På morgonens förstasida i GD:
Javisst, så tryggt, för det vet väl alla att hästen är utdöd i Sverige ända sen mekaniseringen av jordbruket i mitten av förra seklet. (Låt vara att det lilla beståndet av vildhästar på Gotland först långt senare förtjänstfullt kom att elimineras av hjältemodiga, troféjagande bonusdirektörer från huvudstaden.)
När jag sen kollade dn.se tog ögonbrynen hissen till loftet. Det är ju skandalöst!
Man kan verkligen undra ur vilken luft den tidningen griper sina uppgifter.
Det är mycket som försvinner i Sverige. Jobb, till exempel. Jag frågar mig alltid vart? Till skogs eller till havs. Nu hakar SvD på DN om 9 000 kusar som försvinner varje år i Sverige. Kan ingen tidning forcera 10 000-gränsen? SvD gör sitt bästa men måste ta andra till hjälp och skriver: ”Och i Storbritannien och Irland försvinner varje år 75 000 hästar spårlöst, enligt källor inom Labour.” Inom Labour!? Jag frågar mig: Finns källor inom LO som kan dra till med 100 000? Kanske orkar Livsmedelsarbetareförbundet klämma dit ytterligare en nolla?
Jag har hört mig för med Livs som uppger att kontrollräkning av nollorna för närvarande sker vid deras Kebebavdelning.
En fågel viskar i mitt öra att både Pingstkyrkan och Centern känner sig mogna för att chockhöja buden…
🙂 I synnerhet är dubbelnollan Sädes-Erland/Fläsk-Eskil (kärt barn …) lätträknad.