”Södra halvklotets” senaste härdsmälta

Den 23:e januari inbjöd Riksdagsnätverket Minnet av Förintelsen till en minnesstund i riksdagen, detta i anslutning till förintelsens minnesdag den 27:e januari. Till den sedan 1999 traditionsenliga minnesstunden brukar överlevande och representanter från de olika partierna inbjudas. Bland dessa fanns i år Björn Söder, SD [sic!]. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Jag har särskilt följt debatten i DN.

Hédi Fried (psykolog, författare, föreläsare, mottagare av Olof Palmepriset 2017 och en av dem som överlevt Förintelsen) skriver:

Hitintills har inga bärare av samma ideologier som låg bakom Auschwitz medverkat, och ingen har ifrågasatt detta. I år händer något nytt. De överlevande som förbereder sig för en dag då de i vänners krets kan minnas sina mördade nära och kära, måste också förbereda sig för att möta representanter avlade av samma ideologier som deras föräldrars mördare. Det som aldrig tidigare hade kunnat hända, händer nu. SD är rentvättat, dags för kramar.

Björn Söder replikerar:

 – Jag tycker att det är tråkigt att hon gör partipolitik av det här.

Per Svensson kommenterar:

Björn Söder knäppte genast sin offerkofta: ”Jag tycker det är tråkigt att hon gör partipolitik av detta”. Det säger alltså en man som i över tjugo år ägnat sitt liv åt att ”göra partipolitik” av människosortering, en man som med olycksbådande framgång har gjort ”partipolitik” av den i europeisk historia ständigt återkommande frestelsen att skapa en fiktiv ”gemenskap” genom främmandegöring och exkludering av individer och grupper, en före detta talman som har gjort ”partipolitik” av de gamla bellmanhistoriernas barnsligheter: Det var en jude, en same och en svensk. Och nu ska han stå som värd för en minnesstund över offren för en sådan ”partipolitik” driven till sin yttersta konsekvens. Perverst.

Björn Wiman följer upp:

För tjugo år sedan poserade Sverigedemokraten Björn Söder på bild med en organiserad nazist. I dag medverkar han vid en minnesstund för Förintelsen. ”Man får gnugga sig i ögonen. Men vad har ett över 20 år gammalt foto på Björn Söder med allt detta att göra? kanske någon undrar. Har inte folk rätt att utvecklas och gå vidare? Söder förklarar själv i Expressen: ”Vi visar utåt att det är alla åtta partier som står bakom den här minnesstunden. Det tycker jag är viktigt med tanke på den ökande antisemitismen, inte bara i Sverige utan i hela Europa och världen.” Återigen får man gnugga sig i ögonen. Hyckleriet är uppenbarligen gränslöst. Björn Söder är själv en av dem som har bidragit till denna ökande antisemitism – och det så sent som förra året. I april 2019 prisade han Ungerns ledare Viktor Orbán och gick till attack mot den judiskättade finansmannen George Soros, som han hävdade ”drar i trådarna” i europeisk politik. Enligt forskaren Henrik Bachner är detta en av de klassiska retoriska figurer som legitimerar den antisemitiska mytbildningen om en judisk världskonspiration.

Jag kan inte annat än att hålla med Fried, Svensson och Wiman. Fast i artikeln med Söders replik står också att läsa:

Kristdemokraten Mikael Oscarsson har varit ordförande i nätverket sen det startade och säger att Sverigedemokraterna för första gången har bett om att få vara med.
– De har inte hört av sig tidigare. Vi har inte aktivt bett något parti om att de ska vara med. Detta är en generell hållning som talmannen har, att om man har ett parlamentariskt nätverk så kan man inte utesluta något parti, säger Mikael Oscarsson och tillägger att hållningen också delades av de två tidigare talmännen: Urban Ahlin (S) och Per Westerberg (M). Den aktuella talmannen Andreras Norlén (M) hälsar via sin presskommunikatör att ”alla riksdagens partier är välkomna att ingå i nätverk som benämns ”Riksdagens nätverk…”.

Återigen instämmer jag: att börja tumma på demokratiska principer gynnar bara extremhögern. Hur går då det ihop med mitt ovanstående ställningstagande? Tja, förklaringen är helt enkelt det faktum att SD är representerade i riksdagen. Det är det som utgör den egentliga perversionen. Att SD dessutom är det parti med störst stöd i de senaste opinionsundersökningarna är inte bara helt perverst, det är fullkomligt hårresande, till trots den sjukt gulliga blåsippan i SD:s logga och den förment demokratiska partibeteckningen, båda blott och bart ägnade åt ”bluewashing”. Det är hög tid att upphöra med den överslätande attityden mot valmanskåren, alltså den del, betecknande nog företrädesvis män, som stöder SD. För att stödja SD måste en vara uttalad rasist eller, vilket är nästan lika motbjudande, så blundar en för den öppna rasism, intolerans och hatkultur som frodas hos partiets företrädare och svans till förmån för egenintresset. Punkt. Alternativ för den nationalkonservativt lagde finns faktiskt i form av M och KD, även om dessa, i synnerhet det förra, på ett högst beklämmande sätt redan kladdat ner fingrarna i brunbärssyltburken.

En dystopi

December, oåret 2024. Statsminister Jimmie Åkesson styr sedan vårvinterns extraval Sverige med järnrörshand. Ett makt- och paradigmskifte har skett. Från att tidigare varit ett nedsättande tillmäle bland sverigedemokrater har ”politiskt korrekt” följdriktigt kommit att bli ett honnörsord. Numera står dock förkortningen pk oftast för ”politisk korrektion”. Riksdagens makt har kraftigt beskurits och domstolarna politiserats. Pk-dekret utfärdas direkt av Pk-kansliet i Sölvesborg, under ledning av den senaste chefen för den SD närstående elittankesmedjan IQ Blåsippa, närmare bestämt Grönköpingsdemokraternas i land och rike kring (dvs. Hjo och Skövde) beryktade ledare Wotan von Peiland.

Censur av internet har införts sedan halvårsskiftet och landsomfattande bokbål anordnades så tidigt som vid valborgsmäss för utplåning av misshaglig litteratur på Sveriges alla bibliotek. Svenska Akademien har infiltrerats och ställts under hård press för att ur SAOL rensa ut icke politiskt korrekta ord såsom solidaritet, humanism och klimatkris och med krav på att alla ord med förstavelsen ”homo-” antingen ska strykas eller omformuleras.

Public service har till återstående spillror blivit ett propagandaorgan för det statsbärande partiet och presstödet till oberoende medier har avskaffats. I alla offentliga dokument och läromedel har de förhatliga arabiska siffrorna provisoriskt ersatts med romerska, som trots allt är av europeiskt ursprung. I kraft av ett nytt, sensationellt arkeologiskt fynd i utkanten av Sölvesborg kommer emellertid redan under nästa år runsiffror att kunna återinföras.

Mängder av så kallad urartad konst (efter den nazityska förebilden ”entartete Kunst” men inom SD-nomenklaturan oftast benämnd ”menskonst”) har destruerats av den nyinrättade kulturpolisen. Vad som är att betrakta som ”menskonst” dikteras av den nya pk-eliten i Sölvesborg. Normkritisk pedagogik har förbjudits i såväl förskola som skola och universitet och högskolor som ger kurser i genuspedagogik får hela statsanslaget indraget. I samtliga landets styrelser för högre utbildning finns en övervakande, före detta trollfabrikör.

Korrektionsanstalter för isolering av misshagliga individer har etablerats. Asylsökanden deporteras omedelbart utan utredning. Längs södra Sveriges kuster projekteras en mur.

Allt har skett i rasande takt under loppet av sju månader. Ytterligare, än mer repressiva dekret är att vänta inom en snar framtid.

Tja, vem vet? Här är i vilket fall mitt senaste alster:

Glad lax.

I striden mot enfalden tillägnar jag verket mångfalden, såväl den biologiska och sexuella som den kulturella och politiska. Helt klart faller motivet inom ramen för det en smula yviga begreppet ”menskonst”. Kommer bilden då, om fem år, att bli rov för repressionens förtärande lågor och falla offer för digital utrensning i den rakbladsvassa intoleransens namn?

Bilden är förstås en pastisch på den klassiska krigskampanjillustrationen En svensk tiger av Bertil Almqvist, tillika familjen Hedenhös skapare. Om bilden påminner dig om en tidigare bild här på bloggen som bygger på samma idé är det helt korrekt.

En profil en face

Dick Harrisons populärhistoriska krönikor i SvD läser jag med nöje och till fromma för min bildning. Dagens artikel utgör inget undantag. Den handlar om storvesiren İbrahim Pascha och hans roll i en svekfull maktkamp män emellan. Storvesiren pissade inte längst.

Men hallå! Visst påminner den så tragiskt framlidne herr Pascha starkt om någon, bärande ett högaktuellt attribut? Ledtråd: en av våra största tv-profiler, och då inte bara i bildlig mening. Kolla facit genom att klicka på bilden.

The Complete 2018 FIFA World Cup

I ren och skär filantropisk anda har jag till fromma för bloggens alla tittare som egentligen föredrar mid- och högsommarens traditionella begivenheter låtit sammanfatta allt väsentligt i herrarnas fotbolls-VM som hänt och kommer att hända, redan så här i inledningen av allt sparkande på ben och boll: