Så ska Moder Jords klimateriebesvär lindras

Allt som oftast fångar Dagens Nyheters krönikör Alex Schulman min blick, så också i dag. Hans illa dolda upprördhet skvallrade redan rubriken om:

Jag vill skrika när Romina Pourmokhtari säger att vi har tid att grunna på klimatet

Ett par passager i den i sin helhet välformulerade krönikan kan räcka för att ge en lite djupare inblick i vad det är som väcker hans starka indignation:

/…/
Och när hon blir ställd mot väggen, som i DN häromdagen, blir hon diffus, utsökt i sin dunkelhet, hon säger att ”vi behöver sätta oss ner och mejsla fram politiken” och lite senare: ”Vi behöver sätta oss ner i lugn och ro.” I klimatministerns värld finns all tid i världen, att sitta ner och grunna i lugn och ro, på vad vi ska ta oss till med allt det här besvärliga.
/…/
Finansminister Elisabeth Svantesson får frågan om vi kommer nå klimatmålet och svarade: ”Går det inte så går det inte.” Liberalernas Robert Hannah skrev på Twitter att kunna nå klimatmålen till 2030 är ”som att tro på jultomten”. Men klimatministern själv fortsätter av oklar anledning att vara hoppfull. I Nyhetsmorgon häromdagen: ”Vi sitter just nu och jobbar fram analysarbetet för den här handlingsplanen som ska komma med mer politik så att vi faktiskt ser till att nå våra mål.”

Jobbar fram analysarbetet? För en handlingsplan? Vad betyder det? Vad är det som pågår?
/…/

Jag håller dock inte alls med Schulman. Faktum är att klimatministern är ett under av klarhet och visar på en dådkraft av sällan skådat slag bland politiker. Det må ändå vara Pourmokhtari ursäktat med tanke på hennes ovana i ministerrollen som tillsammans med ett ungdomligt oförstånd förstås lätt kan leda till att de grannlaga arbetsuppgifterna angrips en smula överentusiastiskt.

Vi tittar i backspegeln och vad hittar vi väl där, för tio år sen. Jo då precis som nu riktade miljöorganisationer hård kritik mot regeringen, för tillfället styrd av Alliansen. Riksrevisionen gav sig in i debatten och sågade regeringens klimatfientliga trafikpolitik vid fotknölarna. En ny rapport från Naturvårdsverket visade att Sveriges klimatutsläpp hade ökat de senaste åren, vilket överraskade exakt ingen.

I samband med detta fick bloggen en exklusiv intervju med statsminister Teddy Freddy, vilken här återges i sin helhet

Jag frågar statsministern hur han ser på den allvarliga kritiken. Som det anstår en verklig statsman spänner han sina cockerspanielögon i mig varpå han bestämt avfärdar denna som han menar ”hårt vinklade verklighetsbeskrivning” i vilken han ”inte alls känner igen sig” och undrar ”från vilken planet kritikerna kommer”. För att ändå gjuta olja på de av kritikerstormen uppiskade vågorna ger han bloggens trogna undrarkrets följande lugnande besked:

– Även om jag är förhindrad att yttra mig om det enskilda fallet vill jag understryka att det är min fasta övertygelse att vi inom Alliansen är praktiskt taget kompromisslöst överens om en målsättning att sannolikt redan under nästa mandatperiod internt starta förankringsarbetet i avsikt att börja sondera terrängen för en utvärdering av förutsättningarna för en bred politisk uppgörelse för tillsättande av en utredning för att skapa underlag för planering av ett första förarbete för programmering av en långtidsstudie i syfte att fastställa ett universellt gränsvärde för högsta rekommenderade koldioxidhalter i jordliknande atmosfärer, givetvis bara gällande under förutsättning att de ekonomiska målen inte äventyras, avslutar statsminister Teddy Freddy nöjt.

Statsminister Teddy Freddy kände sig trygg med klimaten.

Läs och lär Romina Pourmokhtari så ska det nog bli en fullfjädrad politiker av dig också vad det lider.

”Gamle Svarten”

Så är den här igen, vår käre gamle vän, Black Friday. den stora dagen för nedsippringen av skulorna från de rikas bord. Inte jättegammal kanske, men nästa år fyller den faktiskt tio, i Sverige vill säga. Inga problem med integrationen där inte. Fast i ärlighetens namn är det vi svenskar som med fröjd och gamman har anpassat oss, vi som formligen avgudar USamerikanska påfund.

För att uppnå full högtidsstatus och upptagande i svensk kulturkanon med egen dag i den officiella almanackan krävs emellertid vissa attribut såsom passande musik och tillhörande must. Black Friday-musten skulle med fördel kunna lanseras på sensommaren. När vi kräsna konsumenter tröttnat på etiketten i mitten av oktober släpps så äntligen julmusten för fortsatt god kommers.

Nyskrivna käcka visor, pampiga körverk och annan musik som hör storhelger till behövs förstås, men återvinning av äldre material är ju inte fel. Jag tänker främst på den gamla slagdängan ”Gamle Svarten” som spelades in i mitten av 50-talet av en man med det fantastiska artistnamnet Cacka Israelsson (Cacka var för övrigt landslagsman i både längdhopp och 110 meter häck). Så sent som långt in på 70-talet plågade låten radiolyssnarna närmast dagligen. Som Black Fridays svar på julens O helga natt med Jussi Björling skulle Gamle Svarten framförd av Marknadskören sitta som en galosch. Tänker mig att konsumentsektionen inleder smäktande med:

Gamle Svarten, kamrat på vida färden,
Gamle Svarten, den bäste här i världen,

varpå sektionen med handlare och producenter mäktigt klämmer i med:

när din vandringsfärd är över,
väntar gröna ängars klöver.

Ja, jag har läst att vissa handlare går på knäna i lågpristräsket men viktigt ändå är att upprätthålla illusionen av guld och dollargröna skogar, eller hur?

Precis som julen har Black Friday en benägenhet att breda ut sig; Black Week har redan blivit en institution. Snart lär vi kunna fira Black November innan vi tar steget fullt ut till Black Year, år ut och år in. Förresten är vi väl redan där, egentligen, med ett ständigt pågående rea, förlåt sale menar jag förstås. Mellanskillnaden faktureras istället den gren vi alla sitter på, ”vår” planet Tellus, planet A. Skönt då för barnbarnen att veta att Musk med flera piggelina entreprenörer är på språng efter planet B.

Skynda att fynda, snart bara bottenskrapet kvar!

(Inlägget är även publicerat i Arbetarbladet kultur 221125)

Nyhetens obehag

Några aktuella rubriker:

Ulf Kristersson (M): ”Mitt mål är inte att människor ska ställa om sina liv” (dn.se 220823)
Kommentar: I alla fall inte under innevarande mandatperiod, dvs. enligt samma paradigm som har härskat under de senaste 30–40 åren. Eventuellt paradigmskifte får som vanligt vänta till senare mandatperioder.

Varningen från FN: Bara total omställning kan rädda oss (etc.se 221104)
Kommentar: Överflödig.

Klimatminister Romina Pourmokhtari: ”Man kan inte bara köra över folk” (svt.se 221105)
Kommentar: Med ”folk” avses potentiella väljare vid 2026 års riksdagsval. Att därmed yngre medborgare inklusive ofödda drivs mot en framtida undergång är givetvis inte den sittande regeringens bissniss.

Kristersson: ”Även stora problem går att lösa” (dn.se 220914)
Kommentar: Efter maximalt antal snoozeperioder har Uffes korv-och-sovklocka skakat honom till liv så att han med regeringsplanet sent omsider kan bege sig till klimattoppmötet COP27 i Egypten för att på plats lova att rädda världen om det, trots alla fakta som talar däremot, skulle uppstå ett trängande behov därav.

(Inlägget är även publicerat i Arbetarbladet kultur 221109)

Slitna språk- och nattdräkter

Den politiska floskeltoppen har under flera år ohotat toppats av ”Jag känner mig trygg med …”, vilket översatt i vardagstal vanligen betyder ”Jag har inte jävla susning om vad som gått snett men har ingen som helst avsikt att gräva i skiten.” Under senare tid har emellertid en annan klyscha seglat upp som en stark konkurrent. Jag tänker på det i politikerbranschen i dag mäkta populära uttrycket ”Den/det har tjänat oss väl”, inte sällan med en rågad skopa illa inlindat självberöm.

Det ospecifika, undflyende ”oss” gör dessutom påståendet så gott som omöjligt att kritisera i sak och kan därmed sägas tjäna i vart fall politikerna synnerligen väl. Ta till exempel den förda skogspolitiken som också den givetvis påstås ”ha tjänat oss väl”. Det frambringar ett försåtligt sken av att omfamna hela svenska folket, men där ”oss” i själva verket främst omfattar stora skogsägare och alla politiker som stöder det kortsiktigt lukrativa men ohyggliga hyggesbruket i utbyte mot röster och framtida reträttposter. Se där ett om än inte moraliskt så likväl semantiskt oantastligt mumbojumbo.

Pensionerade pyjamasbyxor som under dussintalet år tjänat mig väl.

(Inlägget är även publicerat i Arbetarbladet kultur 221016)

Val 2022 – i sista minuten

Saxat ur debattartikel i Gefle Dagblad signerad Gästriklands egen riksdagsman och tillika Tjattermaestro Lars Beckman och John Widegren, landsbygdspolitisk talesperson, båda M:
Vi vet att de (skogsägarna) kombinerar produktion och naturhänsyn på ett sätt som gjort svenskt skogsbruk till en förebild i omvärlden.
Tja, president Bolsonaro, den brasilianska regnskogens självutnämnda bödel, utgör onekligen en delmängd av omvärlden, så alldeles tokigt är det väl inte.

Min profetia om uppståndelsen av Det Blågula Blocket under valrörelsen kom på skam emedan vi istället hemsöktes av Den Blåbruna Sörjan. Ehuru inte långt ifrån, mörkgult som brunt trots allt kan betraktas vara.

Medan sju av åtta riksdagspartier med varierande hastighet bränner på i fel körriktning varav fyra med ”Få´nt ja´ en körv så huppe´ ja´ i älva” på högsta volym så kör i alla fall Miljöpartiet åt rätt håll, dessvärre med inte mycket mer än styrfart. Då är draget fan så mycket bättre hos både Klimatalliansen och FI. Men med tanke på det prekära läget med risk för fascistiskt regeringsinflytande lägger jag i det här valet som fjortondegångsröstare ändå min röst på MP.

Uncle Ron

Hamburgare eller ”hamburger” som det heter i USA, vad är det annat än typ pannbiff med lite geggamoja mellan två brödstycken, men ack så populärt. Ursprunget är lite osäkert men beteckningen antas anspela på till USA utvandrade tyskar från Hamburg som förde med sig anrättningen (snarare än att vara huvudingrediens i densamma, vilket annars kan vara lätt att förledas tro). Förmodligen var språkförbistringen stor i början då ”ham-” inte alls syftade på skinka. Och all cred åt den store engelske filosofen och statsmannen sir Francis Bacon som kom på att det går alldeles utmärkt att kallröka sidfläsk. Annars hade ju inte funnits hamburgare med bacon, ”bacon burger” och vi hade fått hålla till godo med en skiva rökt skinka som grädde på köttmoset, alltså ”ham burger”, ej att förväxla med ”hamburger”. Därtill finns ”hamburgerkött” som är varmrökt hästkött. Förvirringen hade kunnat vara total.

Den svenska konsumtionen per person av kött (från däggdjur och fjäderfä) har på 60 år nästan fördubblats med snabbväxande snabbmatskedjor som überentusiastiska hejarklacksledare. Kraftigt höjd levnadsstandard för människan och dito sänkt för köttdjuren med ty följande prissänkning har här varit och är starkt drivande för det ökade köttsliga begäret, vilket åtminstone i städer låter sig tillfredsställas runt närmsta hörn. Med sänkt levnadsstandard tänker jag mig att det inte kan vara så jättelajbans att födas, leva och dö i en köttfabrik. Den tidigare traditionella djuruppfödningen på landet hade trots allt en viss inneboende anständighet.

Uncle Ron.

Ett annat stort problem förutom djurhållningen är som bekant klimatpåverkan, kanske inte så mycket genom boskapens idoga pruttande som skövlingen av skog för sojaproteinsproduktion, åtminstone långsiktigt. Inte sällan framförs i debatten att vad den lilla människan gör inte spelar någon som helst roll för den stora vida världen. Tja, människans samlade vikt utgör i dag 36 procent av alla däggdjurs vikt sammantaget, en groteskt stor andel för en enda art. Bara som exempel. Än mer skrämmande blir jämförelsen om alla tamdjur, varav de allra flesta individer är att betrakta som kortlivade köttproduktionsenheter, räknas in i människans domän. Kvar blir ynka 4 viktprocent att fördela mellan de vilda däggdjuren som består av cirka 4500 arter. För fåglarna är motsvarande siffror 70 viktprocent köttproduktionsenheter i fjäderfäfabriker bestående av ett fåtal arter och 30 viktprocent vilda fåglar bestående av cirka 10 000 arter. Näst på tur står insekterna. Nu snackar vi jätten Glufsglufs, vi pratar planetärt ”Lebensraum”. Antropocen är bara förnamnet.

Jerngympa

Två tärningskast. Du vinner om första kastet ger 6 OCH andra kastet ger 6. I alla andra fall vinner jag, vilket kan uttryckas som: Jag vinner om första kastet ger 6 ICKE-OCH andra kastet ger 6. ICKE-OCH är alltså motsatsen till välbekanta OCH men ändå inte något som vi svennar svänger oss med, men väl logikerna. OCH och ICKE-OCH plus en handfull liknande begrepp kallas logiska operatorer. Av dessa är ICKE-OCH (liksom ICKE-ELLER) särskilt intressant.

Så här skrev (nästan) Bengt Söderhäll i en tidigare Krumelurika:

ANTINGEN A ELLER B, ropar den självsäkra logikern 1 med stor kraft och övertygelse.
– Då blir följden förmodligen VARKEN A ELLER B, viskar den försiktiga och därmed osäkra logikern 2 och tillägger möjligheten till A OCH B.

Märkligt nog kan alla tre påståendena i versaler uttryckas enbart med hjälp av operatorn ICKE-OCH:

[ A ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ) ] ICKE-OCH [ B ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ) ], ropar den självsäkra logikern 1 med stor kraft och övertygelse.
– Då blir följden förmodligen [ ( A ICKE-OCH A ) ICKE-OCH ( B ICKE-OCH B ) ] ICKE-OCH [ ( A ICKE-OCH A ) ICKE-OCH ( B ICKE-OCH B ) ], viskar den försiktiga och därmed osäkra logikern 2 och tillägger möjligheten till ( A ICKE-OCH B ) ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ).

Betydelsen är alltså exakt densamma. Så vackert att jag blir tårögd. Faktum är att alla klassiska operatorer kan definieras med enbart ICKE-OCH alternativt med enbart ICKE-ELLER (se https://sv.wikipedia.org/wiki/Logisk_operator).


Kommentar: Den här texten tänkt som en Krumelurika i Arbetarbladet refuserade vist nog tidningens omdömesgilla kulturredaktör.

Brynäs, bärs och brölande bockar – plus annat smått och gott

Ansvariga inom Brynäs IF har fått högst välförtjänt kritik för att de lät en spelare anmäld för grovt brott mot sin exsambo spela i kvalet om en plats i SHL (sic!). Någon reaktion har ännu inte kommit från klubben. I DN i dag, med anledning av att spelaren i går blev häktad, skriver Malin Fransson bland annat: SHL-klubbens agerande när en av dess spelare polisanmäldes misstänkt för våldtäkt och misshandel visar att unkna värderingar och machoattityd fortfarande präglar sporten. Liknande omdömen ges i Gävles lokaltidningar: Stisse Åberg: En unken stank av grottmänniskor; Mauritzon: Jag är så trött på män som håller män om ryggen – hur vågar ni chansa, Brynäs? Jag förstår bestörtningen men märkligt ändå är den förvåning som uttrycks. I spelets idé ingår som en central komponent det ultimata uttrycket för en riktig macho: våld, förvisso legitimerat, men likväl våld. Ishockeyns själ är uppblåst av machoattityder som är ingrodda i klubbarnas hela organisation, från omklädningsrum till styrelserum. Hopplöst fall, om du frågar mig. Denna insikt jämte den absurda kommersialiseringen (som jag raljerat över i satiren ”De’ är tuffa grabbar dom som är me’ …”) har fått mig att fullständigt tappa intresset för ishockey sen många år. Den här reklambilden (tidigare återpublicerad i inlägget Arga leken) för SHL inför säsongen 2013/14 säger det mesta:

shl-spelare

Ledningen för SHL duckar lika frenetiskt som Brynäs och lägger allt ansvar på klubben. I dagens Arbetarbladet finns en intervju med hockeyligans vd, Jenny Silfverstrand. Där framgår att hon inte bara duckar utan till och med, dymedelst en formidabel limboteknik, överlåter åt Brynäs att avgöra hur hon ser på situationen, och det inte bara en gång utan två.


Hur ser du på Brynäs agerande?
– Återigen så får jag hänvisa till klubben.

Hur ser du på att Brynäs inte uttalat sig i frågan?
– Återigen, det måste du fråga dem.

Helt jävla fenomenalt, vi pratar världsklass! Jernis ger fem ”kan inte kommentera det enskilda fallet”-emojisar.

Uppdatering 210507: Här är Brynäs svar på det alla vill veta: ”Vi ser så klart allvarligt på anklagelserna”
Uppdatering 210511: Ytterligare en spelare i Brynäs IF är gripen och misstänkt för våldtäkt
Uppdatering 210514: Brynässpelare släppt – inte längre misstänkt för våldtäkt

Var det verkligen bättre förr? När SMHI hade monopol på vädret? Hur urbota trist prognosen än var fanns inget annat att välja på. Så är det tack och lov inte alls i dag, i den fria konkurrensens och valfrihetens namn. Faller inte den ena aktörens prognos dig på läppen står dig tusen andra väderappar åter att söka i efter ditt personliga favoritväder för dagen. Samma elände förr var det förresten med skolan. Dåliga betyg förblev allt som oftast lika usla i avsaknad av dagens fantastiska möjligheter att byta till valfri skola med generösare inställning till elevens individuella behov, till båtnad för nivån på densammes betyg såväl som på utbildningskoncernens vinst och ledningens bonusprogram. Se där, ett skolexempel på en vinn-vinn-situation!

Sensationella rön som gjorts av professor Robert Lind på Gudomliga institutionen vid Kramfors folkhögskola avslöjar att profeten Moses namn egentligen stavas Moose. Vidare konstaterar professor Lind att lille Moose i själva verket hittades i Ångermanälven, till vilket emellertid hävdatecknaren sannolikt inte alls lyckades stava, varför det till nöds fick bli enklare Nilen som han redan kunde.

Megaloman Twitterpundare startar eget

Ett bedrägligt lugn har vilat över gård och stuva alltsedan hr forne USamerikanske presidenten tillika Twitterpundaren D. Trump drog sig tillbaka. Såsom torde vara allom bekant avstängdes denne från sitt Twitterkonto i början av året. Uppgifter från en centralt placerad källa (skvallerbytta) göra gällande att hr Trump därefter har befunnit sig å behandlingshem. Efter tvenne vita månader blevo emellertid abstinenssymptomen alltför besvärande, varå han å eget bevåg avbröt chockterapin dymedelst elektroniska spänningar (av hart när samma styrka såsom de vid åska alstrade väderfenomenala spänningarna, reds anm.). Från samma välunderrättade källa erfars att hr Trump därefter startat sin egen mediekanal Tjatter för meddelandeöverföring och åter hemfallit åt sitt grava missbruk. Mängder av sympatisörer och likasinnade som jämväl har gått ner sig i Twitterträsket uppges allaredan hava öppnat konton i den nya mediekanalen.

För den begivne kan sålunda svadan från hr kilolomane (småpåvlige) riksdagsman L. Beckman (M) härstädes (Gävle) numera avnjutas å Tjatter snarare än Twitter. Likaså har i kungliga huvudstaden ett flertal byten till Tjatter förevarit, företrädesvis av herrar, manligt k-nskodad såsom kommunikations- och umgängesformen i fråga ju ändock till övervägande del synes vara. Häribland märks icke minst hr riksdagsman H. Bali (M) ur vilkens småpåvliga skägg olustiga grodor av varierande storlek hoppar i en aldrig sinande ström.

Hrr riksdagsmän Lars Beckman (M) och Hanif Bali (M).
Foto: Riksdagen.