… och lilla Vickevire

Ponera att det funnes Marsmänniskor, med sju fingrar på var hand. Om vi på samma goda grund antar att dom precis som vi bara skulle haft två händer, så hade deras talsystem haft basen 14. Det som exempelvis motsvarar vår 60-årskris infölle i sånt fall för en marsian redan vid 44 Marsbast. Å andra sidan är ett år på Mars nästan dubbelt så långt som vårt eget jordiska, varför nämnda kris inte desto mindre skulle dröjt ända till hen vore typ 113, alltså jordeår, vilket så klart sammantaget skulle tett sig sjukt jävla märkligt och nog så förvirrande. Men så finns det heller inga marsianer, åtminstone enligt NASA. Tänk hur vist ändå Gud skapade världen!

Ja, med undantag av engelsmännen förstås, som Han i tidernas begynnelse begåvade med 12 fingrar och 20 tår. Visst, alla kan vi ha en dålig dag, men det finns ju faktiskt gränser, kan man tycka. Men gjort är gjort, shit happens. Först genom den stora brittiska valutareformen nådens år 1973 e.Kr. kunde de katastrofala följdverkningarna helt elimineras.

Minns den store bankmannen Jacob Palmstierna? Han som var helt fenomenal på att räkna på sina frukostkorvfingrar på Bankföreningens frukostmöten, Men som aldrig kom längre än till högra handens Långeman, alltså till tre, tre miljarder, innan han rök ihop med den store industrimannen Curt Nicolin:

fackjofingret

***

Minns kanske också dagens tistel per 25/7? Två veckor senare:

IMG_0022.JPG

Välhumlad trädgårdsfavorit med stickig, storblommig kropp. River gott.

Helgeandsholmschocken!

Förutom vissa smärre justeringar har Sveriges riksdag arbetat på samma sätt sedan 1971, då vi återgick till enkammarsystemet. Samtidigt har vårt samhälle utvecklats enormt under de senaste 40 åren. Vår lagstiftande församling har helt enkelt inte hängt med i svängarna utan stelnat betänkligt i både form och funktion, vilket sannolikt har starkt bidragit till att den yngre generationen i hög grad vänt politiken ryggen. Jernis erfar dock att en utredning pågått i det tysta under en längre tid och att ett omfattande reformförslag nu föreligger. Jag har tagit del av detta, men vi lämnar därhän alla trista inre förändringar som primärt bara berör institutionens ledamöter och tjänstemän.

Den verkliga pangnyheten gäller själva beteckningen Sveriges riksdag. Nu för tiden vet inte många vad ordet ”dag” i det här sammanhanget står för, att det kommer från den medeltida tyskans ”tag” i betydelsen ”möte”. Därför föreslås ett nytt tidsenligt namn som gemene ungdom lätt ska kunna ta till sig:

Som en direkt följd av namnbytet kommer, exempelvis, våra folkvalda i fortsättningen att benämnas rikshängsledamöter.

En annan synbar förändring syftar till att stärka talmannen i dennes auktoritativa och självständiga roll. Symboliken anses härvid vara av stor vikt. Talmannen föreslås därför under ämbetsutövning vara iförd en imposant huvudbonad av modernt snitt för inomhusbruk, förmedlande det omisskännliga budskapet: ”Öhhh vafan, de skaru alles skita i!”

En renässans för uttrycket ”tala i mössan” kan förväntas.

Voteringen är en annan sak man tittat på. Själva omröstningsförfarandet känns fortfarande i stort sett gångbart, trots många år i bruk, men behov av uppdatering av vissa detaljer anses föreligga. Felaktig knapptryckning har varit ett stort problem sedan länge. I takt med ledamöternas allt sämre läsförståelse befaras att rösterna i framtiden kommer att fördelas mer eller mindre slumpmässigt och därmed utgöra ett hot mot demokratin, under förutsättning att inte åtgärder vidtas. En skäligen enkel komplettering av utrustningen föreslås, vilket bedöms inte bara motverka utan ha goda möjligheter att i praktiken helt eliminera sådana fatala misstag:

OBS: Fler satirnyheter från bloggen finns samlade i galleriet Satirnytt. I blogghuvudet finns länkar till ytterligare gallerier med egna humorbilder och språkkrumelurer.