Megaloman Twitterpundare startar eget

Ett bedrägligt lugn har vilat över gård och stuva alltsedan hr forne USamerikanske presidenten tillika Twitterpundaren D. Trump drog sig tillbaka. Såsom torde vara allom bekant avstängdes denne från sitt Twitterkonto i början av året. Uppgifter från en centralt placerad källa (skvallerbytta) göra gällande att hr Trump därefter har befunnit sig å behandlingshem. Efter tvenne vita månader blevo emellertid abstinenssymptomen alltför besvärande, varå han å eget bevåg avbröt chockterapin dymedelst elektroniska spänningar (av hart när samma styrka såsom de vid åska alstrade väderfenomenala spänningarna, reds anm.). Från samma välunderrättade källa erfars att hr Trump därefter startat sin egen mediekanal Tjatter för meddelandeöverföring och åter hemfallit åt sitt grava missbruk. Mängder av sympatisörer och likasinnade som jämväl har gått ner sig i Twitterträsket uppges allaredan hava öppnat konton i den nya mediekanalen.

För den begivne kan sålunda svadan från hr kilolomane (småpåvlige) riksdagsman L. Beckman (M) härstädes (Gävle) numera avnjutas å Tjatter snarare än Twitter. Likaså har i kungliga huvudstaden ett flertal byten till Tjatter förevarit, företrädesvis av herrar, manligt k-nskodad såsom kommunikations- och umgängesformen i fråga ju ändock till övervägande del synes vara. Häribland märks icke minst hr riksdagsman H. Bali (M) ur vilkens småpåvliga skägg olustiga grodor av varierande storlek hoppar i en aldrig sinande ström.

Hrr riksdagsmän Lars Beckman (M) och Hanif Bali (M).
Foto: Riksdagen.

Med slirspår på tungan

I sin bok Ordets makt – historien om språket skildrar Ivar Lo-Johansson hur språket utvecklats och orden använts för ”att väcka och skapa, att binda och härska.” En särskild gren av den språkliga påverkans- och härskartekniken är ordens relativisering. Förmodligen är den nästan lika gammal som språket självt men åtnjuter än i dag enorm popularitet, ja kanske större än någonsin. Ett slående exempel från senare tid är ”miljöbil” med andemeningen att fordonet i fråga ska uppfattas som enastående välgörande för miljön. Nonsens naturligtvis, vilket också Konsumentverket menade och förbjöd användningen i annonser. Fast i folkmun lever det kvar och påverkar föreställningen, språket formar tanken. Ett annat välmanglat ord sprunget ur gröntvätteriet är ”klimatsmart”. Vad jag vet är det fortfarande fritt fram att använda i marknadsföringen och öppet för innovativa tolkningar.

2,3 ton metall, plast, glas och gummi (ur arkivet, 2017).

Begreppet ”behov” är ännu ett som genomgått en förledande syftningsglidning iscensatt av starka krafter i samhället i avsikt att viss konsumtion ska framstå som oundviklig eller i vart fall en mänsklig rättighet. Exempelvis fastslår Svenskt Näringsliv i en rapport att ”elbehovet i Sverige kommer att öka med minst 60 procent fram till 2045” medan SD i en motion hävdar att ”det ständigt ökande behovet av datalagring kommer att kräva allt högre kapacitet”. Trams, eller tjurbajs som vi säger på ren anglosaxiska, när det rätteligen är ”efterfrågan” som avses. Sedan finns förstås många som påverkade av oskicket av obetänksamhet använder ”behov” missvisande, särskilt i vardagligt bruk. I officiella dokument ställs betydligt högre krav på redlighet.

Behov avser sådant på vilket rättmätiga krav kan ställas för att uppnå en dräglig tillvaro. Efterfrågan däremot avser allt från behov till ett hejdlöst sug efter lyxkonsumtion. I en värld av begränsade resurser omöjliggör tillgodoseende av efterfrågan av en sak inte sällan detsamma av en annan. På en fri marknad prioriteras vid sådan intressekonflikt den efterfrågan som ger störst vinst. I synnerhet prioriteras allting som ger vinst framför det som inte alls ger det, alltså är gratis eller fritt. Till det senare hör behovet av drägliga miljöbetingelser, eller snarare hörde eftersom livsmiljön ända sedan kapitalismens genombrott varit det första att prioriteras bort, allt enligt marknadens superfiffiga logik.

Naturligtvis har den allsmäktiga marknaden lösningen även på detta; lystna blickar riktas mot den miljö den har fördärvat. På Chicagos råvarubörs handlas rent vatten med så kallade terminskontrakt. Ju sämre miljön blir desto fler människor är beredda att betala desto mer för en dräglig miljö. De som inte kan betala, den fattigaste delen av mänskligheten och alla andra arter, blir utan. Ja, något spiller väl över på dessa stackare också, lite svinn får vi räkna med. Det hela kommer att kunna fortgå tills en dag när vi överlevande upptäcker att vår välfärd, ja våra liv var beroende av allt vi utplånat.

Men vänta nu! Om mänskligheten inte har förmåga eller vilja att anpassa sig till naturens lagar kan vi ju vända på kuttingen och anpassa naturen efter människans ”behov”, eller hur? Det är i alla fall något som Grönköpingsmoderaterna har tagit fasta på.

(M)ilda (M)akter! (ur arkivet, 2012, uppdaterad 2021).

Grönköping är som bekant en spegel av hela landet, inte minst beträffande den av Gud Fader själv sanktionerade hybris som har rått ända sedan Mose vid Nilens strand (en allegori för den gamla klappbryggan vid Grönköpingsåns mynning) på sin reseremington knackade ner den första boken i sin bästsäljande pentalogi. Och mycket riktigt: att döma av den fullständigt orealistiska strategi som den svenska borgerligheten förfäktar för att råda bot på naturens förfall tycks de, precis som Grönköpingsmoderaterna, stå med båda benen på en annan planet, typ Mars (i gott sällskap med Elon Musk). Nu ska vi i ärlighetens namn inte beskylla bara flumhögern även om den är värst, då hållningen, eller snarare bristen på densamma, dessvärre är spridd i breda folklager.

Åter till planet A. Det ovan nämnda ”elbehovet”, var på efterfrågeskalan ligger det? Som samhället är organiserat i dag är det rimligt att uppfatta en mindre del av ”elbehovet” som ett faktiskt behov. Övrig efterfrågan utgörs av mer eller mindre skäliga önskemål utspridda längs skalan, önskemål som i en ideal värld bara borde tillgodoses i den utsträckning detta inte inkräktar på behoven för alla människor och fortlevnaden av alla jordens arter. Moral kallas det och är om inte annat lätt att stava till. Elbehovet i sin egentliga innebörd lär hur som helst vara tillgodosett med råge under lång tid framöver. Samma resonemang gäller förstås för alla förmenta ”behov”.

De mest basala behoven är inneboende nödvändigheter för att överhuvudtaget uppehålla livet, till exempel tillgång på rent vatten. Att den nödige måste uträtta sina behov är sålunda allmängiltigt även om vi har nischat innebörden av uttrycket en smula.

Behovsstyrt resursutnyttjande (ur arkivet, 2011).

Se där ett tips på ännu ett behov att kapitalisera på. Betalningsviljan vid dylika, trängande lägen lär vara högst tillfredsställande till exceptionellt god. Jo, jag vet att det sedan länge finns betaltoaletter, ehuru inte i direkt kommersiellt syfte. Som barn blev jag omåttligt road av uttrycket ”May I spend a penny?” vilket fritt översatt från den av viktoriansk prydhet ännu påverkade engelskan betydde att vederbörande var i trängande behov av att kila på muggen.


Inlägget i en något förkortad version finns också publicerad i Arbetarbladet kultur 210321.

Replik

Arkivbild, ursprungligen publicerad 2014.

Smygnazistiska sympatier hos hundratusentals svennar med helt andra grundläggande normer och värderingar än dem som byggt vårt solidariska, svenska samhälle blir – ställt utom allt tvivel – en belastning socialt OCH kulturellt. Har man fortfarande inte förstått det, så är man enligt min uppfattning fullständigt verklighetsimmun.

Den lögnhalsade storskarven åter siktad i New York

Ett flertal observationer har gjorts i kvarteren kring tornnästet på Manhattan. Dessutom har från Liberty Island rapporterats en iakttagelse av öns enda fasta invånare, en sedan länge från Frankrike invandrad mademoiselle. Hon uppges trots den traumatiska händelsen må förhållandevis väl, detta efter ett rådigt ingripande av en yngre kvinna.

 

 

 

 

 

På grön kvist

Min nya, synnerligen lukrativa karriär som barrista, en sorts florist, är härmed inledd. Premiärkreationen, en ståtlig julgrupp, har gjort en enastående succé, inte minst i England:

God jul!

And on the market of the invincible British Empire:

Lucka 30

Och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där?

En dussinfigur!

Titta på Kalle, titta på Kalle, han fick hål i sin skalle. Närmare bestämt på dagen för 302 år sedan dymedelst pickadoll. Den därpå följande, förödmjukande freden utgjorde slutet på stormaktstiden för ärans och hjältarnas välde. Än i dag är som bekant skjutvapen en mäkta populär, avdagatagande manick som rönt en exploderande renässans på senare år. Kalle Kula är ingalunda heller ensam bland potentater att genom historien möta samma öde. Exempelvis har flera kungar av nordligaste Amerika blivit skjutna mitt itu, såsom den USamerikanska seden för övrigt bjuder.

Se den avmätta minen, se den pompösa posen, åh vilket majestät! Visst är det ruggigt lik dagens megalomana och ytterst motvilligt abdikerande hövding över där? Fast dynastin Trump härstammar nu inte från en nordamerikansk indianstam utan invandrade från Rheinland-Pfalz, Tyskland, ehuru under det betydligt sexigare namnet Drumpf, vilket alltså farfadern begåvades med när han slog upp sina ljusblå under sent 1800-tal. Ännu halvannat sekel tillbaka, nådens år 1714, bröt Kalle upp från sin sexåriga spavistelse i norra Osmanien för att till häst bege sig hem till Svedala. I full karriär styrdes kosan mot Stralsund via Wien och genom bland annat just Rheinland-Pfalz. Hmm, minsann … månne ligger här en hund begraven (nudge-nudge)?

Jo alltså trots det vilda tempot tog ritten hela två veckor, så för en viril herre i sina bästa år hann det förstås rinna till x antal gånger. Jaha, så Kalle Kula trånade efter ynglingar? Tja, det må väl vara hänt, fast det ena utesluter ju inte det andra, eller hur? Såsom anstår en kung tog han väl helt enkelt vad han behagade, givet det förhandenvarande utbudet. Lite ac-dc så där (nudge-nudge).

Betänk också att patriark Drumpf inte kom från vilken gemen pfalzisk ort som helst utan Kallstadt, som givetvis har fått sitt namn till hyllning av vår hjältekonung. Nu pratar vi hel hundkyrkogård. Min hypotes försvagas på intet vis, snarare tvärtom, av att lille Donalds pappa Fred istället envetet hävdade att släkten kom från Sverige, närmare bestämt Karlstad av alla ställen. Därav går också att konstatera att lögnen, kvittrad eller inte, går i arv.


Runan finns också publicerad i dagens nummer av Arbetarbladet.

Ett karaktärsmord i all vällust

Resultatet av humorskapande bildmanipulering kan i den ena änden sägas vara satir, i den andra hommage som är en hyllning till förebilden eller objektet på den. Däremellan finns parodi, pastisch och parafras, där parodin visserligen är en drift men utan den vassa, kritiska udden som finns i satiren medan pastischen och parafrasen är mer neutrala efterbildningar. Samma skala från elak till snäll gäller också vid framställningen av den komiska poängen; i satiren ger den ofta sig själv medan hommagen är svårast och kanske inte ens har till syfte att roa. Var någonstans på skalan en manipulering hamnar ligger i betraktarens öga, om än samstämmigheten betraktare emellan i de allra flesta fall lär vara god.

För genomslaget av den manipulerade bilden hos publiken är förstås förlagans spridning av stor betydelse, oavsett var den manipulerade bildens karaktär befinner sig på skalan. Säkraste korten är därför förlagor av närmast ikoniskt slag, exempelvis den i ett omskrivet rättsfall högaktuella En svensk tiger. En annan ikon som jag länge har kastat lystna blickar på är den inom landets gränser världsberömda Fiskargubben som nog fortfarande hänger många i svenska hem, vi pratar helt enkelt väggprofil av sällan skådat slag. Sagt och gjort. Något otalt har jag varken med tavlan eller gubben, utan tvärtom gillar jag verket högt i all sin paranta kitschighet. Men en parodi blev det, tycker jag – döm själv:

Bilden tillägnas Fredrik Björkman. Fredrik är inte bara pappa, scoutledare och kulturredaktör på Arbetarbladet utan också intendent vid Sveriges största fiskargubbemuseum. Det är ett litet fiskargubbemuseum, 5,75 kvadratmeter, men ändock landets största. Har du vägarna förbi Söderhamn så kontakta gärna Fredrik för att avtala om ett besök.