Hustru 1

Nej, Jernis har inte varit på höstrea i småbåtshamnen. Det finns nog med sneseglare som det är. Men håll med om att Hustru 1 vore ett händigt namn på en båt, istället för Victoria 1, Paris 1, Marie 1, Jenna 1 eller enligt vad nu frugan heter. Byter du fru behöver du bara diskret ändra till Hustru 2 osv. Visserligen kan nomenklatur- eller relationsproblem uppstå om du byter båt men inte fru. Kanske idén skulle funka bättre med tatueringar. Redan första gången beställer du ett hjärta med texten Älskling 1. Sen är det en baggis för en flink tatuerare att växla siffra allt efter behov.

Vi satt på altan i går kväll och njöt av en av årets sista sommarkvällar. Hustru beklagade sig över att ”det är för mycket tallar mot gläntan”. En viss uppfordran i rösten kunde förnimmas, och något djupt nedärvt i mina gener kände vibbarna, kunde lika gärna ha uttalats ”det är för mycket björnar i grottan”. Till saken hör att vi alltså har, till skillnad från dom allra flesta i radhusområdet, en tomt som vetter mot skogen istället för mot grannen.

solnedgång på tomten

Ok, kalhygge vore trots allt bättre än grannhusen, men det var nog inte så hon menade. Lite gallring kanske, utan att fågellivet störs för mycket?

Dom två föregående åren har det faktiskt glesats (notera den passiva formen = inte jag) ordentligt, tror att vi är nere på samma nivå som när vi flyttade in för 11 år sen, men inte duger det inte. Visst, jag kan beställa mer gallring, men VARFÖR? Annars ska minsann vid minsta ihållande solsken över altanen parasollet upp. Eller så byter hon till skuggan vid plommonträdet. Hjälp mig, någon!

Dessförinnan hann vi inviga den nya el-grilltändaren. Ingen större nyhet. Faktiskt är tändaren identisk med den gamla invanda, samma fabrikat till och med, förutom att sladden på den nya är en halv meter längre.

nya grilltändaren

Det var nu fullt tillräckligt för att Hustru skulle vidbränna tre fingrar. Den lille husläkaren fick rycka ut med isomslag, klorhexidin, aloe vera och plåster på såren.

”Hungersnöd”

Det statistiska underlaget är inte alltför imponerande, men likväl. Jag är nu inne på min andra maka. Visst, dom är olika på många vis, men så lika på andra. Då tänker jag inte på det uppenbara faktum att båda är kvinnor utan på andra utmärkande egenskaper, till exempel

PANIKHUNGER!

Igår övergav mig Hustru hastigt plågad av svårartad svält för att på närmast möjliga, därför avsedd inrättning trycka i sig en Big-Max med pommes.

hamburgartryckning

Jodå, jag kan väl också bli hungrig, men så gott som aldrig panikartat. Däremot kan blodsockerhalten tillfälligt sjunka under komfortnivå, men en banan, en Japp eller en näve jordnötter brukar raskt undanröja obehaget.

Sen har jag förstås också två utflugna döttrar, men jag tror inte åkomman utvecklar sig förrän i vuxen ålder. Gud signe mågarna.

Själv håller jag bröd för det främsta livsmedlet (dock med omfattande kvalitetskrav, se tidigare inlägg  Grovdoppa och Mackaper). Det gör verkligen inte Hustru: ”Jag vill ha MAT!!” (och därmed avses alltså INTE smörgås etc) och om hon inte är fullt så desperat, gärna med tillägget: ”… och det ska va gott”. Som den hemmakock jag är gör jag förstås mitt bästa för att tillfredsställa önskemålen. Soppa ingår med nöd och näppe i den godkända menyn, men av nån outgrundlig anledning definieras italiensk varm macka, dvs pizza, som mat. Hänger ni med?