Dags för nya uppstötningar. Den här gången ska vi titta lite närmare på sportfloskler. Följande variant förekommer nog främst bland hockeykommentatorer, men magåkomman har tyvärr spridits till andra lagsporter. Det jag tänker på är att ta skottet. När jag var ung var det målvakten som förväntades sköta den detaljen, men nu avser det tvärtom den som skjuter! Jag blir så trött – och förvirrad.

Att dissa sportkommentatorer är snart åt, exemplen äro legio. Går upp och nickar? Så vederbörande flänger som en iller till linjemannen, greppar en köksstege, återvänder till den förmodade nedslagsplatsen, klättrar upp och knoppar bollen? Suck!

Dumstrut av sekelskiftesmodell

Förr kallades de tre anfallarna (obs, inte forwardsarna) i ett lag på hockeyplan för kedja, nu ska det heta laajnen. Vad är det för skit?!

Låta bollen göra jobbet? Jahaa, bollen är förstås motordriven, tänkte inte på det, bara att stå och titta på, så händigt. Tror jag ska prova att sela dammsugaren – hoppla pålle!

Sen är det användningen i tid och otid av grundordet utan artikel, exempelvis han skulle förstås passa boll eller man måste vårda puck. Nämenvafan, det finns ju bara en enda boll eller puck på planen samtidigt: således bestämd form, basta!