Segraren skriver historien,
inte minst i reklamens värld:

– Om om inte vore,

– om Stalingrad fallit,

– om hjältarna från Telemarken inte blivit just hjältar,

– om Alan Turing varit strejt och dött som folk i slaget vid el-Alamein istället för att knäcka tyska Enigmakoder i Bleatchley Park,

– om franska motståndsrörelsens flykt över engelska kanalen inte hade avbrutits vid blotta tanken på plumpudding och njurpaj,

– etcetera, etcetera.

Kort sagt,

– om Hitlertyskland vunnit andra världskriget …

… hade alla vi überbarn i Bullerbyn redan i den ariska modersmjölken fått denna premiumprodukt:

 

Så nära brunögat!

Men lik förbannat återkommer den kontrafaktiska historien; i rask takt har stöveltrampet tagit rygg på verkligheten. För över världen sprider sig åter en reaktionär, ultranationalistisk pandemi, likt medeltidens digerdöd men som enbart anfräter hjärnan. Faktiskt, ty minnet är kort. Nyfascistiska och högerpopulistiska partier som hjälpligt söker dölja sin bruna agenda bakom billig fernissa, såsom förmenta ”demokrati”-beteckningar och gulliga blommor i loggan. Inget nämnt, inget glömt. En del länder styrs redan av dem och dess ledare, många andra kan snart vara där. Ur historiens mörka skräpgarderob med kasserade, ohända händelser har grabben på burken med choklad i kommit ut för att kandidera till posten som USamerikansk president. Sjukt lik i alla fall.

Nåväl, på upploppet kommer det ändå visa sig vara chanslöst, det overkliga.

***

Uppdatering/lästips:
Europas spöke hemsöker även bokmässan. (160920)
Vi har all anledning att bli rädda (161110)