Den primära tanken med det nyligen publicerade bildspelet Fyllkatt – the movie är att, med utgångspunkt från en av mina stillbilder, lyfta fram den särskilda humoristiska eller parodierande effekten som kan uppnås med rörliga bilder. Bildspelet kan också ses som ett exempel på vad som skulle kunna benämnas ”från ax till limpa” (inte att förväxla med ”från tax till limpa”), där de manipulativa ingreppen tydliggörs. Här är en ny, liknande ”filmatisering” fast av än tydligare instruktiv karaktär:

#haschtagg – the movie
(Filen är skapligt stor, så hav tålamod om linan är slö.)

Häromdagen kom en oroväckande nyhet om att Europaparlamentets rättsliga utskott har röstat ja till förslaget om en upphovsrättsreform som riskerar att strypa friheten på internet.

Om förslaget blir verklighet skulle det innebära avgifter för att länka till andra hemsidor och, inte minst, att plattformar som exempelvis WordPress och Facebook skulle tvingas installera filter som sorterar bort upphovsrättskyddat material som delas av användare.

Hur filtreringen skulle gå till är dock osäkert. Var går gränsen för upphovsrätten? För att inte riskera dryga böter kan det leda till att plattformarna hellre fäller än friar, dvs. filtrerar bort material som egentligen omfattas av upphovsrätten för skaparen av just det materialet, inte för skaparen av förlagan. Med ett automatiserat förfarande är risken för vad som skulle innebära ren censur än större.

I ett uppmärksammat fall i Högsta domstolen från så sent som 2017 friades en konstnär som använt en fotografs verk som förlaga. Det korta utslaget berör i högsta grad mitt bildbloggande. I all synnerhet gäller det punkt 13 i domskälet:

Parodier och travestier nämns i motiven som speciella former av efterbildningar av verk som brukar vara självständiga verk och inte bearbetningar (se NJA II 1961 s. 81). Travestin har ett helt annat syfte än bearbetningen. Den vill inte använda förebilden för att nå en effekt av liknande slag utan fullföljer ett för förebilden främmande syfte. I nära men fri anslutning till det äldre verket skapas därmed ett verk till vilket det äldre verket helt träder i bakgrunden, ett verk som då i regel är att anse som nytt och självständigt.

Vad jag förstår skulle alltså en sådan EU-reform, i vart fall de praktiska effekterna därav, stå i strid med andemeningen i svensk lag. I teorin skulle jag troligen kunna stämma WordPress om mitt material filtrerades bort, men i praktiken kommer det naturligtvis inte ske, om inte annat än av ekonomiska skäl. Den starkes rätt.