Modernisera dina texter

Autokorrektion är en starkt underutnyttjad funktion vid texthantering. Med några få knapptryckningar i din favoritordbehandlare kan du undvika att uppfattas som fett mossig. Följande är några heta tips:

Uttrycken med avseende på, med hänsyn till, i fråga om, vad beträffar, vad gäller, beträffande, angående, rörande och vad anbelangar bör genomgående automatiskt ersättas med när det kommer till. Lägg likaså in avgå, ta avsked, få sparken, riva kontraktet, avträda, avresa, sluta, dra sig tillbaka, säga adjö, göra sorti och ta farväl som alla med fördel ersätts med lämna. Att lämna egentligen är ett så kallat transitivt verb (alltså verb som kräver objekt, dvs. vad som lämnas: laget, stationen, jordelivet, en del övrigt att önska etc.) behöver du inte bekymra dig om, det är sedan länge sjukt passé. Listorna är på intet sätt kompletta, så var vaksam och lägg in andra synonymer så fort du stöter på eller av misstag råkar skriva en sådan.

Därtill rekommenderar jag starkt att autokorrigera alla förekomster av både här och nu med här och nu. Så klart att det kan bli lite tokigt här och nu och där, liksom när det kommer till när det kommer till och lämna, men det är smällar en får ta på parnassens höjder.


Kommentar: Även publicerad i något kortare version som en krumelurika i Arbetarbladet 6 oktober.

Tankar kring en vägskylt mellan Storvik och Hofors

Vår mentala färd kan sägas starta vid Gävle slott och Per Bill. Bill är nu inte bara efternamnet på Gävleborgs utmärkta och sympatiska landshövding utan betecknar också den del av en plog som skär igenom åkerstubben. Jag minns från min barndoms somrar på 60-talet, då jag ”hängde” på en bondgård dagarna i ända, att billen och i synnerhet dess spets ofta blev sliten och behövde bytas till en sprillans. Av någon outgrundlig anledning var den nya delen alltid tjusigt lackerad i klara färger, grönt eller blått; efter några få varvs plöjning var lacken förstås ett minne blott. Som vän av ordning och rationalitet har jag förutsatt att ofoget med det bisarra, avslutande lackeringssteget av billar sen länge måste har upphört, en villfarelse som jag brutalt blev tagen ur vid en nyligen företagen resa till Dalarna. Precis här träder nämligen ovan rubricerade vägskylt, informerande om ”Billackering”, in i historien.

Foto: Google Maps.

”Mer allvarligare talat”

Språket är statt i ständig förändring och utveckling, komparationen inte undantagen. Säg vilken språkpolis som inte har suttit i husets bästa fåtölj och ryst över dubbel komparation såsom ”mer allvarligare”. Icke förty finns i det här fallet ett starkt vetenskapligt stöd. En dag såg nämligen den tyske lingvisten Herr Professor Dr. Dr. Dr. Holger Mehr-Bestwisser ljuset och kom till den underbara insikten att emedan komparativ och superlativ inte bara kan stå som substantiv utan också som adjektiv är dessa som sådana komparerbara: komparativare och komparativast respektive superlativare och superlativast.

Vidare, klurade professorn ut, måste förstås dessa adjektiv vara fullt möjliga att substantivera med motsvarande innebörd som deras grundformer. Sålunda är ”mer allvarligare” (alternativt ”allvarligareare”) ett exempel på formen komparativare, ”mest allvarligare” komparativast, ”mer allvarligast” superlativare och ”mest allvarligast” superlativast. Faktum är att denna ordbildningsprocess kan snurras varv efter varv i all oändlighet. Exempelvis erhålls vid nästa varv superlativastare med typexemplet ”mer mest allvarligast” (alternativt ”allvarligastastare”).

Dummastastaststastastast …………


Kommentar: Ännu en text som jag har skickat till Arbetarbladet. – Gränsfall, tyckte redaktörn, låt mig fundera. Det gör han än.

Jerngympa

Två tärningskast. Du vinner om första kastet ger 6 OCH andra kastet ger 6. I alla andra fall vinner jag, vilket kan uttryckas som: Jag vinner om första kastet ger 6 ICKE-OCH andra kastet ger 6. ICKE-OCH är alltså motsatsen till välbekanta OCH men ändå inte något som vi svennar svänger oss med, men väl logikerna. OCH och ICKE-OCH plus en handfull liknande begrepp kallas logiska operatorer. Av dessa är ICKE-OCH (liksom ICKE-ELLER) särskilt intressant.

Sär här skrev (nästan) Bengt Söderhäll i en tidigare Krumelurika:

ANTINGEN A ELLER B, ropar den självsäkra logikern 1 med stor kraft och övertygelse.
– Då blir följden förmodligen VARKEN A ELLER B, viskar den försiktiga och därmed osäkra logikern 2 och tillägger möjligheteten till A OCH B.

Märkligt nog kan alla tre påståendena i versaler uttryckas enbart med hjälp av operatorn ICKE-OCH:

[ A ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ) ] ICKE-OCH [ B ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ) ], ropar den självsäkra logikern 1 med stor kraft och övertygelse.
– Då blir följden förmodligen [ ( A ICKE-OCH A ) ICKE-OCH ( B ICKE-OCH B ) ] ICKE-OCH [ ( A ICKE-OCH A ) ICKE-OCH ( B ICKE-OCH B ) ], viskar den försiktiga och därmed osäkra logikern 2 och tillägger möjligheteten till ( A ICKE-OCH B ) ICKE-OCH ( A ICKE-OCH B ).

Betydelsen är alltså exakt densamma. Så vackert att jag blir tårögd. Faktum är att alla klassiska operatorer kan definieras med enbart ICKE-OCH alternativt med enbart ICKE-ELLER (se https://sv.wikipedia.org/wiki/Logisk_operator).


Kommentar: Den här texten tänkt som en Krumelurika i Arbetarbladet refuserade vist nog tidningens omdömesgilla kulturredaktör.

Årets rötmånad snart över

Tag sista chansen: kila in på ditt favoritnätkasino och pytsa in den ynka skärva som måhända är kvar av semesterkassan eller köp en lott.

Om plånboken mot all förmodan tillåter är ett väl så gott alternativ att sätta dina sista potatisar på en bunt köp- eller säljoptioner, låt magkänslan avgöra, urk. Vad du än väljer gör du det i trygg förvissning om att du deltar i det vidunderliga marknadsspelet om mer eller mindre slumpmässig förmögenhetsomfördelning.

Är oturen – rötmånad och Guds försyn till trots – lik förbannat framme återstår ändå chansen att hamna i tidningen:


Anmärkning: Ja-ja, rötmånaden är över, jag vet det, men när artikel publicerades på Arbetarbladets kultursida kunde vi ännu njuta av den. Innehållet har till stora delar publicerats tidigare i bloggen, men inte samlat som här,

Blåskimrande grönmålning

Nä dra mig på en pinne, i förra veckans AB debatt läser jag rubriken M tar klimatet på allvar – till skillnad mot majoriteten på en debattartikel signerad Lars Beckman och Pekka Seitola. Kallduschen över Gävle har alltså fått våra lokala moderater att gnugga törnrosasömnen ur ögonen och yrvaket försöka kränga på sig ledartröjan (förutom kamrat Mörtman som förmodligen istället drog täcket över huvudet). Eller kan det vara så att väckelsen snarare gäller ett befarat uppvaknande hos väljarna? I samma vågskål ligger högst sannolikt den nyligen uppdykande förmenta omtanken om träd, fåglar och storslagen natur (av kamrat Elofssons fotogeniala favoritpose att döma befarar jag dock att han fortfarande starkt föredrar att krama sina egna händer). Hur som helst, oavsett drivkraften är det ett steg i rätt riktning. Fast så särskilt långvarigt blir det inte om det utgör en del av Moderaternas favoritdans, baklänges jenka: ett skutt bakåt, ett framåt och tre bakåt.

Gävle-med-omlandsfader William Elofsson (M), handkramare.

I jenka kan det vara knepigt att veta vilket ben man ska stå på. Moderaterna – det nya arbetarpartiet är numera passé. Nu härskar nya vindar och nya spinndoktorer, en ny appropiering tycks ha sett dagens ljus: Moderaterna – det nya miljöpartiet. När så vinden kantrar mot styv babord, är det då läge för Moderaterna – det nya vänsterpartiet att hissa segel? Mja, kanske inte riktigt ändå och Moderaterna – det nya kommunistpartiet vore faktiskt en veritabel högoddsare. Någonstans måste ju gränsen för opportunismen gå även hos M.

I debattartikelns slutkläm deklareras: ”Vi har en politik som på alla nivåer vidtar åtgärder som verkligen gör skillnad utan att den för skull djävlas med varken företag eller hushåll.” Minsann, rena trolleriet. Säg, hur vore det att istället vända på kuttingen, att bedriva en politik som inriktar sig på att göra skillnad för hushåll och företag utan att djävlas med naturen? För trots allt är det naturen som sätter ramarna för det möjliga, naturen som vi är en del och helt beroende av, hur mycket man än må ogilla detta högst besvärande faktum. Se där ett förhållningssätt som alla, oavsett partisympatier, skulle kunna tänkas omfamna, ja med undantag av fullblodsegon typ 60 plus. Men icke. Mänskligheten verkar i sin av Gud Fader själv sanktionerade hybris ha drabbats av ett kollektivt tunnelseende. Som extra lök på laxen är tunneln rökfylld med närmast obefintlig sikt.


Anmärkning: Som framgår är artikeln ett svar på en M-märkt debattartikel som fanns införd i båda Gävletidningarna 26 augusti. Även om alla de moderata namnen kanske inte är kända på riksplanet är de förmodligen lätt utbytbara mot M-politruker i godtycklig kommun. Mitt svar ovan, inskickat 31 augusti under dopnamn, fanns infört i Arbetarbladet 10 september ehuru i en version där redaktören tillåtit sig en lätt ”retuschering”. I Gefle Dagblad har det ännu inte synts till och så lär det förbli. Bild och bildtext har jag lagt till i efterhand.

Kalle Kula åter i tryck

Inte utan stolthet kan jag meddela att mitt dussinporträtt (tidigare också publicerat i Arbetarbladet) pryder baksidan på septembernumret av ärevördiga Fibban (alltså k-organet, inte p-organet).

En dussinfigur.

Äldre äldre äldre äldre äldre äldre äldre

Åt Folkhälsomyndighetens begrepp av typen yngre äldre har det letts i mjugg i stugorna samtidigt som begreppsstrukturen är aningen diffus. Se här ett förslag till Tegnell och co. till båtnad för såväl ökad munterhet som noggrannhet:

Låt oss kalla den nyfödda yngre yngre yngre yngre yngre yngre yngre. Fyll sen på år för år genom att ersätta första yngre räknat från höger med äldre och byta alla bakomliggande äldre mot yngre. För 1-åringen blir det enkelt: yngre yngre yngre yngre yngre yngre äldre.

Kommen till exempelvis 55 år erhålls yngre äldre äldre yngre äldre äldre äldre. Med receptet ovan inser vi raskt att nästa på tur, 56-åringen, på stringent ny-FHM:iska får beteckningen yngre äldre äldre äldre yngre yngre yngre. För den som undrar syftar rubriken på en 127-åring.

Jernis som yngre äldre äldre yngre äldre yngre äldre.

(Som av en händelse är det precis så här datorer räknar, så kallat binärt. Visserligen tillämpar vi här symbolerna 0 och 1 istället för yngre och äldre, men det är ju inget datorn har en minsta susning om.)


Anmärkning: Texten är ett bidrag till Arbetarbladets nya artikelserie ”Krumelurika” där tidningens egna kulturjournalister och fria skribenter när andan faller på formulerar något kort och kärnfullt om precis vad som helst som kan rymmas inom det vida begreppet kultur.

Jernis anropar bloggosfären

Bloggtystnaden är bruten. Jag har haft lite annat att pyssla med, men som nybliven heltidspensionär ska det förhoppningsvis bli mer tid för bloggen. Nu är det inte så att jag helt försummat bild- och textmakeriet. Jag håller på att slutföra en knepig bild som jag vid första försöket inte blev nöjd med så det blev till att börja om från början, börja om på nytt med en annan förlaga. I bloggskuggan har jag också skrivit några kortare grejer i Arbetarbladet. Med start i kväll kommer jag att pytsa ut de artiklarna pö om pö,