Fenomenet aptonym (dvs. ett personnamn som kan förknippas med personens egenskaper eller yrke) har jag avhandlat förut på bloggen. Alla tidigare skådade aptonymer förbleknar dock i ett töcken jämfört med det jag ramlade över här om dagen, nämligen självaste Trump.
Att trumpery som adjektiv betyder kass, usel, värdelös är väl kanske inte mer än småroligt. Men som substantiv blir det genast bättre, mycket bättre. Här finner vi betydelser som fåfänglighet, floskler och svulstigheter. Det kan omöjligt vara ett rent sammanträffande, utan inblandning av högre makter; nästan som en blir religiös på kuppen:
– Tjabba mannen!, och vem är du?
– Jag är icke bara dig en väldig borg utan också din pr-konsult och icke minst din pt, min son.
– Asså det var som fan, farsan Baloo i egen hög. AB eller enskild firma?
– Farsan Gud om jag får be, din förlaga. AB, för byggande av personliga varumärken.
– Fan va’ coolt! Kan du hjälpa mig upp i smöret? Vita huset vore asnajs.
Ett bildspel från familjen Trumps vindslya i Trump Tower:
Efter behandlingshemmet väntar 12-stegsprogrammet hos PMNCA (Power Maniacs, Narcissists and Capitalists Anonymous).
Jernis 