Under flera år har en ”får gå”-epidemi grasserat i svensk massmedia, vilket jag mycket förtjänstfullt spytt galla över vid tvenne tillfällen (Sked på grått papper och Bakut sparkande sprakande språk.)
Nu är jag djupt oroad för att en ny liknande, fast ännu otäckare våg av grova språkbrott är i vardande, för på senare tid har jag noterat alltfler rubriker liknande den här:
Vadå ”lämna”? Lämna vafan då? ”Lämna” är ett transitivt verb. Sådana verb, exempelvis ”skita”, kan ha ett objekt, exempelvis ”knäck”, till skillnad mot intransitiva verb, exempelvis ”gå”, som inte kan ha ett objekt. Fast de flesta transitiva verb inte bara kan ha, utan kräver ett objekt. Dit hör ”lämna”. Nu kan man väl inte hoppas på att gemene rubriksättare känner till detta, men en normal känsla för svenska kan man faktiskt begära. Som så ofta kan nog orsaken spåras i det utbredda och ängsliga användandet av cool svengelska. Engelskans ”leave” förekommer nämligen både i transitiv och intransitiv form.
Jag är inte ensam. Den redan hårt överbelastade Riksenheten mot lingvistisk brottslighet (i vardagligt tal kallad Språkpolisen) som lyder under Ordbruksdepartementet ser enligt uppgift mycket allvarligt på utvecklingen och kommer, om situationen så kräver, att begära assistans från Nationella bisatsstyrkan.
Jag avrundar med en fundering: månne kan man säga att ”fröjdiansk felsägning” är en freudiansk felsägning av ”freudiansk felsägning”?
Jernis 
Språkpolisen lär ha fullt upp med att utreda freudianska felsägningar. Personligen gillar jag mer dom fröjdianska – hur tokiga dom än är. Bura inte in dom!
Det är lugnt, folketymologier äger hävdvunnen straffrihet.
Heja Jernis, jag håller med dig till 100% när det gäller utarmningen av det svenska språket. Avskyr svengelskan, skulle aldrig t ex kunna skriva eller säga att jag ska ”släppa” en bok – eller ”hänga” med vänner. Är själv journalist eller murvel som du skriver och skulle aldrig förfalla till så låg nivå, hälsar Susan Westin-Rundberg Skärlöv Station
(Det går inte att kommentera och jag orkar inte logga in på Word etc etc, det ska vara lätt att kommentera ju 🙂 )
Hej Susan! En till själsfrände. 🙂 Någon militant språkaktivist är jag inte. Det jag retar mig på är onödig och tanklös användning av svengelska. Ibland kan jag dock tillåta mig att av stilmässiga skäl göra undantag. Risken finns förstås också att något kan slinka igenom på grund av avtrubbning/miljöskada. Allra värst är nog särskrivningen, som också den antagligen till stor del kan skyllas på anglofieringen.
Oj då, hur ska jag lyckas ta mig ur det här då? 😉 Att det bara är Stockholmsjournalister som är murvlar är en variant. Fast det finns bra sådana också, många faktiskt, man ska inte generalisera, egentligen, fast jag ändå tillåter mig det ibland, också, i kåserier. Vi kan väl säga att murvlar är journalister som är språkligt nonchalanta.
(Det gick väl alldeles utmärkt att kommentera? Utan att logga in? 🙂 )
🙂