Broder Lars och jag for till Kalmar för att skaffa material till ett nytt trappräcke. Hustru ringer och meddelar att projektet framflyttats p g a pågående, konkurrerande igelkottsbobygge alldeles vid trappen under jasminbusken. Fast även i Kottas fall var det tydligen bara frågan om renovering, för redan några dagar senare kom först fem välskapta ungar uttultande som nog var minst två veckor, kanske tre.

En och en, någon gång två och två, lockade hon sen ungarna genom att oupphörligt vrida sitt huvud bakåt och ibland slå en lov bakom att följa henne till den lugnare baksidan av stugan under pionerna vid den murgrönstäckta muren. Ungarna ramlade och for och pep gällt som vore dom en korsning mellan starungar och fladdermöss. Det visade sig vara många fler än dom första fem och skytteltrafiken pågick under åtminstone två timmar.

På slutet tappade vi räkningen, men minst elva ungar fick vi det till mot normala fyra till fem, som mest tio. Möjligen hade Kotta adopterat en ytterligare kull för kottungarna uppvisade en påtaglig inbördes skillnad i storlek. Men inte hon heller hade full koll, för två gånger återkom hon bara för att försäkra sig om att ingen var kvar.

Kamera: svågern den jätteyngre, kommentator: Hustru

Svågern den jätteyngre och Jernis monterar varningsskylt vid den lilla byvägen