Inlägget Plastkossor söker ”plastföräldrar” fick kulturredaktörerna vid Gävletidningarna att gå igång. Arbetarbladet vann publiceringsstriden. Ombedd att illustrera inlägget/artikeln i vardande föll polletten snart nog ner i min omtumlade hjärna. Resultatet blev den raskt hopkomna bilden i Ferdinand ser blått … Lite mallig är jag, får erkännas, över att vara med på en söndagskultursida i en tidning av Arbetarbladets kaliber. Som antyds i ingressen kan det med tiden tänkas bli fler bidrag:
Jernis 
”Mallig” känns helt rätt!
🙂
Grattis, jernis. Märkligt bara att gammelmediet uppmärksammat dina dagsedlar först nu. Men bättre sent än tio i skogen, som vi säger på Öland.
Tack! Jag har haft lite kontakt tidigare med kulturredaktörerna, men av olika anledningar har det inte blivit nåt förrän nu. Jag får se hur det utvecklar sig. Nåt dagsedeltryckeri mäktar jag inte med, men det kanske kan bli ett eller annat bidrag då och då, när andan faller på och orken finns där.
Dagsedlar – och överfull almanacka – kostade en viss skrivare både hälsan och livet. Därför är det kanske bäst att vara riktigt beige och säga ”lagom är bäst”.
Stig Dagerman växte upp och är begravd i Älvkarleby, bara en näve stenkast från Gävle. Ett Stig Dagermansällskap ser till att föra författarens gärning vidare, bland annat genom att tillsammans med Älvkarleby kommun dela ut ett Stig Dagermanpris till den eller dem som ”i Stig Dagermans anda verkar för att värna om det fria ordets betydelse och tillgänglighet”. Sällskapet har också låtit inreda ett för allmänheten öppet Dagermanrum som fungerar som både museum och arkiv.
Vid Högskolan i Gävle finns Dagermanseminariet med syfte att genom föreläsningar och öppna samtal utgöra en arena för yttrandefrihet och stärka den humanistiska verksamheten vid högskolan. Initiativtagare till seminariet är Bengt Söderhäll, tillika ordförande i sällskapet. Bengts och mina vägar har korsats vid flera tillfällen, dels kollegialt men framförallt i olika kulturella sammanhang.