Att packa matkassar är väl ingen konst. Hustru anser likväl att jag packar konstigt. Trots det får jag ständigt förnyat förtroende som stuvarbas. Konstigt … … Vi är överens om grundprincipen tunga/tåliga varor i botten och lätta/otåliga längst upp, så långt inga äktenskapliga problem. Men sen blir det bassning, i alla fall då det som oftast är frågan om fler än en kasse.

Hon hävdar att man ska packa enligt jämviktsprincipen, tre–fyra kilo i varje kasse. Jag förfäktar temperatursortering, dvs frysta grejer för sig, kylda för sig och övrigt för sig. Visst, på vintern är det inte är lika viktigt som en smällhet sommardag, men principer är ändå till för att hållas. Dessutom underlättar det inplockningen hemma – bara att hiva in allt i fryskassen i frysen osv.

Senast det begav sig såg kylkassen ut så här:

Fem liter fil, grädde, smör, frisk kräm, två liter Proviva plus lite annat smått och gott. Åtta–nio kilo inalles som Hustru fick bära, och i andra handen drickabacken för att ekipaget inte skulle kantra. Själv bubbade jag ridderligt på tre kollin: en fryskasse med två pizzor, en påse baguetter och ett ekonomipaket pinnglass; en övrigtkasse med två paket frukostflingor och knäckebröd; och ett sexpack toapapper.

Var med i omröstningen!