Gösta Ekman | Jernis

Teknikutvecklingen går i en rasande fart, inte minst till fromma för idrotten. Tävlingscyklar i kolfiber, simdräkter i lågfriktionsmaterial, aerodynamiskt utformade sprinterlösnaglar, rosa bandybollar, ja listan kan göras precis hur lång som helst.

Det som imponerar mest på mig är ändå utvecklingen inom skidsporten. Här kan man prata om ett veritabelt tekniksprång, för numera kan man låta skidorna göra jobbet – vetefan hur det går till eller ens var motorn sitter, men tänk så himla händigt! Synd bara att det inte fanns när en annan var ung. Då hade jag nog på allvar kunnat överväga en skidkarriär.

***

Dagens rubrik hittade jag i Svenskan:

Om det är för att åtgärda glapp i höftlederna eller justering av rattarna för förbättrad kurvprestanda framgår inte.

Har du tänkt på att trailerserna i SVT1 alltid avslutas med ett coolt ”… iii ettaan”? Om du inte vet vad jag menar, kolla på det här klippet efter ca 25 sekunder:

Sedan länge har jag närt en dröm, visst, makalöst barnslig, men ändå, en dröm, den att hållåan ska slinta med tungan och istället kläcka ur sig ”… iii fittaan”. Vore sanslöst komiskt. Fast det förstås, det får man aldrig vara med om eftersom det rör sig om förinspelat material. Skulle kanske vara en grej för ett satirprogram på bästa sändningstid.

Men, men, i mitt letande efter klippet ovan blev jag varse att även om verkligheten måhända inte överträffar dikten så kan den icke förty vara av samma förnämliga klass. Först en fenomenal freudiansk felsägning som Gyrot varit inne på: