skriver Malin Fransson bland annat: SHL-klubbens agerande när en av dess spelare polisanmäldes misstänkt för våldtäkt och misshandel visar att unkna värderingar och machoattityd fortfarande präglar sporten. Liknande omdömen ges i Gävles lokaltidningar: Stisse Åberg: En unken stank av grottmänniskor; Mauritzon: Jag är så trött på män som håller män om ryggen – hur vågar ni chansa, Brynäs? Jag förstår bestörtningen men märkligt ändå är den förvåning som uttrycks. I spelets idé ingår som en central komponent det ultimata uttrycket för en riktig macho: våld, förvisso legitimerat, men likväl våld. Ishockeyns själ är uppblåst av machoattityder som är ingrodda i klubbarnas hela organisation, från omklädningsrum till styrelserum. Hopplöst fall, om du frågar mig. Denna insikt jämte den absurda kommersialiseringen (som jag raljerat över i satiren ”De’ är tuffa grabbar dom som är me’ …”) har fått mig att fullständigt tappa intresset för ishockey sen många år. Den här reklambilden (tidigare återpublicerad i inlägget Arga leken) för SHL inför säsongen 2013/14 säger det mesta:

shl-spelare

Ledningen för SHL duckar lika frenetiskt som Brynäs och lägger allt ansvar på klubben. I dagens Arbetarbladet finns en intervju med hockeyligans vd, Jenny Silfverstrand. Där framgår att hon inte bara duckar utan till och med, dymedelst en formidabel limboteknik, överlåter åt Brynäs att avgöra hur hon ser på situationen, och det inte bara en gång utan två.


Hur ser du på Brynäs agerande?
– Återigen så får jag hänvisa till klubben.

Hur ser du på att Brynäs inte uttalat sig i frågan?
– Återigen, det måste du fråga dem.

Helt jävla fenomenalt, vi pratar världsklass! Jernis ger fem ”kan inte kommentera det enskilda fallet”-emojisar.

Uppdatering 210507: Här är Brynäs svar på det alla vill veta: ”Vi ser så klart allvarligt på anklagelserna”
Uppdatering 210511: Ytterligare en spelare i Brynäs IF är gripen och misstänkt för våldtäkt
Uppdatering 210514: Brynässpelare släppt – inte längre misstänkt för våldtäkt

Var det verkligen bättre förr? När SMHI hade monopol på vädret? Hur urbota trist prognosen än var fanns inget annat att välja på. Så är det tack och lov inte alls i dag, i den fria konkurrensens och valfrihetens namn. Faller inte den ena aktörens prognos dig på läppen står dig tusen andra väderappar åter att söka i efter ditt personliga favoritväder för dagen. Samma elände förr var det förresten med skolan. Dåliga betyg förblev allt som oftast lika usla i avsaknad av dagens fantastiska möjligheter att byta till valfri skola med generösare inställning till elevens individuella behov, till båtnad för nivån på densammes betyg såväl som på utbildningskoncernens vinst och ledningens bonusprogram. Se där, ett skolexempel på en vinn-vinn-situation!

Sensationella rön som gjorts av professor Robert Lind på Gudomliga institutionen vid Kramfors folkhögskola avslöjar att profeten Moses namn egentligen stavas Moose. Vidare konstaterar professor Lind att lille Moose i själva verket hittades i Ångermanälven, till vilket emellertid hävdatecknaren sannolikt inte alls lyckades stava, varför det till nöds fick bli enklare Nilen som han redan kunde.

Megaloman Twitterpundare startar eget

Ett bedrägligt lugn har vilat över gård och stuva alltsedan hr forne USamerikanske presidenten tillika Twitterpundaren D. Trump drog sig tillbaka. Såsom torde vara allom bekant avstängdes denne från sitt Twitterkonto i början av året. Uppgifter från en centralt placerad källa (skvallerbytta) göra gällande att hr Trump därefter har befunnit sig å behandlingshem. Efter tvenne vita månader blevo emellertid abstinenssymptomen alltför besvärande, varå han å eget bevåg avbröt chockterapin dymedelst elektroniska spänningar (av hart när samma styrka såsom de vid åska alstrade väderfenomenala spänningarna, reds anm.). Från samma välunderrättade källa erfars att hr Trump därefter startat sin egen mediekanal Tjatter för meddelandeöverföring och åter hemfallit åt sitt grava missbruk. Mängder av sympatisörer och likasinnade som jämväl har gått ner sig i Twitterträsket uppges allaredan hava öppnat konton i den nya mediekanalen.

För den begivne kan sålunda svadan från hr kilolomane (småpåvlige) riksdagsman L. Beckman (M) härstädes (Gävle) numera avnjutas å Tjatter snarare än Twitter. Likaså har i kungliga huvudstaden ett flertal byten till Tjatter förevarit, företrädesvis av herrar, manligt k-nskodad såsom kommunikations- och umgängesformen i fråga ju ändock till övervägande del synes vara. Häribland märks icke minst hr riksdagsman H. Bali (M) ur vilkens småpåvliga skägg olustiga grodor av varierande storlek hoppar i en aldrig sinande ström.

Hrr riksdagsmän Lars Beckman (M) och Hanif Bali (M).
Foto: Riksdagen.

Med slirspår på tungan

I sin bok Ordets makt – historien om språket skildrar Ivar Lo-Johansson hur språket utvecklats och orden använts för ”att väcka och skapa, att binda och härska.” En särskild gren av den språkliga påverkans- och härskartekniken är ordens relativisering. Förmodligen är den nästan lika gammal som språket självt men åtnjuter än i dag enorm popularitet, ja kanske större än någonsin. Ett slående exempel från senare tid är ”miljöbil” med andemeningen att fordonet i fråga ska uppfattas som enastående välgörande för miljön. Nonsens naturligtvis, vilket också Konsumentverket menade och förbjöd användningen i annonser. Fast i folkmun lever det kvar och påverkar föreställningen, språket formar tanken. Ett annat välmanglat ord sprunget ur gröntvätteriet är ”klimatsmart”. Vad jag vet är det fortfarande fritt fram att använda i marknadsföringen och öppet för innovativa tolkningar.

2,3 ton metall, plast, glas och gummi (ur arkivet, 2017).

Begreppet ”behov” är ännu ett som genomgått en förledande syftningsglidning iscensatt av starka krafter i samhället i avsikt att viss konsumtion ska framstå som oundviklig eller i vart fall en mänsklig rättighet. Exempelvis fastslår Svenskt Näringsliv i en rapport att ”elbehovet i Sverige kommer att öka med minst 60 procent fram till 2045” medan SD i en motion hävdar att ”det ständigt ökande behovet av datalagring kommer att kräva allt högre kapacitet”. Trams, eller tjurbajs som vi säger på ren anglosaxiska, när det rätteligen är ”efterfrågan” som avses. Sedan finns förstås många som påverkade av oskicket av obetänksamhet använder ”behov” missvisande, särskilt i vardagligt bruk. I officiella dokument ställs betydligt högre krav på redlighet.

Behov avser sådant på vilket rättmätiga krav kan ställas för att uppnå en dräglig tillvaro. Efterfrågan däremot avser allt från behov till ett hejdlöst sug efter lyxkonsumtion. I en värld av begränsade resurser omöjliggör tillgodoseende av efterfrågan av en sak inte sällan detsamma av en annan. På en fri marknad prioriteras vid sådan intressekonflikt den efterfrågan som ger störst vinst. I synnerhet prioriteras allting som ger vinst framför det som inte alls ger det, alltså är gratis eller fritt. Till det senare hör behovet av drägliga miljöbetingelser, eller snarare hörde eftersom livsmiljön ända sedan kapitalismens genombrott varit det första att prioriteras bort, allt enligt marknadens superfiffiga logik.

Naturligtvis har den allsmäktiga marknaden lösningen även på detta; lystna blickar riktas mot den miljö den har fördärvat. På Chicagos råvarubörs handlas rent vatten med så kallade terminskontrakt. Ju sämre miljön blir desto fler människor är beredda att betala desto mer för en dräglig miljö. De som inte kan betala, den fattigaste delen av mänskligheten och alla andra arter, blir utan. Ja, något spiller väl över på dessa stackare också, lite svinn får vi räkna med. Det hela kommer att kunna fortgå tills en dag när vi överlevande upptäcker att vår välfärd, ja våra liv var beroende av allt vi utplånat.

Men vänta nu! Om mänskligheten inte har förmåga eller vilja att anpassa sig till naturens lagar kan vi ju vända på kuttingen och anpassa naturen efter människans ”behov”, eller hur? Det är i alla fall något som Grönköpingsmoderaterna har tagit fasta på.

(M)ilda (M)akter! (ur arkivet, 2012, uppdaterad 2021).

Grönköping är som bekant en spegel av hela landet, inte minst beträffande den av Gud Fader själv sanktionerade hybris som har rått ända sedan Mose vid Nilens strand (en allegori för den gamla klappbryggan vid Grönköpingsåns mynning) på sin reseremington knackade ner den första boken i sin bästsäljande pentalogi. Och mycket riktigt: att döma av den fullständigt orealistiska strategi som den svenska borgerligheten förfäktar för att råda bot på naturens förfall tycks de, precis som Grönköpingsmoderaterna, stå med båda benen på en annan planet, typ Mars (i gott sällskap med Elon Musk). Nu ska vi i ärlighetens namn inte beskylla bara flumhögern även om den är värst, då hållningen, eller snarare bristen på densamma, dessvärre är spridd i breda folklager.

Åter till planet A. Det ovan nämnda ”elbehovet”, var på efterfrågeskalan ligger det? Som samhället är organiserat i dag är det rimligt att uppfatta en mindre del av ”elbehovet” som ett faktiskt behov. Övrig efterfrågan utgörs av mer eller mindre skäliga önskemål utspridda längs skalan, önskemål som i en ideal värld bara borde tillgodoses i den utsträckning detta inte inkräktar på behoven för alla människor och fortlevnaden av alla jordens arter. Moral kallas det och är om inte annat lätt att stava till. Elbehovet i sin egentliga innebörd lär hur som helst vara tillgodosett med råge under lång tid framöver. Samma resonemang gäller förstås för alla förmenta ”behov”.

De mest basala behoven är inneboende nödvändigheter för att överhuvudtaget uppehålla livet, till exempel tillgång på rent vatten. Att den nödige måste uträtta sina behov är sålunda allmängiltigt även om vi har nischat innebörden av uttrycket en smula.

Behovsstyrt resursutnyttjande (ur arkivet, 2011).

Se där ett tips på ännu ett behov att kapitalisera på. Betalningsviljan vid dylika, trängande lägen lär vara högst tillfredsställande till exceptionellt god. Jo, jag vet att det sedan länge finns betaltoaletter, ehuru inte i direkt kommersiellt syfte. Som barn blev jag omåttligt road av uttrycket ”May I spend a penny?” vilket fritt översatt från den av viktoriansk prydhet ännu påverkade engelskan betydde att vederbörande var i trängande behov av att kila på muggen.


Inlägget i en något förkortad version finns också publicerad i Arbetarbladet kultur 210321.

Den lögnhalsade storskarven åter siktad i New York

Ett flertal observationer har gjorts i kvarteren kring tornnästet på Manhattan. Dessutom har från Liberty Island rapporterats en iakttagelse av öns enda fasta invånare, en sedan länge från Frankrike invandrad mademoiselle. Hon uppges trots den traumatiska händelsen må förhållandevis väl, detta efter ett rådigt ingripande av en yngre kvinna.

 

 

 

 

 

Coke Hypo

Minns du Fred Asp, han med illern Göran och som tutade Klorin? Det redan då fenomenala konststycket har i dagarna utvecklats till en helt ny nivå.

Naturen är vis sägs det. Kan så vara men det gäller främst dess invånare som tillhör människosläktet, skapelsens corona. Eller egentligen bara, och faktiskt inte ens alla av oss själva om en ska vara ärlig, fast många, ganska många i alla fall. Eller åtminstone några, några få, typ tre. Och klipskast av dem alla, de tre vise männen, är förstås Donald Trump. Häromdagen rapporterades om presidentens senaste snilleblixt. Om det nu i hans fall alls kan kallas snilleblixt, det är ju sånt som för kreti och pleti i bästa fall händer en gång livet, på sin höjd två. Beträffande Trump är det något helt annat, ett ständigt flöde av häpnadsväckande idéer, dagarna i ända. Vi pratar ett kontinuum av genialitet.

Nåväl, vad Trump så snillrikt kom att tänka på är det skydd mot otäcka sjukdomar som diande ger. Varför inte bredda konceptet, till den sant USamerikanska ”modersmjölken” som över där ivrigt förtärs av alla åldrar. Inför den aviserade presidentordern om total omställning av produktionen inom förfriskningsbranschen har Coca Cola Company planerat lanseringen av sin nya storsäljare:

– What, me worried?
Den nya hälsobringande produkten Coke Hypo intas oralt eller injiceras subkutant.

Som om det inte vore nog med en intelligens som slår i IQ-skalans tak är presidenten en humorist av rang. Han har nyligen meddelat att desinfektionsmedelsgrejen var ett skämt och förväntas inom kort meddela att meddelandet om att desinfektionsmedelsgrejen var ett skämt var ännu ett i raden av sina fantastiska, oefterhärmliga skämt.

Vetenskapen ställer sig emellertid ännu frågande till behandlingen:

Ur New England Journal of Medicine.

”Lyxflykting”

Triggervarning: ”Vänsterliberal smörja.”

Knappt fem år har gått sedan treårige kurden Alan Kurdi hittades drunknad på en strand vid Medelhavet. Bilden spreds över världen, flyktingopinionen svängde, insamlingar slog rekord. Inte desto mindre upprördes vissa istället av upprördheten, däribland signaturen David som på den SD närstående sajten Avpixlat kommenterade: ”Ändå verkar en stor del av folket reagera precis lika hysteriskt känslomässigt som PK-nomenklaturan vill: Ett barn! Oj, vi måste ta hand om det!”

Brunsmetning.

Stora strömmar av flyktingar från krigets Syrien tog sig under samma höst bland annat till Sverige. ”Lyxflyktingar” enligt järnrörspikadoren Kent Ekeroth, vid den tiden sverigedemokratisk riksdagsman. Sverige fick en ”flyktingkris” och pendeln svängde snabbt tillbaka, hårt och brutalt. Lille Alan, vår strandade Osverigevän, var snabbt glömd och begraven, gränsen bommades igen. Så bedarrade ”Flyktingkrisen” – men vad skönt!

Fast flyktingkrisen bestod förstås, och består än i dag, kanske värre än någonsin, medan brunsipporna frodas i den svenska, enkannerligen den skånska, myllan. I Turkiet delar Jimmie Åkesson ut flygblad, i hela svenska folkets namn: ”Sverige är fullt!” På hans rygg står att läsa ”Förändring på riktigt!” Inga tomma ord minsann. I Sölvesborg, SD:s egen tomteverkstad, styr nämligen Louise Erixon – den goda smakens riddarinna, menskonstens vedersakare och sambo med Åkesson – med järnhand för att steg för steg implementera den ultranationalistiska repressionen.

Efter ett medborgarförslag har i Gävle beslut fattats om att staden ska få sitt eget ”Walk of Fame” med bilder på välkända lokala profiler. Bland drygt tusen nomineringar ska 17 celebriteter väljas ut för att ramas in och ställas ut på ett av stadens torg. Louise Erixon, som är uppvuxen i Gävle och Sandviken, kan förmodas vara en av de nominerade; svansen här är gudbevars lika stor och högljudd som på de flesta andra ställen. Givetvis har hon ingen chans, utan den eventuella nomineringen ska fastmera uppfattas som en markering av vad som komma skall, efter maktövertagandet. Vem som då får stå tillbaka av de sjudderton kräver precis ingen konsultation hos Einstein för att förespå: Joe Hill, Gävles store son, protestsångare, vänsteraktivist och en legend bland socialister, anarkister och fackföreningsfolk i USA. Under tiden kan vi gott låta Louise Erixon få dväljas på Avan, stadens gamla soptipp, i en ”Walk of Shame.” Jernis står välvilligt till tjänst med passande bild, såsom den här:

Tankar i tiden 1

Som den ledande konspirationsteoretiker av Guds nåde jag ändå är framlägger jag härmed min teori att samtliga – och denna min alldeles egen är förstås inget undantag – på nätet förekommande konspirationsteorier i själva verket utgör delar av en gigantisk konspiration, högst sannolikt på ryskt eller marsianskt initiativ.

Säkraste platsen i coronatider är, när allt kommer omkring, allmänna lokaler, såsom pubar, restauranger, bibliotek, gym och arbetsplatser – knappt en käft finns ju där. Eller på landsbygden.

Fejknyhet?

Å ena sidan borde det här löpet ha publicerats i går, första april, om rubriken nu verkligen är ett aprilskämt. Men om så är fallet är den också sann, vilket per definition inte ett aprilskämt är. Och är den inte ett aprilskämt borde löpet å andra sidan inte ha publicerats i går. Men är rubriken sann stämmer det ju vad den säger, nämligen att den är ett aprilskämt, och är därmed per definition falsk. Så ja, andra april känns som en alldeles lagom prillig dag när en inte vet varken ut eller in.

Se också Paradoxalt, min käre Hilbert.