Friskis & Svettis

Gyrot marknadsförde härförleden nypremiären på Maximteatern i Borlänge av musikalen Goodnight Sweetheart:

Hustru och jag nappade och gjorde igår, sista dan, sällskap med bl a Svågern d ä.

Hustru och Jernis med scenograf och alltiallo Tommy Frisk (foto Svågern d ä)

Jag kan lova och svära inför vilken potentat som helst att det är den absolut bästa musikal jag varit på, eftersom den hittills är den enda musikal jag varit på. Å andra sidan behöver jag inte gå på nån mera musikal, det kan inte bli bättre! Vilken ångande show – vilka fantastiska ungdomar! Man blir bara så varm om hjärtat:

Efter en sån succé i Sveriges nöjescentrum är det nu bara att se fram emot riksturnén, till lycka för alla er som inte hade turen att få tag på en biljett eller fick plats på teaterbussen.

Konsumentaritmetik

Plus är väldigt fint. Kunder med dylikt attribut är bra – för säljare, tillverkare och Anders Borg:

Bli +kund hos x# – Prenumerera på den senaste mobilen!

Själv visar jag oftast som minuskund ingen misskund med marknadsekonomin.

Plusförstärkningen är särskilt påtaglig inom tevebranschen där man exempelvis finner kanaler som TV4 Plus, Viasat+, Canal+ … Konsumentprogrammet Plus har förstås varit den stora föregångaren, men nu ska visst Sverker Olofsson sluta:

 

Ett perfekt läge för programuppgradering till Plus+. Sverkers efterträdare är redan utsedd:

Take the ‘A’ train

Om SJ svänger det … inte, trots följande rubrik:

:

Undrar från vilken planet, eller åtminstone århundrade ordspråket ”Det går som tåget” härrör från – såvida man nu inte menar ”går knappast alls”? Redan 1971 lät det i alla fall så här:

Dirty Harry

I går tittade jag på Minnenas television där man visade ett program från tidigt 80-tal i serien Nöjesmaskinen med Sven Melander och Stina Lundberg. Ett visst inslag triggade mitt minne.

Madonna har försökt, Michael Jackson har försökt, Prince har försökt. Förgäves. Förstås. Musikvideornas musikvideo står ohotad som en ouppnåelig förebild, en MTV-ålderns utopi. Lyssna, titta och njut:

Om jag inte missminner mig är det nån av eller båda bröderna Herngren som regisserat mästerverket.

Tomtigt

Så här på andra advent är det inför stundande högtid hög tid att väcka julförstämning. Parlamentet gör ett seriöst försök:

Annars är det kanske dags för mammas bak:

Vi komma, vi komma i pipparkakeland …

Bilden, liksom min egen kommentar, är snodd från Barbros blogg (rekommenderas!).

Lyssna som avslutning gärna på Cornelis tolkning av Lars Forsells högst jordnära Staffan var en stalledräng:

Ful sula

Frysmedlet som fanns med stamcellerna, vilket jag berättade om i Rapport från lärdomsstan, kommentar 9, fick oanade konsekvenser. Normalt lider jag inte av svettlukt, eller snarare så påstår sig min omgivning (typ Hustru) inte lida av min svettlukt, inklusive den från fötterna. (Faktum är att jag knappt köpt vare sig rakvatten eller deo sen urminnes tider, dvs då jag som ung spoling närdes av en falsk förhoppning om att det skulle vara, om inte allena saliggörande, så åtminstone en klar konkurrensfördel på fåfängans köttmarknad.)

Men i det speciella läget med surmajsstinkade frysmedel som skulle ut igenom alla porer blev alltså allt så annorlunda. Ingen hur än svindyr parisisk herrparfym skulle kunnat dölja odören. Nu är den borta, tack och lov, sen flera dar. Sista utposten var dom svarta springskorna med sprickor i sulan. Mina utsöndringar tillsammans med uppsuget markvatten bildade en makalöst illaluktande substans som impregnerades i skorna och bara blev värre dag för dag. I förrgår fick jag nog. Tyckte bland annat synd om dom stackars taxichaffisarna som körde mig fram och tillbaks till sjukhuset. Zappa illustrerar fenomenet fenomenalt:

Men droppen var ändå att jag blev alldeles svart i näven när jag knöt dojerna. Dom var helt enkelt stadda i kemisk upplösning! Jag borde nog ha lämnat skorna som riskavfall, men i ren desperation hivade jag dom i brännbart. Sen ”budade” jag (får fortfarande tyvärr 😀 inte springa i affärer) ett par billiga reservsandaler på chans, såna där man lätt kan pippa i, som svärmor säger fast med betoning på i :

Pippvänliga sandaler

Pistolteater

Att det här är världens absolut sämsta playback kan jag inte garantera, men allt annat än en plats på ”Tio i bott” vore en sensation. Artisterna ger ett bestämt intryck av att vara tvingade till studion under vapenhot, modell Magnum – utan chokladöverdrag. Lyssna och njut, se och le – ”I know you’re gonna enjoy John Mayhall”:

Spåret Walking on Sunset kommer från John Mayalls 33-vax Blues from Laurel Canyon (1968):

Om nån skulle råka vara intresserade kan jag meddela att bandet dessutom presenteras felaktigt som John Mayall & The Bluesbreakers. Bluesbreakers var Mayalls tidigare band med bland annat Clap-Eric. Förutom Mayall spelar här:

  • Mick Taylor – gitarr
  • Colin Allen – trummor
  • Steve Thompson – bas

Barockt

Som ung gillade jag klassisk musik, och gör det fortfarande. Tyvärr blir det inte så mycket lyssnat numera, varken på det ena eller andra. Det andra kan innebära nästan vad om helst förutom svensk dansbandsmusik och rap (vilket jag personligen inte ens definierar som musik, möjligen taktfast poesiuppläsning om jag är på mitt mest strålande solskenshumör). Frank Zappa är min stora favorit.

Hur som helst började jag tidigt lyssna på Felix Mendelssohn (särskilt En midsommarnattsdröm) och framförallt JS Bach. I 14–15-årsåldern önskade jag och fick ett fett Bach-vax i julklapp:

bach

Varför jag tände på just Bach har jag aldrig begripit, inte förrän förra helgen när jag lyssnade på Veckans konsert i repris på TV2: Bach bjuder upp! Där spelades Bach på svenska av riksspelmannen Lisa Rydberg på sensträngad fiol och Gunnar Idenstam på tramporgel:

bach spelar upp!

Konserten är en mix av svensk folkmusik och barockmusik à la Bach, men det är inget potpurri där dom två typerna glider in i varandra, utan varje låt liras för sig. Men oj vad man hör hur allt hör ihop – hur jättehäftigt som helst! Jag hade tänkt mig att locka med ett klipp direkt i rutan, en funktion som SVT numera erbjuder oss bloggare, men det är lögn i helvete att få in det. Endera är det nåt elektroniskt eller så bojkottar WordPress allt vad public service heter.

Men lyssna på hela konserten på SVT Play (jävla namn!) fram till 27 oktober, och skynda att fynda om du inte har hört den förut!

Visste du förresten att Zappa har komponerat en hel del klassisk musik och vunnit flera stora priser i mycket välrenommerade tävlingar i hård konkurrens? Givetvis gjordes bedömningarna utan vetskap om kompositörernas namn.

Superstararna

Det första jag gjorde när jag kom hem igår var att gå till katten som låg och trynade i en fåtölj. ”Hej Lakrits” – inte ett ljud. Klappning och klining – inte ett ljud. Däremot fick jag en blick som tydligt förmedlade: ”Var fan har du hållit hus?” Såna är dom. Fast när jag släppte in honom sent igår kväll var det minsann en katt som uppskattade att husse är hemma; ramlade omkull flera gånger för klining på bröstet under våldsam spinning så att jag befarade att matte skulle vakna.

Apropå matte så var det åter dags för panikhunger i eftermiddags. Jag hängde på och vi delade, kanske inte broderligt, snarare makligt, på ett Max Originalmål. Hon åt burgaren och jag morötterna. Men det var inte det jag tänkte skriva om.

Första kvällen hemma igår sen förra veckan. Sympatitittande med Hustru på lilla teven i sovrummet. Superstars stod på programmet. Som av en händelse lyckades jag i alla fall missa första kvarten. Kom in precis vid andra påannonseringen:

superstars
superstars stadium
superstars poker
superstars avhyvling

Så långt absoluta nada, förutom det där .se, som antydde att det skulle var en svenskt program. Andra grenen, då jag kom in, hette dips, på ren svenska – jag skojar inte. Redan där var jag nära att få krupp.

superstars dips

Nämenfan, är det inte Peppe Eng, möjligen Kinchen, som refererar. Ändå inte, men låter som en lätt karikatyr. Desperationen nalkades.

Men visst gjorde Peppe en parodi på sig själv, i nåt frågesportprogram, tänkte jag. Bäst att fråga allvetande hustru:
– Nä, det kommer jag inte ihåg
– Jo du vet, med lite sportkändisar och komiker, bland annat Robert Gustafsson
– Nä, det kommer jag inte ihåg
– Och programledare var den där som hamrar och spikar
– Ja, det kommer jag ihåg – med Martin Timell
– Just ja, men vad hette programmet?
– Nä, det kommer jag inte ihåg

superstars lillkinchenx.JPG

Ola ”Lillpeppe” Wenström iklädd kavaj snattad ur Patrick Ekwalls garderob. Men va fan, en mer eller mindre lär han inte märka.

Kan inte hjälpas, måste bara få avsluta med Claes ”Överpeppe” Eriksson:

Kulor och ribbor, häckar och grenar

Har kollat lite på friidrotts-VM mellan, före, under och efter varven. Kula brukar inte vara nåt jag prioriterar, varken för damer eller herrar. Inte desto mindre inleddes för min del VM-dagarna med att bevittna en inledande häststöt i damernas kula. Jakob Hård kommenterade det hela med att ”nu är ribbad lagd”. Dags att skicka den mannen på Förberedande grundkurs A1 i friidrottens regler och terminologi.

ribbläggning

Ribbläggning

Jag begriper inte varför det ska vara så omöjligt för SVT och TV4 att sambruka kommentatorerna. Nu får dom på skattebetalarnas/konsumenternas bekostnad varannan dag tid att rumla runt och dricka pilsner. Förresten skulle man inte behöva skicka ner några alls, eller nöja sig med nån som Bengt Grive, som i alla fall hade den goda smaken att långa stycken vara tyst.

Men nu är det som det är. Visset av TV4 att inte som en hyllning bjuda in SVT:s expert Anders Gärderud att kommentera 3000 m hinder herrar. Eller så gjorde man det, men det sprack p g a nån finstilt klausul. Anders tog som bekant guld (medan Dan Glans kom sjua) i grenen på nytt världsrekord i OS i Montreal 1976 (det första svenska friidrottsguldet i OS sedan 1948), och belönades med SVD:s bragdmedalj. Jag satt faktiskt uppe den natten, 21 år ung, och bevittnade det högdramatiska loppet – stort!

”Det är det största som någonsin hänt inom friidrott” sa nån av pratkvarnarna efter Bolts seger på 100 m herrar. Det är väl möjligt, även om det råkar vara en subjektiv åsikt, men liknande har man ju hört förut från det hållet. Min invändning är att ”någonsin” aldrig någonsin i deras perspektiv sträcker sig längre tillbaka än ca 30 år.

Noterade att det sket sig för Isinbajeva i damernas stavhopp, trots ”pole position”:

isinbajeva

Trodde att gång, denna fullständigt absurda gren, var struken ur friidrottsprogrammet. Men om man nu framhärdar, varför inte också ta med krypning 400 m häck (under låga häckar)? Eller varför inte limbo?

limbo

Limbo