Växelkurs

En fråga väl värd att ställa: varför finns det flerväxlade damcyklar? Svaret är förstås synnerligen enkelt: det säljer. Med därpå följer tiotusenkronorsfrågan: vad i all sin dar varför? Har du någonsin sett en kvinna på cykel som stannat till exempel för rött ljus och därefter startat på ettans växel? Nej, tänkte väl det. Utan näst högsta – i bästa fall. Det ska  s e g a s  ingång, tramporna går runt så tröstlöst  t r ö g t, det ser så jävla  j ô n u g g t  ut. Antagligen är växelreglaget igensatt eller sönderrostat efter år av noll användning.

Apropå noll: finns det nollväxlade cyklar? Eller enväxlade? Jag hade en diskussion med en av döttrarna, minns inte vilken, för många år sen. Hon hävdade att kan man inte växla finns ingen växel. Det låter ju bestickande. Noll växlar alltså. Jag invände att det rent filosofiskt är orimligt att det inte skulle finnas enväxlade cyklar: 0, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 … men inte 1. Om kvantmekaniken ansåg Einstein: ”Gud spelar inte tärning”. Och än mindre skulle han hoppa över en cykelväxel. Mekaniskt stämmer det inte heller, för även om man inte kan ändra växeln är den enda utväxlingen som står till buds i praktiken alltid skild från 1:1. Jag hävdar fortfarande att jag har rätt.

När tiderna är dåliga måste man ibland sadla om:

cykelsadel

Med eld i arslet stryker man så lätt förbi sina motståndare. Bilden kommer av allt att döma från cykeletappen av en Ironman Triathlon.