Palmemordet

Gyrot hade nyss en blänkare om Leif GW Perssons dramatisering av Palmemordet i tre band, för övrigt en alldeles briljant trilogi, har läst rubbet. Till den hyllande beskrivningen, såväl senast som i tidigare och ännu tidigare kommentarer, av den med enastående vidrig karaktär förlänade och tillika osannolikt socialt obegåvade rollfiguren Bäckström kan jag bara instämma – underbar!

Jag har rotat lite i arkivet. Jag minns mycket väl morgonen efter mordet. Jag och min första hustru vaknade i halvottan 1 mars 1986. På med radion för att i vanlig ordning avnjuta ”Ring så spelar vi” med Hasse Tellemar under det att döttrarna lekte ”hela sängen stormtrivs”. Nämenvafan, Mozarts Requiem hade väl aldrig nån nånsin önskat. Nånting var på tok – och det var det ju, minst sagt.

palme_0001

På regionaltåget samma förmiddag på väg till kompisträff var stämningen så lågtryckt att vore det ett charterflygplan till Mallis hade syrgasmasker fallit som manna.

palme_0002palme_0003

Priset på söndagsblaskan kan skönjas uppe till vänster:  ynka fyra spänn, fast utan vare sig hej-kom-och-hjälp-mig- eller hej-kom-och-ta-mig-bilaga. Glöm heller inte att längst ner kolla om du i all uppståndelse råkade ha rätt lottorad eller jokernummer just den lördan. Särskilt fett med 23 års ränta.

palme_0004palme_0005