Om en bildmekanikers vedermödor

Den primära tanken med det nyligen publicerade bildspelet Fyllkatt – the movie är att, med utgångspunkt från en av mina stillbilder, lyfta fram den särskilda humoristiska eller parodierande effekten som kan uppnås med rörliga bilder. Bildspelet kan också ses som ett exempel på vad som skulle kunna benämnas ”från ax till limpa” (inte att förväxla med ”från tax till limpa”), där de manipulativa ingreppen tydliggörs. Här är en ny, liknande ”filmatisering” fast av än tydligare instruktiv karaktär:

#haschtagg – the movie
(Filen är skapligt stor, så hav tålamod om linan är slö.)

Häromdagen kom en oroväckande nyhet om att Europaparlamentets rättsliga utskott har röstat ja till förslaget om en upphovsrättsreform som riskerar att strypa friheten på internet.

Om förslaget blir verklighet skulle det innebära avgifter för att länka till andra hemsidor och, inte minst, att plattformar som exempelvis WordPress och Facebook skulle tvingas installera filter som sorterar bort upphovsrättskyddat material som delas av användare.

Hur filtreringen skulle gå till är dock osäkert. Var går gränsen för upphovsrätten? För att inte riskera dryga böter kan det leda till att plattformarna hellre fäller än friar, dvs. filtrerar bort material som egentligen omfattas av upphovsrätten för skaparen av just det materialet, inte för skaparen av förlagan. Med ett automatiserat förfarande är risken för vad som skulle innebära ren censur än större.

I ett uppmärksammat fall i Högsta domstolen från så sent som 2017 friades en konstnär som använt en fotografs verk som förlaga. Det korta utslaget berör i högsta grad mitt bildbloggande. I all synnerhet gäller det punkt 13 i domskälet:

Parodier och travestier nämns i motiven som speciella former av efterbildningar av verk som brukar vara självständiga verk och inte bearbetningar (se NJA II 1961 s. 81). Travestin har ett helt annat syfte än bearbetningen. Den vill inte använda förebilden för att nå en effekt av liknande slag utan fullföljer ett för förebilden främmande syfte. I nära men fri anslutning till det äldre verket skapas därmed ett verk till vilket det äldre verket helt träder i bakgrunden, ett verk som då i regel är att anse som nytt och självständigt.

Vad jag förstår skulle alltså en sådan EU-reform, i vart fall de praktiska effekterna därav, stå i strid med andemeningen i svensk lag. I teorin skulle jag troligen kunna stämma WordPress om mitt material filtrerades bort, men i praktiken kommer det naturligtvis inte ske, om inte annat än av ekonomiska skäl. Den starkes rätt.

#haschtagg

Den lika inbitne som uppmärksamme bloggläsaren kanske tycker sig ha sett en liknande bild tidigare. Det äger sin fulla riktighet. I grova drag är en tomte ersatt med en annan, kan man säga. Det är faktiskt den här andra versionen som är den ursprungliga, i mitt huvud. Först på senare tid har bot råtts på de mjukvarubrister såväl bakom som framför tangenterna som omöjliggjort förverkligandet.

Sankte Nicke

Dan före första advent, dan efter shopparedan. Julefriden sänker sig över stad och land. Tid att ladda batterierna och betalkorten ända fram till morgondagens inledning av upptakten av prologen för tjuvstarten av annandagssalen. Till er alla, från mig bara:

sankte nicke

Bild nummer nio i sviten I would die for an Exp. Kolla också Saint Nicky.

Den felande länken

Här följer den sjätte delen i min bildsvit I would die for an Exp: Tidigare delar: ettan, tvåan, treanfyran och femman.

Hur skedde övergången från primitiv bonnreklam till våra dagars sofistikerade produktplacering? Fram till i dag har vetenskapssamhället förmodat att det skett genom ett evolutionärt språng. I senaste numret av Nature rapporteras emellertid att ett forskarlag vid Handelns Utredningsinstitut (HUI) under ledning av professor Vivianne Krängman-Kräm gjort ett omvälvande fynd i Bonniers gamla tidningsarkiv. Upptäckten kullkastar helt den rådande hypotesen:

– Utan tvivel har vi hittat den felande länken, produktplacering i en annons för en helt annan vara, uppger professor Krängman-Kräm.

– Notera den diskreta framtoningen av den inplacerade produkten, vilket givetvis är en eftergift för den produkt annonsen egentligen avser. Sådant prutande behövs som bekant inte alls nu för tiden. Produktplacering sker ju främst i filmer och andra sammanhang där helt ohämmad exponering låter sig göras eftersom den konstnärliga hänsynen i vår moderna, välutvecklade kultur är helt underordnad det kommersiella intresset, avslutar en mycket nöjd HUI-forskare.

***

Alla mina humorbilder ur reklamens värld finns samlade i galleriet Satirreklam. I blogghuvudet finns länkar till ytterligare gallerier med satir, sjuk humor, språkkrumelurer m.m.

”Along the highway to anywhere”

Det hände sig vid den tiden ─ vi pratar vid pass 15 år sedan ─ att jag och Hustru besökte Capri. Somt av vad som där utspelade sig finns redan redovisat, annat inte. Följande hör till det senare, om jag inte missminner mig (vilket naturligtvis på intet vis kan uteslutas).

Förmiddagen var ännu relativt brådmogen men kvicksilvret hade redan stånkat sig en bit över de trettio. För en färd upp till öns högsta topp, Monte Solaro, i en lokalbuss utan förnimbar luftkonditionering sätade vi oss bredvid två paranta damer i sina bästa år (med andra ord ungefär där jag befinner mig i dag) som tycktes bära på samtliga attribut som plägar prägla USamerikansk småövre medelklass. Knappt hade jag vällustigt hunnit insupa alla detaljer förrän syndafloden sköljdes över min fördomskvarn i det att svettdrypande tant A utbrister:

─ I would die for a Coke!

Däri instämmer svettdrypande tant B eftertryckligt. ”Rather of”, alternativt ”from”, åtminstone jag, invände jag, fast väldigt diskret. Snarare tänkte kan man väl säga, och det kanske inte främst på grund av min djupt rotade tolerans för främmande om än aldrig så obegripliga kulturyttringar från andra kontinenter, utan fastmera för att inte riskera att i min sida bli stucken av ett med låtsasdiamanter försett gredelint glasögonhorn av högst imponerande penetrationspotential.

Efter denna, och det ska erkännas, något förvirrat själsliga bakgrundsteckning är banan spolad för nummer tre sviten I would die for an Exp:

Parasolldrink

Tidigare verk: nummer ett, nummer två

***

Alla mina humorbilder ur reklamens värld finns samlade i galleriet Satirreklam. I blogghuvudet finns länkar till ytterligare gallerier med satir, sjuk humor, språkkrumelurer m.m.

Svensk mellis

Härmed har jag det stora nöjet att drabba omvärlden med mitt andra verk i den svit jag valt att kalla I would die for an Exp!

explorer vital

Den första bilden finns här. Fortsättning följer vad den evigt plågade tiden lider.

***

Alla mina humorbilder ur reklamens värld finns samlade i galleriet Satirreklam. I blogghuvudet finns länkar till ytterligare gallerier med satir, sjuk humor, språkkrumelurer m.m.

Annonsvara

Under ett par års tid har jag här i bloggen gjort en hel del reklam för lite av varje, helt gratis, som den generösa natur jag är av födsel och ohejdad vana. Efterhand har en tanke vuxit fram att sammanställa och trycka en del bloggmaterial som låter sig presenteras utan allt för mycket text, med just annonserna som bas.

Lätt som en plätt trodde jag. Så blev det inte, men heller inte pannkaka, hoppas jag. Med ständigt ökande ambition har arbetet blivit betydligt mer omfattande än vad jag först föreställde mig. En del material har visserligen i stort sett dugt som det är, men somt har krävt mer eller mindre, oftast mer, bearbetning, både i frågan om komposition och teknikaliteter. Men nu ligger äntligen sju kollage (70 cm × 50 cm) med tillsammans drygt 50 element om än inte i pressen så åtminstone i tuben.

Jag kommer att rapportera mer vad det lider, men ett litet smakprov kan jag ge redan nu. Minns du inlägget Den lligenta värktabletten? Så här blev resultatet (i en lågupplöst jpeg-version):

OBS: Fler reklamsatirbilder från bloggen finns samlade i galleriet Satirreklam. I blogghuvudet finns länkar till ytterligare gallerier med egna humorbilder, satirklipp och språkkrumelurer.