Kollade på Doobidoo igår. Vilken kiiille! Jag pratar förstås om Ola Svensson. Visserligen kunde han nada, i alla fall i början, men ändå, vilken svärmorsdröm – ehuru inte svärfars. Fan, så fort kameran zoomade in grabbhalvan började det klia nåt alldeles grönjävligt i ögonen, kan inte förstå varför:

Men när Lasse Kronér kom i bild gick det plötsligt över:

På slutet hjälpte inte ens Lasses mäktiga mittbena. Klockan närmade sig obönhörligt nio – GÄÄÄSP och natts att sova …