Nu ska Jernis bli lite finglaskulturell, fast bara tillfälligt.

Jag inleder med en geografisk och historisk inramning innan jag kommer in på själva glaskonsten. Den som följt min blogg från början vet att jag och min närmaste släkt har ett sommarhus på sydöstra Öland i byn Skärlöv varifrån min mormor härstammade, se Interiör från Jernkontoret, del 2.

När jag var riktigt liten fanns nästan inga andra sommargäster där, och själv kände jag mig inte som sån. Faktiskt la jag mig till med öländska över somrarna, och var stolt över det. Vår stuga ligger vid en trevägskorsning efter Gamla vägen:

Vid den norra kröken av Gamla vägen ligger ett par idylliska trähus inramande mellan två bondgårdar. I huset på västra sidan bodde jovialiske John och tillbakadragne Arthur, bröder och avlägsna släktingar. När man som liten hälsade på, bjöd John alltid på av den fuktiga havsluften svårt anfäktade mjuka vaniljrån och hopklibbade karameller. Lite senare, vid 13+, övergick dock John till att traktera oss med mer klimatanpassad likör och punsch, vilket uppskattades högt. Både John och Arthur gick bort på 70-talet. Natten innan John skulle flytta till ”hemmet” självtvärdog han i sin egen säng.

I huset på östra sidan, byns gamla affär, fanns Ragnar och Ebba, ett par av min mormors många ”polare” i byn. Redan på tidigt 60-tal bosatte sig dom på Småland och sålde huset till äkta sommargäster, från Stockholm! Dom nya ägarna var en familj med fyra barn i ungefär samma åldrar som jag och mina tre syskon. Efter tillbörliga ömsesidiga okväden blev så småningom Ola och jag, båda näst äldst i respektive syskonskara, bästa sommarkompisar under många år.

Olas pappa hette Erik Höglund, en av Sveriges stora glaskonstnärer och formgivare. Det var ingenting jag fattade då, och även så hade jag knappast brytt mig. Men visst var det en särskild känsla, utan att begripa varför, att komma in i deras hus med ”konstiga” glasföremål överallt:

Som vuxen tappade jag tyvärr kontakten med Ola, men återknöt den tillfälligt för ett tiotal år sen vid ett besök i hans nya fjärran hemland, där han mycket framgångsrikt axlar sin pappas mantel.

Fortsättning följer …

OBS: Ölandskort från bloggen finns samlade i galleriet Bilder från södra Öland.