Under det mottot tänker jag ibland skriva om mat och dryck. Matlagning har alltid varit en favorithobby för mig. Någon skolning har jag inte förutom morsan. Utan att förhäva mig vill jag påstå att hemkunskapen i skolan inte gav nåt som jag inte redan visste. Visserligen råkade jag vid kanelbullbaket använda salt istället för socker, men det kan väl hända den bästa. Att det hände just mig är hur som helst helt normalt.

En sås kan faktiskt reda sig själv, i alla fall nästan. Jag ska lära er ett knep som funkar på dom flesta gräddsåser, utom vitvins-, citron- och några till. Tryck i en klick tomatpuré eller ketchup så tjocknar såsen betydligt, utan eller med bara en gnutta mjölredning. Veté fan hur det går till. Syran bidrar säkert men dessutom måste nog nån annan ytkemisk effekt till.

En bok som tar upp andra liknande frågeställningar kring matlagning ur ett fysik- och kemiperspektiv, och samtidigt ger många goda råd är:

Hans-Uno Bengtsson (död 2007) var en stor fysiker och folkbildare, spirituell och humoristisk, som ofta var på tv och sommarpratade vid nåt tillfälle. Jan Boris-Möller är nog mer känd för de flesta som bl a stjärnkock i tv och som därtill läst elektroteknik vid Lunds Tekniska Högskola. Boken, som är tryckt 1997 och riktad till lekmannen, är välskriven, väldigt underhållande och kryddad med anekdoter och historia. Rekommenderas.

När jag intar köket utgår jag ytterst sällan från recept. Mer än halva nöjet är ju att använda sin fantasi. Dessutom mäter jag aldrig upp ingredienserna, det får gå på känn. Därför kommer jag inte alltid att ange mått i recepten, och om jag gör det får ni ta dom med en nypa salt (jäklar vad kul jag är).

Jernis kung i köket