Egen namnskylt

Ingen har väl undgått de bruna ”lokaliseringsmärkena för turistiskt intressanta mål med mera” som står här och där, inte bara efter svenska vägar. En grupp sådana märken är ”världsarv”, exempelvis vid Falu gruva. Sen 2000 är ”Södra Ölands odlingslandskap” också klassat som världsarv, vilket en hel del skyltar upplyser om. Fast längs den en mil långa sträckan över Stora Alvaret, som ingår i världsarvsområdet, finns bara en brun liten skylt på ett ställe där en av många stigar korsar landsvägen:

Till Transportstyrelsens försvar kan sägas att det väl inte är helt lätt att skylta en så stor yta på ett bra sätt, men frågan är om skylten inte förvirrar mer än upplyser.

Sommaren 2005 åkte Hustru och jag som vanligt ner till stugan för att fira semester och dessutom just det året min 50-årsdag ett par dar senare med släkt och vänner. En liten bit bortom Alvar-skylten, vid nästa stig, upptäckte vi en ny skylt:

– Titta där, sa jag, nu har det slagit komplett slint i nåt byråkrathuvud.

Efter ytterligare ett par kilometer dyker så nästa skylt upp, och strax efter ännu en:

– Det här kan inte vara sant, måste vara nån som behagar skämta aprilo – i juli – men med vem?

Väl framme vid stugan fanns en fjärde ny skylt! Jag hade väl så smått börjat ana ugglor bland måsarna men först då föll polletten ner:

Ha ha! Det var förstås storebrorsan som varit framme. Vi är olika på dom flesta sätt men inte vad gäller lek med språket. Men det räckte inte med det. Nere vid Skärlövs hamn hade han också skyltat, i precis samma upplysande anda:

När jag vaknade på själva födelsedagen för att sätta mig med temuggen vid den nya uteplatsen (som också var en present) väntade en sista skyltöverraskning:

En likadan hade bror slagit ner vid stora landsvägen. En hel del bilister fattade galoppen och tutade. Skyltarna var kanske den allra bästa födelseklappen, och i särklass den mest originella.

OBS: Fler Ölandskort från bloggen finns samlade i galleriet Bilder från södra Öland.